Vi har fått ett eget rum här på Karolinska och dropp har placerats i min arm. När som helst kan dom komma och hämta mig. Jag har fastat i precis sex timmar och jag kan inte tänka på annat än mat just nu, sushi vore riktigt gott. Trots att jag inte vill något hellre än att dom ska göra någonting åt min smärta kan jag inte undgå att vara nervös. Jag har aldrig tidigare blivit sövd och vet inte hur min kropp kommer reagera när jag vaknar. Tur att Daniel och Theodor är med mig annars hade jag varit skräckslagen vid det här laget. I morse när jag vaknade blev jag yr så fort jag ställde mig och det höll i sig i tre timmar. Att ha haft feber i 15 dagar gör sitt och kroppen säger ifrån.