Det är ganska otroligt hur mycket kärlek jag känner för ett djur, mitt egna lilla mystroll! Igår när pappa kom hem till oss för att fixa lite med elen tog han med sig Måns hem till honom och Theresa. Efter bara några minuter kändes det tomt och framåt kvällen tänkte jag på honom jätte mycket. Han gör verkligen stämningen snäppet bättre när han ställer sig nedanför soffan med en leksak i munnen och i stort sätt ber om att man ska leka med honom. Och på nätterna när jag vaknar och kollar ner på hans korg ligger han där med alla fyra rätt upp i luften. Trots att han ibland kan vara världens jobbigaste hund, och då menar jag verkligen det (!!) så skulle jag inte lämna bort honom för allt i världen!

Men idag får jag hem honom igen och jag vet att han har haft det super bra och jätte roligt med massa lek och stoj!