Min tur att lämna
Theodor 1år-1,5år

Ni vet sedan tidigare hur Theodors första veckor på förskolan har gått. Det är ingenting jag är sådär pepp på att skriva om. När Daniel började lämna märkte både vi och pedagogerna en drastisk skillnad och vi kände hopp. Det finns ingenting som är värre än att se sitt barn förtvivlat och ledsen. Att dessutom behöva gå ifrån Theodor när han står där vid fönstret med forsande tårar och letar efter mamma och pappa är bland det värsta jag gjort. 
De senaste två veckorna har Theodor blivit ledsen när Daniel har lämnat honom men det har snabbt gått över. Farmor Annette jobbar på en annan avdelning och har kunnat kika in titt som tätt och vi har fått bilder på en lycklig kille.
Dock är det inte hållbart i längden att Daniel åker hem från jobbet för att lämna Theodor och sedan tillbaka så igår gjorde jag ett nytt försök. Det kändes som ett bakslag. Theodor stod och grät och ville upp i min famn. Han skrek av förtvivlan och tårarna började rinna. Jag kan tala om för er att han inte var den enda som grät, även denna mammas ögon började svida och fyllas med tårar (aldrig framför Theodor). Jag tog en promenad hem för att samla mig och lagom till att jag låste upp dörren fick jag ett sms av förskolan där de skrev att han var glad. 
Jag bävade inför dagens lämning men det kändes mycket bättre när jag gick därifrån. Han blev ledsen men inte alls i jämförelse med gårdagen. Nu håller vi tummarna för att denna tuffa period snart ska vara över! 
 
Bilder från i somras.
 
 


 Annelie

Ett tips från mig som är mamma till 3. Byt förskola! Din son mår inte bra av detta, han visar det såmtydligt efter vad du beskriver.
För vems skull utsätter ni honom för detta trauma? För hans för hans skull för att han MÅSTE vara på förskola eller för Er för att ni måste arbeta? Han trivs inte, kanske är det miljön, kanske är det så att han inte får det han vill ha. Trygghet.



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?