Idag var det äntligen vår tur att åka till bvc (nu under sommaren håller dom till i kallhäll) efter en månads uppehåll. Helst skulle vi gå dit en gång i veckan för att väga och mäta men det är inte nödvändigt. Prinsen väger hela 7140g och är 64,5 cm lång. Han är stor och välmående vår fina kille. Något jag har gått och bävat för är tre månaders vaccinet som det var dags för idag. En spruta i vardera lår och dessutom en andra dos av rotavaccinet. Tur att Theodor var så pass glad som han var idag och satt still under båda sticken. Men när den sista sprutan var tagen (enligt barnmorskan gör den ondare och svider mer än den första) kom tårarna. Och han skrek. Han skrek så mycket och var otröstlig att mitt mammahjärta blödde till max. Dessutom vägrade han ta bröstet efter (!!). Theodors trygghet har länge varit att komma till bröstet. Där blir han lugn direkt och ligger och snuttar/äter tills han somnar. Men idag vägrade han. Vi har ammat som vanligt om inte mer på grund av mjölkstockningen i några dagar men idag efter sprutorna fungerade det inte alls. Så fort bröstet kom nära började han skrika ännu mer och det var bara flaskan som dög (?). Vi har inte matat honom från flaskan på flera dagar men ändå var det det ända som dög. Jag vill inte sluta amma än. Jag hoppas innerligt att det fungerar som vanligt inatt eller i morgon. 

 

Att få biverkningar av vaccin är som känt väldigt vanligt och Theodor kom inte undan. Han har varit väldigt kinkig hela dagen och det gör mig så ledsen att inte kunna ta över smärtan. Jag vill inte att mitt lilla hjärta ska må dåligt. Och dessutom vill han inte amma längre (iaf inte idag) vilket annars alltid har tröstat honom. Jag känner mig så hjälplös!