Anonym:

Borde inte du ändra din text om dig själv under bilden här på bloggen? Skojar bara :)

Svar: Det borde jag verkligen göra haha! Tack för påminnelsen :)

Anonym:
Hur träffades du och Daniel?

Svar:Vi träffades för första gången hemma hos mig när jag var 15 (?). Jag hade en fest som Daniel och hans vänner försökte komma in på utan att lyckas haha. Vi träffades sedan tre år senare på en kryssning och små flörtade lite vilket i sin tur ledde till långa msn konversationer (som det var på den tiden) och lyckligtvis till ett förhållande. Jag glömmer aldrig när Daniel berättade att han var kär i mig. KÄR var ordet han använde, så gulligt!

Emilie :
Hur länge har ni varit tillsammans?
Har ni börjat fundera på när ni vill ha nästa barn (om ni vill ha fler!)?
Vad för typ av "aktiviteter" hittar du på med T? (Träna nacken osv)
Kom du in i baby blues efter förlossningen?
Vad var jobbigast med att ha så ont efter förlossningen?
Hur ser du på den kommande tiden som mammaledig, har ni några planer?
Hur länge planerar du att vara mammaledig?

Kram :)

Svar: Jag och Daniel firar tre år tillsammans i augusti och jag blir mer förälskad för varje dag som går. Från den dagen Theodor kom och tog oss med storm har jag undrat hur det kan vara möjligt att älska ett till barn lika mycket som vi älskar honom. Självklart gör man det och älskar alla sina barn minst lika mycket men han är verkligen hela vår värld. Vi vill absolut ge Theodor ett småsyskon och helst ska det vara ganska tätt mellan barnen. Just nu vill jag ge all min tid åt prinsen men inom två år borde en ny graviditet vara officiell. Som jag tidigare har skrivit så är Theodor en väldigt nöjd bebis när äta, bajsa, sova är avcheckat. Dock blir han lätt uttråkad och det känns väldigt viktigt att hålla honom sysselsatt. Det vi "brukar" göra är främst att spendera långa stunder vid skötbordet. Han älskar att ligga där och jollra och i morgon borrar Daniel upp en mobil som kommer hänga över. Vi försöker också ta varje tillfälle i akt att rulla över på mage för att träna just nack och ryggmuskler. Dock endast så länge han själv vill. Annars brukar jag ha Theodor på en filt och prata från olika platser i rummet och se hur han uppfattar min röst. Han älskar att härmas och prata och inte minst nu när han snappar upp så pass mycket. Lipa åt mamma och pappa är inte långt borta. Theodor är snudd på att öppna sina händer (innan har dom varit knutna) och jag brukar därför locka med mjuka leksaker som han kan greppa. Mycket dans och sång blir det om dagarna och ni vet när man står och ser sådär löjlig ut, viftandes med armar och ben, precis så beter jag mig dagarna i ända haha. 

Efter förlossningen svävade jag på moln. Lyckan jag kände över min son går inte att beskriva. Tyvärr hade jag en väldigt tuff start som nybliven mamma och det var många dagar jag funderade på om smärtan någonsin skulle gå över. Men den smärta jag kände då var värt för den fantastiska gåva jag fick. Den går inte att jämföras med förlossningen då jag direkt efter kunde föda 20 barn till om det vore så bara för att slippa, slippa känna. Som tur är fick jag ett enormt stöd och kunde hamna i "bebis bubblan" precis som det ska vara. Så som svar på din fråga blev jag aldrig deprimerad, snarare tvärt om. Det jobbigaste med att ha så ont var att nästan allt var jobbigt, att amma sittandes eller liggandes var jobbigt, att inte kunna ta en promenad var frustrerande och varje gång jag skulle äta var jag tvungen att sitta snett på halva skinkan. Tillslut köpte vi en nackkudde som jag satt på. 

Jag planerar att vara mammaledig fram till augusti 2015. Då är det inskolning och jag har varit hemma i ca ett och ett halvt år. Under den kommande mammaledigheten måste jag bli bättre på att ta en dag i taget och njuta av livet som mamma. Jag vill kunna ge Theodor allt han behöver och uppfylla hans behov så hädanefter vänder vi kappan efter vinden. Vi har ingenting planerat men jag hoppas på en utlandsresa inom en snar framtid. 

Kram

Anonym:
hur fick ni pengar till att renovera hela lägenheten? :)

Svar: Innan den här lägenheten vi bor i nu hade vi en tvåa som vi också renoverade. Där hade vi en liten budget och tack vare oerhört mycket hjälp från vänner och släkt kom vi undan med en billig peng. Det gäller att använda pengarna smart. Vi köpte tex. nästintill det billigaste köket från IKEA men lyckades få till en bra planlösning och ett tidslöst tänk. När vi sen sålde den gick vi med en bra vinst och det är med dom pengarna vi kunnat renovera vår nuvarande lägenhet. 

Sofia:
Hur tycker du att det fungerar att ha både hund och barn? Jobbigt att gå ut med båda tillsammans?
Kram

Svar: Jag tycker det fungerar alldeles utmärkt. Jag har turen som har Daniel som kan ta med Måns till jobbet och slipper därför detta måste. Jag vet faktiskt inte hur det hade fungerat annars. Det handlar väl om att få det att fungera och planera sin tid. Dock så är det väldigt mycket svårare att planera och anpassa tiden med barn. Men allting går och Måns är världens snällaste hund. 

Nathalie:
Hur många barn vill ni ha?:) vad jobbar du med annars? Och vad vill du jobba med?:)

Svar: Vi vill ha två barn i framtiden :) Jag jobbar som service konsulent på Selecta. Det jag gör är att ansvara för ca 90 stycken stora kaffemaskiner på Eriksson som ska fyllas på, rengöras och lagas. Mitt drömyrke är att jobba med djur. Jag skulle vilja vara djurpolis och kämpa för djurens rätt i samhället. Eller vara volontär och hjälpa djur i något land utomlands. 

Anonym:
Det är synd att unga tjejer läser din blogg eftersom du hela tiden visar på hur viktig ytan är. Att vara snygg är viktigare än allt annat. Unga tjejer tar efter och det är så vi fått vårt utseendefixerade samhälle med ätstörningar och måsten för att nå snygga resultat. T o m er lilla bäbis stylas..tragiskt

Svar: Oj, hej på dig med. Jag förstod inte riktigt din fråga? Att jag bryr mig om mitt utseende visste jag inte skulle betyda så mycket för dig. Jag tycker alla förtjänar att känna sig vackra och i en vardag full med sömnlösa nätter, blöjbyten och spyor kan ett par fina fransar pigga upp när jag kollar mig i spegeln. Det är inte ofta jag klär upp mig längre, snarare tvärt om, men när jag väl gör det tänker jag att det kan vara roligt för er läsare att se en mamma som faktiskt då och då även hon känner sig fin nog för en bild. Smink vet jag knappt ordet av längre. Det jag spenderar pengar på i skönhetsväg är fransar och naglar och det rekommenderar jag alla till att göra som inte orkar sminka sig men ändå vill känna sig fräscha. För jag vill inte spendera tid framför spegeln när jag kan ligga och mysa med min son. OCH att du lägger dig i hur han ser ut? Vad är du för en människa? Jag har aldrig stylat Theodor mer än att klä på honom. Jag vet inte hur du tycker att han ska se ut, vara naken kanske? Patetiskt hur du kan reagera på en tvåmånaders kläder..Egentligen förtjänar du inte denna förklaring men jag kände mig tvungen.