I tre dagar har den här lilla familjen på fyra (nej jag är inte gravid igen, Måns räknas som en familjemedlem) lagt sig innan sju. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. På riktigt. Vi är så slut att vi inte längre orkar ha någon kvalitetstid bara jag och Daniel när Theodor sover. Men hur mysigt är inte det. Att krypa i säng allihopa tillsammans. Idag nattade jag Theodor och somnade nästan själv. Jag låg länge och tittade på alla hans rörelser, hur händerna sträcktes upp bakom huvudet och hur han himlar med ögonen. 

Det är något vi alla tre gör likadant. Sover med halvöppna ögon. 

Tyvärr har förkylningen som började i den lillas näsa nått alla parter under det här taket och Daniel kämpar nu mot halsont och feber. Det kan vara en av anledningarna till att vi lägger oss tidigt och känner oss utmattade. Men klockan sju! 

 

I morgon väntar en mysig dag även den med bebisgos och lek (en och annan bulle kan jag också tänka mig).