Ursäkta den dåliga uppdateringen men med en utforskande snart åttamånaders har jag inte många minuter till övers. Theodor har dom senaste dagarna blivit kläning. Jag vet inte om jag upplever honom som mer kläning nu när han kan ta sig både fram och upp. Om jag tex. ska plocka ur diskmaskinen dröjer det inte länge innan Theodor sätter fart rakt mot mina ben och drar sig upp. Han har även börjat ställa sig upp vid vardagsrumsbordet och tar flera krypsteg. Det dröjer nog inte många dagar innan han kryper istället för att kråla. 

Idag vaknade vi upp till ett grått stockholm men det gjorde inte oss någonting. Snarare tvärt om. Vi började morgonen med ett långt bad innan vi satte fart och tog fram leksakerna. Vid lunchtid gick vi över till Isabell och Sebaztian för att hjälpa till med uppackning och städning i deras nya lägenhet. Jag känner mig som en diktator när jag står där och domderar haha. En spark i rumpan kan alla behöva ibland för att komma igång och jag är väldigt bra på att dela ut dessa sparkar.

Att mammor och pappor ofta tänker olika och agerar olika i ett föräldraskap har gjort sig tydligt hemma hos oss (även fast vi är ense om dom praktiska och mer viktiga frågorna, ja ni fattar!). Jag är mer "orolig" och "nojig" medan Daniel har lite mer "lätt" för saker. Det är svårt att förklara men jag kan tänka mig att ni är många som vet precis vad jag försöker få fram. 

När Theodor var bara någon månad gammal ville Daniel ta en bild på honom liggandes i ett fotbollsmål för att senare följa upp med nya bilder. När han gav mig förslaget blev jag förskräckt och undrade om han var d*m i hela huvudet. Hur kunde han ens komma på tanken att lägga ned vår nyfödda bebis på backen? Efter mycket om och men gick jag med på det BARA om han låg på en filt osv. Sagt och gjort och idag, när vi tog den nya bilden, är jag glad över att vi kommer att få bilder på exakt samma ställe i varje utvecklingsfas Theodor går igenom. Från en avslappnad grönsak till en glad kille som så duktigt sitter till att dom faktiskt kan spela fotboll där på riktigt en dag. 

Strax innan sex var det lönlöst att ligga kvar i sängen, om jag inte vill bli hårlös dvs. Theodor drar verkligen av mitt hår och inte minst när han vill få min uppmärksamhet. En stor skål med gröt till frukost innan vi som dom flesta morgnar tog ett bad. Theodor plaskar, ställer sig mot kanten och lever rövare. Det är svårt att själv försöka duscha med den vildaste huligan av dom alla. Jag börjar med att sätta honom i sin balja medan jag tvättar mig men snabbt lyckas han ta sig ur. 

Nu snarkar han sött bredvid och jag ligger och lyssnar på hans andetag. 

Idag har Theodor fått agera tomtenisse, något han var bedårande som men inte stormförtjust i. Jag älskar hur Theodor är alldeles egen och inte alls vill sitta still. Det ska dras i fårskinnet, klättras ur lådan och gnisslas tänder. Ja just det, han har börjat gnissla tänder något maniskt och det mina kära läsare, det får hela kroppen att rysa. Världens sötaste tomtenisse har vi iaf!

 

 

 

 

 

 

 

Björn Borg kan sluta leta. Här har vi honom, den ultimata kalsongmodellen som får varenda människa att stanna upp och vilja bära ett par likadana kalsonger. Hur gulligt är det inte med en minimänniska som kryper omkring med världens fräckaste fillingar. Dessa plus två par till fick Theodor av sin gudfar för några månader sedan. Nu sitter dom som en smäck. Jag älskar att Theodor och Daniel kan matcha varandra. Ett par jeans, kalsonger som sticker upp över kanten och en snygg t-shirt. 

Okej nu har jag dåligt samvete. Dåligt som i f r u k t a n s v ä r t! Till att börja med kan jag konstatera att natten inte alls varit bra. Theodor har vaknat en handfull gånger men istället för att somna om har han ätit och vridit & vänt på sig. Vid 03 var vi uppe i 40 minuter och strax efter 05 var han så täppt att jag kämpade förgäves med nässugen. Jag förstår inte alls hur jag ska lyckas få ut snoret! Så fort jag tar fram sugen börjar Theodor vifta och likaså med nässprayen. Han ligger inte stilla och allt blir pannkaka. Hur lyckas ni andra? Det som till sist fick honom att somna om var att han fick ligga på en av våra kuddar så att han kom upp lite. Dock var både Theo och kudden helt svettig/blöt. 

Som vanlig är han på sitt allra bästa humör på morgonen och nu när han tar sig fram har han även börjat upptäcka. Något jag tycker är jätte roligt och jag blir alldeles varm av att se hur nyfiken vår pojke är. Däremot blir jag inte lika glad av att se hur han med rasande fart siktar in sig på eluttagen (vi har inte hunnit säkra dom än), glaslyktorna som pryder tvbänken och kontrollerna. Jag försöker lugnt säga ajaj med en bestämd ton men det går in i ena örat och ut genom andra. Han förstår nog inte än men jag tänker att det kan vara bra att börja i tid?

Idag siktade han in sig på ett nytt byte i form av vår internetrauter. Den sitter lite i skymundan men tillräckligt synlig och långt ner för att Theodor ska kunna hänga på den. Sagt och gjort, i ett naffs låg den på golvet och hakarna till upphängningsplattan gick av. Jag höjde rösten och visad mitt missnöje genom att säga NEJ. Till gensvar fick jag en ledsen bebis som inte alls kände igen sin mammas tonläge. Fy vad dåligt jag mådde efteråt och tog upp honom direkt. Som tur var förlät han mig i samma sekund som jag sträckte fram armarna. 

Ska det alltid vara såhär? Kommer jag må dåligt varje gång jag säger ifrån? Nej idag blir det extra mycket gos och kärlek.

Idag har vi hängt med min syster hela dagen och Måns har fått sig en rejäl promenad. Nu sitter vi med badpackning på bussen påväg till bro, 15.30 börjar dagens lektion och ikväll får vi middagsgäster i form av Theodors gudföräldrar.

Igår blev den finaste människan på jorden sju månader. För sju månader sedan vändes hela mitt liv upp&ned på ett ögonblick. På ett positivt sätt såklart. Jag har lärt mig vad ovillkorlig kärlek är och jag har fått äran att vara den viktigaste personen i Theodors liv. Hur frustrerad jag än är i vissa situationer kan jag inte hålla minen när Theodor ler sådär löjligt stort och nyper mig i ansiktet. Som häromdagen, när jag låg bredvid Theodor i sängen och gjorde allt i min makt för att få honom att somna. Från ingenstans slår han upp sina blå och tittar länge på mig i tystnad innan han börjar spotta och jollra sitt allra högsta. Då brast det och jag skrattade tills jag grät. Min skatt.

Du är min livsglädje och jag kommer föralltid att stå vid din sida. Från första stund tog du oss med storm och kärleken växer sig starkare för varje dag som går.

 

Jag är så ledsen! Ni vet hur man som förälder gör allt för att skydda sitt barn, precis allt. Idag var jag chanslös mot bebin och han gjorde sig illa. Dom senaste nätterna har Theodor fått sova mellan mig och Daniel för att vi snabbt ska kunna ge honom nappen vid uppvak. Han vaknar flera gånger på nätterna och för att jag åtminstone ska få någon timmes sammanhängande sömn nu när tänderna är påväg upp i raketfart har vi valt att göra så. Idag var sista gången! Jag älskar att ha honom nära och att vakna när han slänger upp sina små fötter på min mage.

I morse gjorde Theodor morgon redan vid 05.45. I hopp om att han skulle somna om fortsatte jag att blunda medan han låg bredvid och jollrade så vackert. Rätt som det var hörde jag en duns och han låg på golvet. På Theodors sju månadersdag till råga på allt. Jag måste ha slumrat till på någon sekund och Theodor såg sin chans att ta sig till fotändan och tog ett kråltag för mycket. Åh, jag får så dåligt samvete av att det här hände. Det borde aldrig ha hänt! Hädanefter sover Theodor i sin spjälsäng.