I natt fick jag sova ut och blev inte väckt förens vid 6 tiden av världens gladaste kille som ville äta frukost. Theodor verkade ha bestämt sig redan innan han slog upp sina stora blå att idag, idag blir en bra dag. När han ätit sig mätt och belåten gick vi upp och la oss på babygymmet i vardagsrummet och jollrade en lång stund. När han vänt sig från mage till rygg och sen blev otålig la jag honom i soffan och "pruttade på magen" och då kom det. Det mest ljuvliga skratt och det finaste leende jag någonsin sett. Och så han skrattade, flera gånger. Mitt hjärta smälte och lyckotårar började rinna. Att se min son skratta och höra det där underbara ljudet som kommer är helt fantastiskt.