2014 har varit det bästa året jag någonsin upplevt. Theodor kom till oss och med sig hade han något som fick mig och Daniel att växa enormt som par. Jag har lärt mig att vara den bästa mamma jag kan till min son och tillbaka har jag fått en drös av kärlek. Lyckligare än någonsin avslutar jag 2014 och kliver in i 2015 med förväntningar och öppna armar. Några nyårslöften har jag inte gett men jag och Daniel pratade idag om att vi en gång i månaden ska ha en Sandra och Daniel dag/kväll. Gå på bio, ut och äta eller ta ett bad tillsammans medan Theodor umgås med någon som håller honom kär. Det får bli mitt nyårslöfte! 

Igår hade vi en fantastisk kväll hemma hos Max och Linnea tillsammans med flera andra par och vänner. Vi åt en gudomlig trerättersmiddag och vid tolv-slaget fick jag min nyårskyss. Theodor sov mestadelen av kvällen men när han väl var vaken hade han minst lika roligt som vi hade. Han somnade för natten i vagnen till ljudet av raketerna. Det glädjer mig att han inte alls var rädd för pangandet och jag älskar att jag fick skåla in det nya året med båda mina killar vid min sida. 

 

 

God fortsättning till er alla där ute. Ni är många som undrat vad det är som försigår nu när jag valt att inte blogga på några dagar. Är jag gravid? Har det hänt något eller har jag slutat blogga? Nej, faktum är att jag har tagit en liten semester från sociala medier överlag och valt att spendera all min vakna tid med min familj nu när Daniel är hemma med oss. Till vardags är det en rutin att gå igenom bloggen, instagram osv innan vi ska sova men dessa dagar har vi alla lagt oss tillsammans i den stora sängen och jag har inte haft en tanke på att surfa just då. MEN nu lider ledigheten mot sitt slut och bloggen behöver en uppdatering.

 

Det var nio dagar sedan sist och under den tiden har Theodor hunnit bli åtta månader. Det är obegripligt hur snabbt tiden som småbarnsförälder går. Alltså på riktigt, ge mig en paus! Inom en snar framtid går vår stora kille som redan tar sig runt i lägenheten längst möbler och väggar. Vi går på helspänn och kan inte släppa blicken från Theodor längre än en snabb blinkning. Jag har hört något om inomhushjälmar till barn. Är det någon som vet vart jag kan få tag på en sådan? 

Vi har också firat Theodors första jul och min och Daniels första som mamma och pappa. Julen har verkligen fått en ny mening. Jag älskar stämningen som blir till när ett barn ska öppna sina klappar, även om Theodor inte alls förstod att dessa var till honom och jag fick öppna mestadelen av klapparna. Än ligger det fyra kvar under granen som han inte hunnit med. 

Theodor har fått se snö och vi har invigt pulkan. I morgon är det nyår och jag är inte ett dugg orolig för hur han kommer att reagera på smällarna. 

 

Så fort jag badat klart (LÄS: jag badar ensam) och sminkat över skönhetsfläckarna i detta ansikte (som för övrigt inte har några påsar under ögonen tack vare Daniels hjälp) ska vi bege oss hem till mamma för att fira minijul med bonus syskonen som inte kan vara med på julafton. Glad fjärde advent!

I onsdags var det avslutning på simningen och för oss som inte har anmält oss till nästa termin var det sista gången. Theodor hade SÅ roligt i onsdags och jag fick dåligt samvete av att vi inte ska gå i steg 2. Men, det är väldigt mycket planering och bök för 30 minuter sim. Jag tycker helt klart att det har varit värt det och jag ångrar inte en sekund att vi gick på babysim men nu när vi kan grunderna kommer vi att fortsätta på egen hand. Alla barn fick ett varsitt diplom i slutet på lektionen och vi föräldrar kunde inte vara stoltare. 

 

Innan simningen mötte vi upp våra vapendragare Izabella och Viggo på lunch. Barnen fick busa av sig innan vi packade ned dem i vagnen och gav oss iväg. Försökte ge oss iväg iaf haha. Från ingenstans kom det snö och jag som inte bytt till vinterhjul på vagnen fick problem. Det är ganska logiskt med snö i december men jag var inte förberedd. Iväg kom vi tillslut och vagnen är numera vinterrustad! 

 

 

Ni blir fler och fler som kikar in här varje dag och jag älskar att det jag skriver väcker intresse hos er och att jag får sån fin respons. Det är mycket tack vare er som jag skriver men främst är det för mig själv. Men hur mycket kan jag dela med mig av egentligen?

Frågor som tex. "när vill ni försöka bli gravida igen och ge Theodor ett syskon" har börjat dyka upp lite varstans och om vi har den gåvan att få älska ännu ett barn vill jag berätta det för er. Med två missfall i bagaget vet jag dock inte hur tidigt jag kommer att våga skriva ut det. Egentligen vill jag dela med mig av lyckan direkt men kan inte undgå tankar som, tänk om. Den här gången vill jag däremot berätta för min familj. Tidigt. Det gjorde vi inte sist just på grund av oron men jag vet att dom är mitt bästa stöd om det skulle hända igen.

 

För att hösten/vintern inte ska kännas lika tung är det bra att ha ett mål i sikte, ha något att se fram emot. Idag kom tjejsidan i familjen över på lunch och vi bokade en resa till Turkiet. Om fem månader far vi. Jag, mamma, Jenny, Felicia och Theodor kommer att spendera en vecka i maj på ett All inclusive hotell. Det var stort, fint men framförallt hade det ett vattenland som Felicia förmodligen kommer att leva i. Visste ni att det är 25 grader varmt i Turkiet redan i maj? Perfekt sommarvärme. Jag vet inte om vi hade stått ut med varmare, jag tänker på hur det hade blivit med Theodor. Någon som har erfarenhet av att resa med en liten? Vad bör jag tänka på? Det första vi ska göra är att fixa ett pass till lilleman. 

 

 

 

 

Igår när familjen var ute på en promenad låg några få snöflingor på backen. Jag kan inte annat än att längta tills det snöar ordentligt och Theodor får inviga sin nya pulka. Men Daniel kunde inte vänta haha. Snowracern åkte fram lika fort som jag sa att det var snö ute. 

Ursäkta den dåliga uppdateringen men med en utforskande snart åttamånaders har jag inte många minuter till övers. Theodor har dom senaste dagarna blivit kläning. Jag vet inte om jag upplever honom som mer kläning nu när han kan ta sig både fram och upp. Om jag tex. ska plocka ur diskmaskinen dröjer det inte länge innan Theodor sätter fart rakt mot mina ben och drar sig upp. Han har även börjat ställa sig upp vid vardagsrumsbordet och tar flera krypsteg. Det dröjer nog inte många dagar innan han kryper istället för att kråla. 

Idag vaknade vi upp till ett grått stockholm men det gjorde inte oss någonting. Snarare tvärt om. Vi började morgonen med ett långt bad innan vi satte fart och tog fram leksakerna. Vid lunchtid gick vi över till Isabell och Sebaztian för att hjälpa till med uppackning och städning i deras nya lägenhet. Jag känner mig som en diktator när jag står där och domderar haha. En spark i rumpan kan alla behöva ibland för att komma igång och jag är väldigt bra på att dela ut dessa sparkar.

Glad tredje advent vänner! Vi har fortfarande ingen adventsljusstake och lär inte skaffa någon heller haha. Istället tänder vi alla fina lycktor och stjärnor som nu står framme. I fredags åt jag mitt första julbord för i år. Det var med jobbet på Hasselbacken, Djurgården. Jag som bokstavligt talat ä l s k a r julmat är besviken på mig själv. Istället för att njuta tog jag en ynka bit skinka, några köttbullar och lite sill. Det var bordsplacering och eftersom att Selecta är ett stort företag var det väldigt många okända ansikten. Jag förstår principen med att man ska lära känna varandra och byta ord och tankar med dom man annars kanske bara pratar i telefon med. Men för mig som är mammaledig såg jag denna kväll som ett tillfälle att träffa mina kära kollegor som jag jobbar nära och ville nog mest slänga i mig maten för att få umgås med dom. 

Kvällen var lyckad och vid tio åkte vi vidare till Wooken och avslutade på Göta Källare. Det var längesen jag dansade så mycket! Precis lagom tog jag och Therese en taxi hem till oss och försökte få i oss kvällsmat, skrattet tog över men efter en stund lyckades vi sansa oss och tillslut somna. 

 

 

 

 

Strax innan sex var det lönlöst att ligga kvar i sängen, om jag inte vill bli hårlös dvs. Theodor drar verkligen av mitt hår och inte minst när han vill få min uppmärksamhet. En stor skål med gröt till frukost innan vi som dom flesta morgnar tog ett bad. Theodor plaskar, ställer sig mot kanten och lever rövare. Det är svårt att själv försöka duscha med den vildaste huligan av dom alla. Jag börjar med att sätta honom i sin balja medan jag tvättar mig men snabbt lyckas han ta sig ur. 

Nu snarkar han sött bredvid och jag ligger och lyssnar på hans andetag. 

 Fina Louie!

Igår hängde Jag&Theodor, Emma&Sixten och Isabell hemma hos Josefin&Louie större delen av dagen. Hon bjöd på alldeles för god fika och jag åt både en och två bitar för mycket. Vi fick äntligen se det nya huset och dom har verkligen fått det SÅ fint! Barnen tjoa och tjimma mest hela tiden och var fascinerade av varandra medan vi mammor fick tid för prat och kaffe. 

Det är ingen hemlighet att jag har en förkärlek till virkade ting. Jag har tänkt att jag så småningom ska samla på mig en virkfamilj till Theodor. Hittills har vi två medlemmar, bortsett från den underbara ugglemobilen, och det nyaste tillskottet är den blå grisen som Evangelinas mormor har virkat till Theodor. Jag vet inte vem som blir gladast, jag eller Theodor, av denna nya hobby haha. En apa är mitt nästa mål.

 

 

 

Igår var Evangelina, lilla Theodor, Therese och prinsessan i magen över på lunch och fika. Isabell tittade förbi en kort stund för att pussa på min Theodor och jag fick klappa på magen. Tänk vad fort andras graviditeter alltid går. Hon har redan gått halva tiden och i april beräknas lillebror titta ut.

Numera består dem flesta luncher jag äter av att kombinera bebisunderhållning med att pricka rätt i mun. Ofta hinner maten bli kall eller så får jag helt enkelt vänta till ett mer passande tillfälle (finns sådana?). Som dom allra flesta barn har även Theodor en automatisk klocka som ringer lagom till att jag ska äta. Antingen vill han sitta i famnen, är extra kinkig eller vaknar upp efter en tupplur. Men..(trumvirvel)..hör och häpna, igår sov han igenom både lunch och fika. Jag njöt av varm mat och en stor kopp varmt kaffe. Trevlig hade vi med mycket bebis i fokus. 

Dagarna med barn är dom snabbaste i mitt liv och dygnets timmar räcker inte till. Julafton närmar sig med stormsteg och inte förens idag (andra advent) slog det mig att vi inte har någon adventsljusstake (!!). I lördags höll jag och Daniel i en glöggbjudning för att fira in julen och att jag fyllt år. Blandad kompott av vänner och släkt fick smaka på olika sorters lussebullar & andra bakverk, vin, julskinka och för att inte glömma glöggen. Trevligt som attan och från att endast vara en eftermiddagsbjudning (som slutade in på små timmarna) till att eventuellt bli en tradition. Jag är mer än nöjd! 

Det är precis vad jag ska göra idag, njuta av dom små sakerna i livet. Jag minns inte senast alla syskon var samlade och fick egentid med mamma. När Daniel kommer hem vid 14 packar vi in oss i bilen minus Daniel och åker till Jakobsberg för att möta upp Jenny. Daniel ska på julbord och vi ska lussebaka och mysa ned oss i soffan med en stor tacotallrik framför Idolfinalen. Två olika sorters lussebullar, radiokaka, knäck och chokladbollar ska vi försöka hinna med. Trevlig fredag vänner!

Jag vet inte om det är jag som är överkänslig, larvig eller helt enkelt inte känner mig trygg utan min familj. Jag skrev tidigare att det var en tuff natt för mig när vi övernattade efter Ullared och jag tänkte berätta varför. I lite mer än tre års tid har jag inte sovit en natt utan Daniel (bortsett från något fylletjaffs som slutade med att jag gick hem till mamma) och dom få gångerna vi lämnat bort Theodor har jag och Daniel sovit tillsammans. Det är minst lika jobbigt att vara utan Daniel som att vara utan Theodor och att inte ha någon av mina killar vid min sida fick tårarna att rulla nedför kinderna. Den jobbigaste känslan var nog att jag på kvällen låg och tänkte på att det tar ca fem timmar att bila hem och att vi under den färden ska stanna för mat osv. Så fort jag slår upp mina ögon vill jag pussa familjen godmorgon. Totalt tror jag att jag sov två-tre timmar den natten, sista gången gången jag kollade på klockan var den 03.48. Det är svårt för mig att vara utan Daniel och Theodor men någonstans tror jag att jag behövde det. Jag behövde få sakna och det gjorde jag!