Godkväll vänner, 

Tack och lov för att denna kämpiga dag äntligen snart är över. Som vi misstänkte redan igår kväll blev Theodor sämre under natten och jag lyckades få ihop några minuter sammanhängande sömn, that's it. Han låg svettig med feber och vaknade förtvivlad minst tre gånger i timmen. I morse var han ynklig men successivt blev han piggare under dagen och nu ikväll har han enbart hostat. Jag håller tummarna för att denna förkylning inte skall vara långvarig. Han blir hemma i morgon också och vi satsar på att vara krya tills på onsdag. 

 

Lyckligtvis gick läkarbesöket precis som planerat och Theodor har en operation för ljumskbråcket inplanerad i början på januari och jag fick det glada beskedet att min graviditetspenningsansökan gick igenom. 

 

 

Jag får inte nog av att flytta runt på detaljerna i hemmet och när jag fann dessa två på H&M home för en billig peng fick jag ytterligare en anledning till att göra om. Ananaser har blivit väldigt populära och går att köpa i alla dess former. Mässingsljusstaken och ananasen har funnit sin plats. 

 

 

 

Denna vecka har vi torkat en rinnande näsa, blivit hostade i ansiktet, lyssnat på mycket gnäll och till råge på allt fått badda en febrig panna om nätterna så jag vet helt ärligt inte om tröttheten beror på graviditeten eller bara bristen på sömn. Förmodligen en dålig kombo. Annars har jag varit väldigt lättretlig (även det kan vara ett tecken på bristande sömn) och känt mig något nere denna vecka. Magen växer sakta men Theodor pussar och kramar lillasyster så fort han får chansen och pekar på mammas mage. Jag fick höra av en liten flicka att jag har liten mage men stor navel? Sött tyckte jag då men såhär i efterhand har jag funderat på om jag kommer att få en utstickande navel denna graviditet. 

 

 

 

I lördags gick flyttlasset och vi alla stod redo att ta emot kartonger och dylikt. Som jag nämnt tidigare har min mamma och hennes sambo köpt ett hus de totalrenoverar och i lördags var det inflyttning. Dessvärre kände jag mig alldeles matt och när soffan kom på plats låg jag mest där och såg efter Theodor. 

Det har varit några kämpiga nätter och i morse vaknade vår stora kille upp med både hosta, rinnande ögon och näsa samt en snudd på feber. Ikväll har han varit nere och hängig och mest troligt kommer det att blossa ut under natten. Tur i oturen har vi redan meddelat dagis att vi blir hemma i morgon då vi har ett läkarbesök inbokat hos en specialistklinik pga Theodors ljumskbråck. Jag hoppas att han mår tillräckligt bra för att åka dit så en operation kan bokas in. 

I veckan fick jag en avi från posten och idag hämtade jag ut ett stort paket som visade sig innehålla det allra finaste babynest. Lillasyster slipper ärva Theodors nest och jag är helt säker på att hon kommer att drömma sött i detta. Vi använde oss dagligen av ett babynest till Theodor, både i vagnen, sängen och i soffan. Det är definitivt något jag kan rekomendera till er alla och om ni själva inte går i väntans tider är det en otroligt uppskattat gåva. Babynestet har talangfulla @emmiesbabynest på instagram sytt av de mjukaste tyger. Babynesten är sydda med både omsorg och kärlek och det ligger mycket tanke bakom hennes arbete.

 

Nesten är längre än de flesta andra på marknaden för att det skall vara ett mer användbart köp och kunna användas desto längre. Vid huvudändan är Emmies babynest något lägre än resterande kanter, detta för att en bebis aldrig skall ligga tätt med huvudet mot något då majoriteten av en bebis värme går ut via fontanellen så länge den är öppen. Hon använder sig inte av snörstopp eller berlocker på sina nest av säkerhetsskäl. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Glädjen som uppstår när jag öppnar skoskåpet och inser att jag har ett par bortglömda, oanvända Nike air max som väntar på att invigas. Dock är jag skeptiskt till att använda dessa i regniga/slaskiga hösttider och kanske låter lapparna hänga kvar till våren. 

 

 

Dagens lämning på förskolan var den bästa hittills. Jag stannade i ca 20 minuter och när jag skulle gå fick jag både en puss och kram innan tårarna kom. Lyckligtvis hörde jag att han slutade så fort jag gick runt hörnet.

Det är inte bara negativt med en regnig dag, jag har hunnit med att tömma tvättkorgen, storstädat lägenheten, lunchat med syster och tagit en långpromenad med Måns.

Efter hämtning gick vi hem till Isabell och Sebaztian för att laga kvällens middag, moule marinière och korvstroganoff. Det blir två middagar när alla inte är överrens haha. 

Nu sitter vi bänkade i soffan med halvöppna ögon. Det ska bli skönt att ta helg redan i morgon och inte ha några tider att passa fören på måndag. 

 

Lillasysters första klädesplagg är inhandlade. Jag har länge suktat efter detta virkade set från Zara och det var precis lika ljuvligt som jag tänkt. Med Theodor i magen köpte vi de första plaggen några dagar efter rutinultraljudet och nu har det dröjt fram till vecka 25. Det är som många säger, den andra graviditeten går av bara farten och det är inte lika "spännande" med alla dessa köp. Jag tar det lite som det kommer. 

Även Theodor har fått påfyllning i sin garderob och dessa snygga kängor i skinnimitation med mockadetaljer kommer att pryda hans fötter i höst. 

 

 

 

 

 

Ni vet sedan tidigare hur Theodors första veckor på förskolan har gått. Det är ingenting jag är sådär pepp på att skriva om. När Daniel började lämna märkte både vi och pedagogerna en drastisk skillnad och vi kände hopp. Det finns ingenting som är värre än att se sitt barn förtvivlat och ledsen. Att dessutom behöva gå ifrån Theodor när han står där vid fönstret med forsande tårar och letar efter mamma och pappa är bland det värsta jag gjort. 

De senaste två veckorna har Theodor blivit ledsen när Daniel har lämnat honom men det har snabbt gått över. Farmor Annette jobbar på en annan avdelning och har kunnat kika in titt som tätt och vi har fått bilder på en lycklig kille.

Dock är det inte hållbart i längden att Daniel åker hem från jobbet för att lämna Theodor och sedan tillbaka så igår gjorde jag ett nytt försök. Det kändes som ett bakslag. Theodor stod och grät och ville upp i min famn. Han skrek av förtvivlan och tårarna började rinna. Jag kan tala om för er att han inte var den enda som grät, även denna mammas ögon började svida och fyllas med tårar (aldrig framför Theodor). Jag tog en promenad hem för att samla mig och lagom till att jag låste upp dörren fick jag ett sms av förskolan där de skrev att han var glad. 

Jag bävade inför dagens lämning men det kändes mycket bättre när jag gick därifrån. Han blev ledsen men inte alls i jämförelse med gårdagen. Nu håller vi tummarna för att denna tuffa period snart ska vara över! 

 

 

 

 

 

Egna tankar. Denna vecka har gått av bara farten och jag har inte reflekterat så mycket över graviditeten. Dock har jag har blivit mer trött och märker snabbt av på mitt humör om det har varit en tuff natt. Lillasyster buffar och sparkar dagligen och nu kan man även se hennes rörelser utanpå magen. 

 

Det har varit fullt upp hos familjen Lundqvist/Hedgren hela veckan med förskola, passning av hundar, träffa vänner, överraskningsfest samt födelsedagsfirande och bloggen har fått komma i andra hand. Jag insåg precis att jag helt glömt bort att dokumentera mitt första mvc besök (bortsett från inskrivningen).

I tisdags, den 15 september klockan 10, hade vi tid för att prata om graviditeten, lyssna på hjärtat och mäta magen. Jag hade tänkt jämföra mitt första mått med det jag hade när jag var gravid med Theodor, dessvärre minns jag inte ett ord av vad barnmorskan sa. Det tog nämligen ca en minut att finna hjärtljudet och under den minuten gick det tusen tankar i huvudet. Barnmorskan kände och klämde på magen medan hon letade efter ett galopperande ljud med monitorn. Tystnaden som uppstod gjorde mig ännu mer nervös och jag var säker på att denna graviditet inte skulle gå vägen, trots att jag känt sparkar samma dag. Lyckligtvis fann hon hjärtljudet tillslut och kunde konstatera att lillasyster låg väldigt långt ned. Jag får fråga efter mina mått vid nästa besök. 

 

Ingenting är så lätt som att älska ett barn. Sedan dag ett har jag tagit mig an rollen som moster och när Maximilian var ett frö i min systers mage grät jag av lycka, Theodor skulle få en kusin och vi skulle få ännu ett barn i familjen att älska villkorslöst. Sedan dag ett har jag gjort just det, älskat Maximilian villkorslöst.

Igår blev jag totalt överraskad när Jenny bad mig kolla i Maximilians lilla bröstficka och jag fick upp en ljuvlig amulett med den allra finaste frågan på. Det är en ära att få vara din gudmor! Mosters prins. 

Ni vet sedan tidigare att Theodors första tid på förskolan inte alls har varit lätt. Efter fyra veckor med tuffa lämningar, gråt och samtal från pedagogerna stod vi inte ut. Jag hörde runt och fick tipset om att det brukar gå lättare när föräldern som inte har varit föräldraledig lämnar på förskolan. I en och en halv vecka har Daniel lämnat Theodor och det har gått ofantligt mycket bättre. Denna gång ringde pedagogerna för att tala om att Theodor leker istället för att gråter. Det var som att en sten lyftes från mina axlar.

Mammas lilla hjärta som varje dag har gråtit sig igenom dagarna tycker numera att det är roligt med nya leksaker och utmaningar. Han blir fortfarande ledsen vid lämning men redan så fort Daniel stängt dörren hittar han något som får honom glad. Pedagogerna har varit till stor hjälp och förtjänar cred. 

Nästa vecka ska jag ge mig på att försöka lämna honom men om vi faller tillbaka i dåliga mönster får jag avvakta lite till. 

Den 13 oktober beräknas en otroligt efterlängtad tjej möta världen för första gången. I snart nio månader har vi fått känna och se sparkar utanpå magen och jag längtar ihjäl mig till den dag då du ligger i min famn. I lördags överraskade vi den blivande mamman med en rosa babyshower.

Det är inte det lättaste att hålla någonting hemligt för Lisette men denna gång lyckades vi, i flera veckor har vi tisslat och tasslat. I present gav min familj en stor blöjtårta fylld med en docka, nappar, snutte, diinglis, klämmisskedar och en salva samt ett ljuvligt babynest med tillhörande kudde. 

Jag är lyckligt lottad som får vara en del av denna fina familj och älskar att våra barn kommer att växa sig stora tillsammans. 

 

Den här veckan tycker jag verkligen att det har hänt något med magen. Den har tagit form och växt till sig till skillnad från förra veckan. Lillasyster är inte allt för livlig men gör sig tillkänna på morgnar och kvällar. Jag minns att det var likadant med Theodor. Bortsett från ett dovt illamående, tryck nedåt och ett ständigt kisseri mår jag bra. 

 

Idag väcktes familjen av den minsta strax innan 09. Jag minns inte när det inträffade senast OM det någonsin har inträffat. Theodor har hittills haft tre jobbiga nätter med uppvak en gång i timmen. Han kanske tog igen sig i natt eller så berodde den efterlängtade sovmorgonen på att han somnade 23.30 igår kväll. Oavsett så ber vi om fler morgnar likt denna. 

Dagen till ära har vi firat Melody som fyller tre år. Det var en rosapyntad lokal med fantastisk fika uppdukat vi äntrade. Jag hade redan hunnit tjuvkika på dekorationerna och hjälpt Isabell att få upp ballonger osv men inget slår slutresultatet. Melody showade mest hela dagen och var glad åt alla presenter hon fått. Slutligen lekte barnen i parken nästintill lokalen och vi vuxna njöt av att få fika ostört. Innan gästerna for hem hann vi med en smash the cake fotografering. Problemet var att Melody inte ville kladda ner sig och föredrog att mamma Isabell åt tårtan direkt från fatet haha. 

Finns det något så fantastiskt som sociala medier när man kan finna inspiration i alla dess olika slag. På instagram, ni följer väl mig där @sandralundqvist, kom jag över detta fantastiska DIY pyssel och var tvungen att testa. Jag gjorde en budget variant för att se om jag skulle kunna få ett lika bra resultat som jag föreställt mig. 

Det jag använde mig av var en träbokstav, ett lim som blir transparent vid torkning, glitterflarn, ett tjockare papper, tunn dubbelhäftande tejp på rulle och en kartongbit. Allt från panduro (bortsett från kartongen).

 

Börja med att klippa papper och kartong i två lika stora kvadrater, tejpa fast pappret på kartongen med dubbelhäftande tejp (jag undvek att limma fast pappret för att slippa ojämna buktande ytor) och limma därefter bokstaven på pappret. Låt torka. Sprid ut lim på hela bokstaven, var noga med att täcka hela ytan, och häll därefter på guldflarn. Låt torka. Klart. 

Den totala summan av detta pyssel blev 60 riksdaler plus den dubbelhäftande tejpen (också från panduro) som jag redan hade hemma. Det gick snabbt, var roligt och resultatet blev över förväntan. 

 

Ett annat alternativ till detta pyssel är att använta en canvastavla som man målar och limmar fast bokstaven på. Det ska jag prova när jag gör prinsessans bokstav. Dock något dyrare. 

 

 

 

 

 Självklart gjorde vi en bokstav till Theodors kusin Maximilian. 

Koppardetaljer har länge varit en favorit hos denna inredningstokiga mamma men nu har även jag öppnat mitt hjärta för mässing och mässingdetaljer. Jag väljer att skilja på mässing och koppar men har sett många som blandar dessa slag och även det tilltalar mig. Häromdagen köpte jag dessa sexkantshyllor hos TGR för ynka 70 kronor styck.

 

Jag har legat vaken i över en timme medan Theodor ligger bredvid och gör volter i sömnen, något i den stilen. Han har sovit oroligt och har under nattens lopp vaknat minst en gång i timmen. Jag och Daniel har hjälpts åt med att trösta och stoppa tillbaka nappen. Jag känner mig mer eller mindre som en levande död. Det är otroligt hur lite sömn människan egentligen behöver för att fungera. 

Idag ska jag träffa Isabell, Jenny och Beatrice på lunch. Först ska jag ta en långpromenad med hunden och fotografera lite ny inredning och gårdagens DIY. 

Daniel kommer om en timme för att hämta Theodor och ska lämna honom på förskolan. Vi var tvugna att prova något annat och igår var första dagen. Mer om det i ett eget inlägg. 

Idag har jag hängt hemma hos Jennifer&Niklas och bebisgosat med en nästan nykläckt Tuva, endast tre veckor gammal. Vanligtvis är det Theodor och Thindra som röjer runt när vi träffas och det kändes minst sagt tomt att inte ha med mig Theodor. Istället var det pussar som delades ut från Thindra och hundarna lekte tafatt. Nu längtar jag ännu mer efter att få se Theodor i rollen som storebror.

Jag har alltid lika roligt när jag umgås med Jennifer och går hem med ny energi. Hon är en frisk fläkt i min umgängeskrets. 

 

 

Vi befinner oss i graviditetsvecka 23 (22+6) och i morgon kliver vi in i vecka 24. Veckorna susar förbi i samma takt som liten i magen växer. Barnet beräknas nu vara 20 centimeter långt från huvud till stjärt och väger ca 500g. Nytt för denna vecka är att jag kan känna tydliga sparkar och buffar även när jag sitter och står. Tidigare var det främst i liggande position jag kände rörelser. Än har jag inte köpt något till liten men i morgon funderar jag på att inhandla mitt första pyssel. Självfallet blir Theodor inte utan.

Vi velar just nu om vi ska göra en mini tjejdel i Theodors rum eller enbart göra en mysig hörna i vårt sovrum och låta Theodor ha sitt rum tills det blir mer aktuellt. Hur har ni gjort?

 

Höstens stora gravid och babyevent är äntligen här, LOPPIevent Babylove. Exklusivt för dig som är gravid eller har en bebis. Måndagen den 28 september klockan 11.30 hålls eventet i Eric Ericsonhallen på Skeppsholmen i Stockholm.

Vi är nu inne på den fjärde förskoleveckan och med endast små framsteg får jag ont i magen av att lämna Theodor på dagarna. Jag gick in med inställningen att det kan ta tid för både Theodor och mig att vänja oss med tid ifrån varandra och att det kommer vara tårar men hur lång tid ska separationsövergången ta? Han är ledsen från den stund vi parkerar bilen utanför förskolan till efter vilan. På förmiddagarna är det endast korta stunder som han leker men blir snabbt påmind och blir ledsen. På eftermiddagarna släpper han loss lite mer och kan lämna både napp och snutte för att koncentrera sig på allt roligt runtomkring. När jag kommer och hämtar honom är det gråtkalas. Han är väldigt ledsen och det tar en stund innan han lugnar ner sig. Pedagogerna ser hans framsteg men är ärliga med att han är ledsen och de låter honom ha sin napp och snutte för att känna trygghet i den nya miljön. 

Theodor har under den senaste veckan börjat få utbrott. Han blir som vild, gör ett konstigt läte och slåss. Nästan som om att han bär på väldigt mycket frustration och inte vet hur han ska hantera den. Jag vet inte om det kan ha med förskolan att göra och jag vet inte hur vi ska besvara hans utbrott. 

 

Kom gärna med tips! Hur gjorde ni vid inskolning? Hur lång tid tog det innan ert/era barn började känna sig trygga och faktiskt ha roligt? Jag är inställd på tårar vid lämning men hoppas att det ska sluta så snart jag gått. 

 

Jag ångrar så att det inte finns några ordentligt tagna bilder på mig och magen när jag väntade Theodor. Kameran köpte jag efter att han var född. Däremot har jag lärt mig en läxa och försöker varje vecka dokumentera denna graviditet med både bild och text.

I fredags förevigade vi Lisettes gravidmage i vecka 35. Hon är så otroligt vacker och det riktigt strålar om henne. Tänk att nu är det bara ca en månad kvar innan vi får träffa miraklet i magen. 

 

 

Jag sitter bänkad i soffan framför Arga snickaren VIP i väntan på att Theodor ska somna. Efter denna otroligt regniga dag har både jag och Daniel längtat efter att få sätta på en film och plocka fram allt gott som gömmer sig i skåpen. Jag har blivit en riktig godis/chips/mat/frukt råtta under denna graviditet. Jag äter precis allt precis när som helst. Gärna i mängder.

Något jag uppskattar och värderar här i livet är att spendera tid med min familj och våra fantastiska vänner. Helgen har inneburit båda delarna. I fredags hängde jag med Lisette hela dagen. Vi tog fram den stora pyssellådan och pysslade med våra gravidböcker, fotade Lisettes höggravida mage (ni ska få se några bilder i ett eget inlägg) och åt cupcakes. Vi bjöd Mika och Lisette på middag och hade en fortsatt lugn kväll med chips och dipp. 

I lördags hälsade vi på Daniels farmor och farfar innan en stor grillmiddag/kräftkväll väntade. Daniels pappa och min pappa har länge försökt få ihop en träff under sommaren med bådas familjer och igår passade alla. Vi var tolv personer som satt runt långbordet, badade pool och jacuzzi och hade en fantastisk kväll med mycket skratt. 

Idag vaknade vi upp till ett regnigt stockholm och passade därför på att uträtta ärenden, leka på Andys lekland och luncha med min mamma och Peter. 

 

Theodors rum är ett av mina favoritrum här hemma. Jag går ständigt och piffar till och gör om. Det är leksaker mest överallt men jag försöker hitta bra lösningar för att hålla rummet städat samtidigt som Theodor ska få tillgång till det han vill leka med. Just nu är det bilar som gäller och för ett tag sedan hade rusta brandbilar och polisbilar som förvaringsboxar till försäljning. Perfekt för en biltokig kille!  

 

Jag fick en förfrågan om jag ville fotografera ljuvliga Olivia i en "kalas" miljö. Självklart ville jag det och vi gjorde i ordning en smash the cake fotografering. Jag blir otroligt glad av alla fantastiska komplimanger jag får och har funderat lite på att ta fotograferandet till en ny nivå. Olivia agerade precis som ett barn gör och utav det fick vi flera härliga bilder. Några kan ni se nedan. Förutom att agera fotograf har jag umgåtts med fina Isabell och Beatrice idag, blivit bjuden på lunch och tagit en långpromenad innan det var dags att hämta på förskolan. 

 

 

 

 

 

 

Första september och hösten stod som redo i morse med både löv på backen och regn. Jag älskar sommaren men på något vis längtar jag efter höst och vinter. Jag vill åka pulka med Theodor, mysa i höstmörkret och boa inför lillasyster som kommer i vinter. 

Theodor fick nytta för sina regnkläder och stövlar idag på förskolan och vid hämtning fick vi höra att det hade varit en bra dag för att vara Theo. Det är som dag och natt enligt pedagogerna, på förmiddagen är han ledsen, äter ingenting och med lite tur lyckas dem distrahera honom med bilar. På eftermiddagarna leker han och de får uppleva en glad Theodor. Idag hade han både ätit bra, somnat snabbt och lekt. En enorm lättnad att få höra om hans framsteg. Jag vågar dock inte ropa hej än. 

 

I lördags döptes min älskade gudson, Mason Valle Junior, i Västra Ryds kyrka. Det var en fin ceremoni med psalmer, böner och livesång. Genom akten hade Mason ett leende på läpparna som den glada unge han är. Theodor sov i vagnen längst fram tills det var dags för duktiga Simon att sjunga "handens fem fingrar". Något gästerna inte visste var att både Daniel och Sebaztian också skulle döpas och istället för ett enmans dop blev det ett dop för tre av mina favoritkillar. 

Fika och presentöppning hölls i församlingslokalen runt hörnet och efter en heldag som började i stress åkte vi nöjda hem. Jag läste trots allt en fadderbön i kyrkan