Hej lördag! Idag vaknade samtliga familjemedlemmar utvilade strax efter 07. Theodor har gått från att vara en stillasovande bebis till att leva rövare. Tittsomtätt vaknar jag av en fot i ansiktet eller att han slänger sig över mig, allt i sömnen. I sådana lägen vore det bra om vi fick honom att sova i egen säng hela nätter. Det är nog mitt själviska jag som tycker att det är alldeles för mysigt.

Igår hade vi en kanon fredag tillsammans med Evangelina och Theodor. Promenad, lunch och skrattattack tills tårarna sprutade. Simple as that. Vi försöker att träffas minst en gång i veckan och hädanefter kommer vi införa en dag som alltid är vår. Om några månader flyttar Evangelinas familj till Barkarbystaden = närmare oss, det ser vi fram emot. 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag och Ida (LÄNK till hennes blogg) besökt en ljuvlig butik, som jag inte vill avslöja namnet på än, för att hämta varor till Idas event på lördag. Under hashtagen #mammamyshosida på instagram kan ni följa eventet och dess förberedelser. Jag längtar SÅ mycket. Det är ett barnfritt event med roliga uppdrag och härliga goodiebags men framförallt ser jag fram emot kvällen för att få träffa alla fina mammor. Senast jag och Ida var på event tillsammans var vi båda höggravida och nu ska Ida hålla i ett alldeles eget. 

 

Igår var en tuff dag och jag skulle vilja börja detta inlägg med att tacka innerligt för er vänlighet med peppande kommentarer och samtal/sms. Jag har aldrig sett Daniel så svag som han var igår (bortsett från uppvaket efter att han opererat bort halsmandlarna) och att vara personen som står vid sidan om var jobbigt. Klockan 08.30 skrevs han in på Karolinska sjukhuset och direkt satte sjuksköterskorna in dropp och gav honom morfin. Efter många undersökningar, blodprover, ultraljud och röntgen återstod väntan. Väntan på en akutmottagning är o l i d l i g. När klockan passerade 14 var jag tvungen att åka hem med en uttråkad Theodor och invänta hans farmor för att kunna åka tillbaka till Daniel. Vid 19 kom en läkare med den efterlängtade domen (missförstå mig rätt, vi var trötta och Daniel utmattad). Njursten. Bara sådär har Daniel fått en sten i njuren. Okej inte riktigt men där och då kändes det olustigt. Han har den värsta smärtan framför sig men tills dess hoppas vi på att han inte behöver uppleva ett njurstensanfall (som det så fint heter) igen. Den där jädrans stenen måste kissas ut. 

 

Jag har insett att det alltför sällan publiceras bilder på mamman bakom bloggen. Eller låt mig förtydliga, bilder på en mamma med utsläppt hår och maskara på fransarna. Inte för att jag tror att det är mig ni vill se på ändå hehe. Innan jag fick barn vet jag hur jag tänke att jag aldrig ska bli en sådär jobbig person att följa på bla. instagram (@sandralundqvist heter jag där) och jag lovade mig själv att jag INTE enbart skulle instagramma bilder på en sovande bebis, ätande bebis, lekande bebis osv osv. Förlåt men det finns ingenting jag hellre publicerar än en nybadad Theodor eller en alldeles grisig efter måltid. Mitt liv handlar om min familj och om Theodor. Jag menar, det är ändå med honom jag är dagarna i ända.

Anyway, som rubriken lyder får ni nu här två selfie på ingen mindre än mig. Den nedersta slutade med att Theodor fick vara med efter att ha stått och dragit i byxbenet. Ni förstår säkert att jag allt som oftast inte får tid för mig själv. Inte ens för en selfie.  

 

 

Skämtåsido, men jag hade kunnat. Detta stora snöberg är placerat precis utanför vårt sovrumsfönster. När mina småsyskon var här för någon vecka sedan bestämde sig Daniel för att ta på sig lekrollen och tillsammans gick vi alla ut och byggde denna iglo. Det serverades kaffe ute i snön och Isabell, Sebaztian och Melody kom för att hjälpa. På kvällen gick vi ut och tände ljus i iglon och det såg riktigt mysigt ut. Visste ni att det är varmt i en iglo? Jag visste inte det innan jag själv gick in i en. 

 

 

 

 

 

 

 

Här är några bilder från i fredags när jag och Evangelina tog med våra små till Sundbybergs simhall som tidigare har varit stängd pga renovering. Theodor älskar att bada men till vår besvikelse var vattnet lite kallt. Den simhall som hittills har haft bäst vattentemperatur är Bro simhall och även den är nyrenoverad. Vi värmer upp inför resan till Turkiet i maj och fortsätter att vänja Theodor vid bassänger. 

 

Idag har vi spenderat dagen på öppna förskolan tillsammans med Jennifer&Thindra. Som vanligt är det stimulerande men framförallt roligt för Theodor att träffa andra barn och att få komma till olika miljöer. Vi stannade i ungefär två timmar för att sedan ta bussen hem till mig och mätta våra magar.

Solen har lyst i stort sätt hela dagen och jag har varit sugen på en långpromenad från det att jag slog upp ögonen i morse MEN DET ÄR FÖR KALLT. Alltså på riktigt. Jag klarar av kyla men blåsten gör att det känns tio gånger kallare. I morgon kommer moster Jenny hit för en heldag tillsammans med oss och jag ska försöka knåpa ihop en fotobok. Har ni några tips&råd på bra och billiga hemsidor som säljer fotoböcker? 

 

 

 

 

I lördags fick vi fikabesök av gudmor Lisette och gudfar Michael. Med sig hade dom en bukett röda roser som ett "grattis till förlovningen" och ett par Nike airmax junior till Theodor direkt från USA. Tänk att vår lilla tuffing redan har börjat öva på gåfärdigheterna och kommer att springa runt i dessa i sommar. 

 

 

 

Vart ska jag börja. Vi befinner oss i en förlovningsbubbla där möjligheterna är oändliga (tänk att vi ska gifta oss, bli man och fru). Vi pussas&kramas extra mycket och det märks på stämningen. I morse satt vi och höll om varandra medan vi tittade på Theodor som lekte glatt på golvet när jag kände hur en tår rullade ned för kinden. Jag är evigt T A C K S A M för allt livet har gett mig och jag riktigt sprudlar av L Y C K A.

Det pirrar i hela kroppen bara jag tänker på vad jag fick vara med om i fredags. I julklapp fick jag ett presentkort på restaurang Stortorgskällaren i gamla stan av Daniel. Det innehöll en valfri trerättersmiddag för två. Vi hade ett bord bokat klockan 18.00 men vår kväll började redan hemma med ett glas vitt i väntan på skjuts. Theodor var med sin farmor och jag hade aldrig kunnat ana vad som komma skall. Efter en gudomlig röding till förrätt, lamlägg till varmrätt och en bricka med svenska ostar till efterrätt var vi redo att betala. Precis innan servitrisen kom satt Daniel och flinade för sig själv. Jag frågade honom vad det var han tänkte på och till svar får jag "det ska jag berätta". Nu i efterhand borde jag ha förstått att han hade något i görningen. Servitrisen kom precis in med kortläsaren när Daniel skulle berätta. När jag började klä på mig min jacka stoppade Daniel mig och sa att jag skulle vänta. Han gick ner på knä och öppnade asken med ringen i. Jag minns att jag sa "ja" direkt men sen kom chocken. Jag kunde inte för allt i världen förstå vad som precis hänt. Så fort vi gick ut från restaurangen brast det och lyckotårarna kom. VI ÄR FÖRLOVADE. Detta firade vi med ytterligare ett glas på ett annat ställe och pratade om allt vi varit med om genom åren. Från då vi träffades för första gången till där vi står idag. 

 

 

 

Min ring. Dock är den alldeles för stor så i lördags beställde vi en i rätt storlek och en ring till Daniel. På tisdag beräknas den komma och sen fattas bara gravering. 

 

 

Efter två dagar med skinande sol och vårkänsla fick vi idag nöja oss med gråa moln. Inte gjorde det oss någonting som spenderade dagen tillsammans med Evangelina&Theodor i Sundbybergs simhall. Vi möttes upp redan strax efter nio och fick en smärre chock av alla mammor/pappor som också var påväg till simhallen. Tydligen lyckades vi pricka in ett gympass där både vuxna och bebisar var välkomna. Det får bli till nästa gång! 

I och med att Theodor växer sig större orkar han mer men att bada i 40 minuter (vilket är länge) gjorde sitt och så fort vi lämnade badhuset sov han igenom både lunch och bus med en liten Theodor. Nu sover han för natten och jag håller mina tummar för några fler timmars sömn. 

 

 

 

 

 

 

 

I torsdags fyllde min fina vän 25 år. Detta firade vi med överraskningsfest i lördags och igår kom äntligen fotopostern jag och Daniel gav i present. Tyvärr blev det en försenad födelsedagspresent men det är en present att minnas. Tillsammans med tavlan fick hon en stor och mysig filt i ett print hon gillar och två ljusstakar. 

Det märks tydligt på mig och min tidsuppfattning att dagarna är ljusare och att det är fler soltimmar. När klockan slog 16 och det var lika ljust som vid 12 blev jag alldeles varm inombords. Snart är det vår! Dock skrämmer det mig en smula att vi närmar oss Theodors ettårsdag med stormsteg. Tänk att vi kommer att ha en ettåring här hemma. Det är verkligen som alla säger, tiden med småbarn går dubbelt så fort. Jag njuter av varje stund som mammaledig tillsammans med Theodor men ångesten är inte långt borta. Ska jag behöva lämna dig på förskola varje dag och låta någon annan ta hand om dig? Dumma tankar. Än är det sju månader kvar. 

 

Som rubriken lyder tyckte Theodor att det var en jätte bra idé att spy på mammas vita tröja precis innan vi skulle gå ut på en promenad (skämtåsido, jag vet att han inte kan styra över sina behov så inga spydiga kommentarer tack!). Idag har vi hängt hos Linnea och blivit bjudna på lunch, hundarna har lekt av sig och Theodor har, bortsett från spyan, levt rövare bland hundleksaker och tvkontroller. Jag blir livrädd varje gång han spyr och tänker direkt på magsjuka. MEN den här gången lekte han för hastigt direkt efter matintag. Mätta och belåtna tog vi oss ut på en långpromenad med moster Jenny och hund Alice. 

 

 Bilden är missvisande, här har jag kämpat med att få bort fläckarna. 

 

 

Vi inviger den nya veckan och denna måndagsmorgon med massa lek&bus. Vi kastar boll till Måns, leker tittut och jagas. Det finns ingenting Theodor gillar lika mycket som tittut. Helst ska man hoppa fram hastigt bakom ett hörn. Helgen vi lämnar bakom oss har varit sådär löjligt skön. Ni vet, utan stress, utan onödigt tjaffs och med ett fantastiskt umgänge. I fredags fick jag mitt hår fixat och på kvällen hade vi Jenny&Jonathan över på middag. I lördags tog hela familjen det lugnt och kramades extra mycket för att sedan överraska Isabell med en 25års fest som hennes syster och käre sambo anordnat. Söndagen började med ett entouragemaraton och slutade likaså, en promenad i vintersolen och korvgrillning hos Theodors farfar. Daniels mamma bjöd på middag och äntligen fick vi träffa hans mormor och moster. Det var inte bara vårt första möte utan även Theodors. Theodor charmade gammelmormor, gammelmoster och gammelmorbror som också var där (honom har vi dock träffat tidigare). 

 

 

Att vakna upp med en mörkare botten och iskalla längder känns bättre än bäst. Denna mamma behövde verkligen ett lyft. 

Även gårdagen slutade tumult. Utan min fantastiska familj vet jag inte hur mycket mina axlar orkar bära. I dagsläget är jag stark men även verkligheten kommer ikapp och jag gråter en skvätt.

Fredagar är alltid extra efterlängtade då Daniel får helg och slutar dessutom tidigt. Min syster kom som en räddare i nöden och hänger med Theodor medan jag gör en förändring av mitt gula/orangea trista hår. Med ett oerhört aktivt barn (det är jag evigt tacksam för) är det ett pussel att hitta en tid i vardagen då jag kan prioritera mig själv. Jag märker hur jag sakta men säkert blir sunkig utseendemässigt och det är ett big NONO! Före/efterbild kommer när vi är klara. 

Idag efter morgonbus, frukost och bad kröp vi tillbaka under täcket och sov fram till nio. Som ni vet sedan tidigare går Theodor upp strax innan sex på morgnarna och då är det guld värt att få sova i ytterligare några timmar. Halv tolv hade vi bestämt träff med Ida&Filippa och Sanna&Miranda på Andys lekland. Som alltid älskar Theodor att krypa omkring bland de färgglada bollarna och fascineras av andra barn. Efter tre timmars lek gick ögonen i kors och en vilostund var nödvändig. Har jag berättat att Theodor blivit mer stabil i sin gång och kan ta 3-4 steg? Idag visade han glatt upp sin nya färdighet för kompisarna. En till sak han har börjat med är high five.