Jag vill börja med att skriva att jag inte har glömt bort bloggen. Jag har inte heller slutat blogga MEN jag har tappat motivationen. Jag går dagligen in här och läser era kommentarer och alltför ofta påbörjar jag ett inlägg som jag sedan raderar eller sparar i utkast. Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Vill ni verkligen läsa om vår vardag? Kom gärna med tips om vad just DU vill läsa. 

Dom senaste dagarna har varit tuffa på ett personligt plan vilket också påverkar min motivation. Jag kanske ska satsa på att ta min blogg vidare och byta bloggportal? 

Jag blev utmanad att göra ett inlägg om vår dag med hjälp av en bild i timmen. Jag fotograferade så gått det gick. 

 

 

Klockan 06:30 - Theodor vaknar och det är snabba puckar med frukost som gäller. Fullkornsgröt med frukt och vatten plus brödbitar från mamma (lyx utan dess like hehe).

 

 

Klockan 08:00 - Efter frukost busar och leker vi, borstar tänderna för att sen gå och lägga oss i ytterligare en timme. I morse gjorde jag honom sällskap. 

 

 

Klockan 10:15 - Vi åker till Jakobsberg med Jennifer&Thindra där vi möter Izabella&Viggo. 

 

 

Klockan 11:30 - Vi besöker öppna förskolan i Aspnäskola för första gången. Stort och rymligt, definitivt värt ett andra besök. 

 

 

Klockan 12:30 - Både barn och mammor behövde mat och det närmsta stoppet var Burger King. Jag ser framför mig hur restauranggästerna suckar när vi med tre barnvagnar klämmer oss in i ett hörn. Men vi lyckades nästan smärtfritt.

 

 

Klockan 14:00 - Fika hemma hos Izabella. Där satt vi i timmar tills det var dags att åka hem och laga middag. Snabbt slängde vi i oss maten för att få träffa Josephine och Jonas fina prinsessa som kommit till världen. 

 

 

Klockan 18:30 - Ä N T L I G E N (!!) fick vi träffa Tuva som kom till världen för fyra veckor sedan. En alldeles gudomlig och perfekt liten bebis som sov genom hela vår vistelse där. Lilla hjärtat, tänk att Theodor har varit sådär pluttig. 

 

 

Klockan 21:30 - Ögonen går i kors men.jag.måste se ett till avsnitt av Entourage innan jag somnar. Godnatt vänner!

Förlåt för dåligt bloggande av mig men både gårdagen och dagen har gått i ett. Igår var vi i Sundbyberg hela dagen och hängde med två favoriter, Evangelina och Theodor, som även höll oss sällskap enda in på småtimmarna. Medan Daniel var borta med jobbet kollade vi på film och fick till en carbonara i toppklass. Det är ett pussel att få två små att sova samtidigt men vi lyckades hyssat. Till er som inte sett filmen "En oväntad vänskap", SE DEN! En riktig må bra film som iallafall fick mig att vara extra tacksam över det jag har. 

 

Gårdagen spenderades tillsammans med fina Ida (ni hittar hennes blogg HÄR) och hennes dotter Filippa hemma hos oss. Mellan Filippa och Theodor skiljer det endast sju dagar och i åldern dom befinner sig i nu märks det ingen skillnad, tidigare hände det så otroligt mycket på bara en vecka. Det är fantastiskt att se hur nyfikna dom är av varandra. Dit den ena kryper ska den andra, det klättras och det dras i hår, det smakas och det testas röster. Medan barnen röjde pratade jag och Ida om bröllop och lägenheter samtidigt som vi mumsade i oss semla. Nu har ni ytterligare något att klura över hehe. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyckan är T O T A L! Sedan början av december har jag vetat om att jag ska bli moster och att Theodor ska få en kusin. Det har varit oerhört SVÅRT att inte få tala med någon om det men nu är det officiellt och jag kan stolt prata om mitt kommande systerbarn. Gå in och gratta Jenny och Jonathan på hennes blogg och följ deras resa där (LÄNK). Dessutom flyttar dom bara ett stenkast ifrån oss i början av juli, om inte tidigare. 

Jag bär på en hemlighet som jag längtar efter att få dela med mig av. Jag kan inte göra det nu, inte i morgon heller men snart. Jag är överväldigad av känslor och otroligt lycklig. Det är svårt att skriva om det utan att avslöja något. Inom en snar framtid får ni också veta. 

 

Hej måndag, hoppas ni haft en fin helg och njutit till fullo! Det har jag. I fredags hade vi vänner och grannar över på ett glas bubbel och i lördags höll jag i en drinkkväll. Daniel åkte hemifrån redan vid två för att spela poker medan jag lämnade Theodor hos mamma. Med ett underbart gäng på 15 fantastiska tjejer blev kvällen ultimat. Olika drinkar i mängder, bål, plock och musik fick kvällen att bli extra bra. Något som verkligen ger mig feeling är r&b musik och när klockan passerade 23 stod vi alla och dansade. 00.30 stod taxin och väntade på parkeringen för att köra mig, Izabella, Susanne, Sara och Linnea till Garbo där kvällen avslutades. Tyvärr slutade denna tidiga söndagsmorgon inte lika bra som den börjat. Daniels födelsedag dessutom. 

 

 

 

 Min kamera var inte framme en endaste gång under hela kvällen förutom för att fota en däckad Daniel haha. Bilder på drinkarna lånade av Isabell och Therese.

 

Theodor växer så det knakar och att rensa ut hans små bebiskläder för att packa ned dom i en kartong på vinden väcker mycket känslor. Många av klädesplaggen kopplar jag till olika händelser under spädbarnstiden och får svårt att hålla tillbaka tårarna. Har han verkligen varit SÅDÄR liten och TÄNK OM det hade tittat ut en liten flicka istället för vår Theodor. Allt rosa vi köpt/fått och alla klänningar som ligger nedpackade påminner mig om den tacksamhet jag idag känner över att vi fick just en Theodor och inte en Alicia, som hon skulle heta (hade vi fått en tjej hade jag självklart älskat henne av hela mitt hjärta men ni förstår).

 

Idag har jag lunchat med en gravid Elin och pratat mycket bebis, studier och lägenhet. Jag och Elin har känt varandra sedan vi spelade fotboll tillsammans på mellanstadiet/högstadiet och vi var väldigt tighta under en period men när vi började gymnasiet gled vi isär. Nu bor hon i det hus vi har vårt vindsförråd (alltså tio meter ifrån vårt hus) och väntar en liten prinsessa i början på mars. Vi kommer att vara mammalediga ihop och förmodligen spendera många dagar tillsammans. Jätte roligt!

 

Vi har haft sällskap av Evangelina och Theodor hela dagen. Än har Theodor och Theodor inget större nöje av varandra men stora T är väldigt nyfiken på lilla T, han klappar och stannar upp när han gråter.

Jag har bebisgosat så mycket att hela min kropp skriker efter en till liten. Dagen har gått i ett och med endast ett avbrott från lek&stök (när Theodor sov på förmiddagen) är jag nu helt slut. Vi har ätit god plocklunch, tagit en promenad och kacklat på om allt vad livet har att erbjuda. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

God morgon!

Vad härligt att vakna upp till måndag, måndag = ny vecka, nya möjligheter. Helgen har varit givande och bra med både finbesök och kalas men det har också grott en irritation mellan mig och Daniel. Precis innan vi somnade igår lovade vi att den här veckan är början på en mycket trevligare vardag och vi ska hålla god ton. En positiv inställning gör SÅ mycket för förhållandet. 

Tavlan ni ser ovan har äntligen kommit upp på väggen. Det är en illustration av en nyfödd Theodor i skala 1:1 och kommer från personligfodelsetavla.se. Jag älskar den! Daniel och jag har varit oense om vart tavlan ska sitta men tillslut lyckades jag övertala honom.

Vilken fantastisk kväll. Min barndomsvän Evangelina, hennes man Tobias och deras son Theodor knackade på dörren strax efter fem och spenderade kvällen hos oss. Vi drack mousserande, åt thaimat, pratade om allt mellan himmel och jord, åt efterrätt, skrattade och njöt av varandras sällskap. Det var första gången Daniel och Tobias träffade varandra men inte märktes det.

Det är något speciellt med att ha kännt varandra från start, vuxit upp tillsammans och nu få vara mammor tillsammans. Jag är oerhört glad över att ha Evangelina och hennes fina familj i mitt liv. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag och bästis har länge pratat om att vi måste se skräckfilmen Annabelle men tid har inte funnits. I fredags var Isabell, Sebaztian och Melody över medan Daniel hjälpte sin farbror att lägga tak. Daniel blev sen och när klockan slog läggning gick Sebaztian hem med Melody och där hade vi vår tid. Med tända lampor, lägsta volym och chipsen framdukade såg vi filmen. Till en början var den otäck och jag höll för både öron och ögon men mot slutet blev filmen överdriven. För att summera är Annabelle helt klart sevärd om man gillar skräckfilmer men ha inte allt för höga förväntningar.

 

 

När Daniel kom hem sträckte Theodor glatt ut armarna och ville till pappa. Att umgås med mamma hela dagarna räcker gott och väl. Tur att vi har så många fina vänner att umgås med i jämngamla åldrar. Jag vill inte att Theodor ska tröttna på mig allt för fort hehe. Igår var vi hembjudna till Emelie&Dante på playdate med Beatrice&Olivia och Izabella&Viggo. Prata bebis, äta egengjord broccolisoppa, mammaskvaller och planera drinkkväll. 

 

 

 

 

 

 

Att vara uppe längre än vanligt och unna sig ett glas eller två är inte lika smärtfritt som förr. Trots att jag åkte hem i tid och drack mängder med vatten innan jag la mig är huvudet extra tungt. Idag har det snöat storm ute och vi har hållit oss inomhus. Om snön ligger kvar i morgon och Theodor inte är lika snuvig tar vi oss ut och åker pulka. Förhoppningsvis kan vi träffa Jennifer och Thindra.

Daniel är och handlar sushi och jag har precis nattat liten. Vi är lyckligt lottade som fortfarande bara kan lägga ned Theodor i sin säng och på några minuter sover han. Nu väntar Film, mat och snacks.

 

Att fylla tjugofem är stort, jag menar det är halvvägs till femtio, och bör firas med bravur. Igår hölls det ett tjugofemårs kalas för Victoria som fyller år i morgon. Hon hade ordnat med ballonger, snittar, drinkar och för att inte glömma röda mattan som också var kvällens dress code. Jag hade en fantastisk kväll och extra roligt var det att klä upp sig fint. 

 

 

 

Bloggandet har ännu inte kommit igång men inom kort ska jag vara i fas. Dagarna med en snabbt utvecklande liten gör det svårt för mig att hinna med annat än att busa, mata och se till att det lilla huvudet inte far i backen. Theodor tar sig mellan möbler och rätt som det är släpper han och balansen sviker. Däremot blir han stadigare för varje dag som går och enligt gissningar dröjer det inte länge innan han kan gå/stå själv. Något steg har han tagit från möbel till famn. 

 

Under dessa bloggfria dagar har vi gjort allt vad livet med småbarn innebär. Ju äldre Theodor blir desto svårare tycker jag att det är att planera utan att det ska bli stressigt. Samtidigt som det blir lättare på något vis. Allt tar längre tid och för att inte tala om när vi ska gå ut. Det ska kläs på, stretas emot och ständigt vara i famnen. Att sitta på ett café och ta en fika är dödsdömt. Inte riktigt men nästan. Theodor är nöjd mest hela tiden om det finns någonting att göra. Sitta still i famnen går inte hem.

I torsdags bjöd vi över Michaela, Hilja, Freja och hunden Charlie. Barnen röjde i Theodors rum medan vi klunkade kaffe och ordnade med lunch. Att göra tre barn nöjda samtidigt var lättare än jag trodde (om du läser det här Daniel, pik pik). 

Igår hade vi min familj över på middag och jag behövde inte lyfta ett finger. Mamma stod för både mat och handling. Vi njöt av ett glas vin samtidigt som vi pratade i timmar. 

 

 

 

 

 

 

 

Igår packade vi ned det nödvändigaste i vagnen och åkte till ett av Theodors favoritställen, leklandet Andys i Barkarby, tillsammans med vännerna Viggo och Dante. Theodor och Viggo fascinerades av det mesta och kröp runt på golvet bland mjuka djur och färgglada bollar medan Dante inte klarade av alla intryck och den höga ljudnivån lika bra. Jag rekomenderar fortfarande alla att åka dit med sina små, en perfekt mötesplats för mammor och pappor, dock inte på klämdagar, lov eller helger. Dom stora barnen väsnas alldeles för mycket och även jag blev trött av allt skrik. På vardagar är det endast föräldrar med små barn på Andys då dom större går i skolan eller på förskolan. 

Efter besöket följde vi med Izabella och Viggo hem på en fika och vi smed väldigt potentiella framtidsplaner. Håll utkik!

 

 

 

Theodor har blivit hes av allt skrikande. De två senaste dagarna har han inte alls velat vara ifrån mig och Daniel och när han vaknar om nätterna skriker han samtidigt som tårarna rinner. Innan har han vaknat och gnällt till och velat ha nappen men nu har vi fått gå upp och vagga honom lugn. Däremot blev jag chockad över nattens många sovtimmar! Theodor sov från 17.20 (det gick inte att hålla honom vaken längre) till 07.30 med endast ett uppvak vid 22 för mat och vid 03 för nappen. Andys gjorde susen! Det var inte igår jag fick sova till 07.30 och knappt behöva gå upp på natten. 14 timmar är det nya rekordet. 

I morgon går dom flesta åter till sina arbeten och vardagssysslorna knackar på dörren. Jag gillar rutiner samtidigt som jag inte alls tycker om att hamna i en enformig vardag. Som jag berättade tidigare ska jag och Daniel försöka komma iväg eller spendera en dag i månaden med varandra på tu man hand. Det lilla extra är ibland svårt att hitta men det är så b e t y d e l s e f u l l t i ett förhållande. Jag har varit i en svacka dom senaste dagarna då jag kännt mig allmänt bitter gentemot Daniel. Det kan vara för den nya bilen vi köpt (mer om det i ett eget inlägg). Jag känner mig inte alls delaktig i beslutet som togs men nu i efterhand har det nog bara blivit en pinicipsak. Jag gillar inte griniga Sandra och ska försöka att tänka på att det gör nog ingen annan heller. MEN i morgon är en ny dag och jag ska börja med ett "nytänk". Minst en positiv tanke och en positiv handling om dagen. Jag har så mycket att vara glad för att allt annat känns som en fis i rymden. Jag tänkte även ge mig på denna squat challenge. Någon som försökt?