Två nätter i rad har Daniel sovit på soffan. Inte för att vi är oense eller har fått nog av varandra utan för att våra ryggar v ä r k e r! Efter att ha burit runt på en klängapa i snart sex månader säger kroppen nu ifrån. Sängen har blivit alldeles för mjuk och soffan är snäppet hårdare och SÅ skön. Vi övervägde faktiskt att sova på golvet. Ni förstår hur långt det har gått. Jag måste (!!) gå på massage. Vi måste gå på massage. 

I morse passade jag och lilleman på att busa och hoppa i pappas "nya" säng.