Denna fredag började tufft. Klockan ställdes på 05 och utan varken mat eller dryck i kroppen skulle vi få i Theodor en väldigt hög dos flytande alvedon, sätta på honom stora bedövningsplåster på händerna och själva behålla lugnet innan vi for till Nacka sjukhus. Min stora kille vad du är duktig! En hög dos alvedon för att han nästintill skulle sova igenom alla nålstick och inte bli rädd när han skall sövas. Tårarna började rinna när jag höll honom i famnen och kände hur alla muskler i den lilla kroppen slappnade av. Han blev alldeles genomsvettig och vi var tvungna att fråga om vi gett en för hög dos. Nu är Daniel och Theodor på operation medan jag och lillasyster nervöst väntar utanför. Jag har aldrig längtat så mycket efter att få ge honom en bamsekram som jag längtar nu.