Lilltjejen i magen växer så det knakar och beräknas vara ca 19 cm lång från huvud till stjärt. Hon sparkar hårdare och tydligare för varje dag som går och nu har Daniel känt sparkar ett flertal gånger. Namn diskuteras inte så flitigt här hemma då jag redan har bestämt mig! Jag måste bara få med Daniel på tåget som inte alls är lika förtjust. Jag har börjat må illa till och från igen och sammandragningarna hälsar dagligen på. 

 

Min frånvaro från bloggen har delvis varit medveten och delvis ofrivillig. Det har varit en tuff andra vecka på förskolan och jag är inte alls speciellt exalterad inför morgondagen. I måndags klamrade Theodor sig fast i min famn så fort vi kom in på gården och jag har endast lyckats lämna honom själv korta stunder innan pedagogerna ringt tillbaka mig. Det blöder i mammahjärtat. I torsdags lämnade jag honom hela dagen själv (vi har märkt att andra barn tyr sig till mig vilket kan förstöra deras inskolning) och det hade gått något bättre än tidigare så nu håller jag alla tummar och tår för att morgondagen ska visa sig gå lättare vid lämning och under dagen. Det svåraste är att få Theodor att inse att jag kommer tillbaka. Han som brukar ha så roligt ute i sandlådan bland alla barn och traktorer. 

Till råge på allt har förskolebacillerna angripit oss, jag har känt mig hängig de senaste dagarna och Theodors näsa rinner och han är känsligare än vanligt. 

 

 

Ända sedan jag köpte min kamera (Nikon D80) har jag tyckt om att fotografera och förgyller det mesta i vår vardag. Jag har haft fotograferandet endast som en hobby men för några veckor sedan fick jag en förfrågan om att fotografera ett bröllop. Det var ett uppdrag jag inte kunde tacka nej till. Trots nervositeten och pressen jag hade på mig själv var det hejdundrans kul och resultatet blev bättre än förväntat. 

Jag försöker fotografera magen varje onsdag när vi byter vecka men det innebär inte att jag ska komma ihåg att blogga om den. Livet som småbarnsförälder har gjort mig både senil och gråhårig. Skämtåsido. Idag befinner vi oss i vecka 21 (20+5) och jag kan se skillnad på magstorleken från förra veckan. I morgon har jag ett läkarbesök på grund av ett väldigt tryck nedåt när jag står/går för länge. Kan bero på ett eventuellt åderbråck. 

 

 

Inskolningen med Theodor började bra men slutade i tårar. I fredags skulle vi lämna barnen själva över fruktstund, lunch, vila och lek. Sammanlagt i fyra timmar. Jag vinkade hej då ute på gården och talade om att "mamma kommer tillbaka om en liten stund". Vi skiljdes åt med ledsna miner från Theodors sida (jag höll allt inombords) men som många sagt brukar det gå över ganska snabbt. Det gjorde det inte. Theodor hade varit ledsen från den stund jag lämnade honom, med några korta uppehåll, tills jag och Daniel kom för att hämta. När han såg oss komma sprang han fram till oss och när jag tog upp honom i famnen brast det. Theodor grät med tårar och la sig mot min axel. Det var så hemskt att se min lilla pojke så ledsen att jag inte kunde hålla tillbaka mina tårar längre. Båda grät medan vi höll om varandra. Jag vet att man som förälder ska vara stark men jag mådde så dåligt över att veta att han varken ätit eller varit glad. Theodor hade somnat i förskolelärarens famn under vilan för att han inte kunde komma till ro och han brukar aldrig somna i famnen om han inte är väldigt utmattad. 

 

Idag är tanken att vi ska lämna barnen på samma vis som i fredags men jag kommer att stanna så länge det behövs. Med tanke på att jag fortfarande är mammaledig kan vi ha inskolning i vår egen takt. 

 

 

Under semestern är det obligatoriskt att äta kräftor. Egentligen är det inte kräftsäsong fören nu i augusti men jag kunde absolut inte vänta så länge! Under Daniels tredje semestervecka åkte vi till Oskarshamn med Mika, Lisette, Josephine, Jonas och lilla Tuva. I fyra dagar njöt vi av lugnet i samma idylliska stuga vid vattnet som vi åkte till förra året. Tänk er att vara gravid, frossa i detta hav av skaldjur och allt som hör kräftskivor till och dessutom få umgås med världens härligaste gäng som leker med Theodor dagarna i ända. 

Vi har haft en fantastiskt dag från morgon till kväll. Inskolningen är i full gång och den kunde inte ha börjat bättre. Hädanefter kommer vi kunna ta sällskap till förskolan med Isabell och Melody som också börjar klockan 09, något både jag och Theodor älskar. Melody och Theodor höll hand, tittade på bilar och lekte över ett gupp. Idag var en kort dag, 09-11 och i morgon stannar vi till 13. Dag 4 och 5 ska jag lämna honom några timmar själv vilket känns pirrigt. 

 

Avslutningsvis överraskade jag Daniel med lappar där det stod exakt vad han skulle göra innan vi möttes upp för att åka till Wild Chili där jag bokat bord och förbeställt ett varsitt glas vin (alkoholfritt till mig) som kom in när vi satt oss vid bordet. Theodor var hos Isabell och Sebaztian medan vi fick egentid. Daniel anade ingenting och hade olyckligtvis glömt bort att vi firar 4 år tillsammans idag. Grattis älskling och tack för att du står ut med mig. 

 

 

Det är inte lätt att komma ihåg att fotografera magen när jag har fullt upp med en 1 åring hemma men jag är betydligt bättre på att ta bilder under denna graviditet. Bilden är tagen i vecka 20 (19+5) på kvällen. På RUL fick vi reda på att moderkakan ligger i framvägg och väldigt högt upp, därav känner jag de flesta sparkar långt ned. Under de senaste dagarna har det blivit allt tydligare. Min favoritstund på dagen är när Theodor vilar i min famn och lilltjejen i magen gör sig tillkänna genom små sparkar. 

Dagen och kvällen har spenderats med min älskade syster som fyller 22 år idag. Grattis världens bästa syster och moster på din dag. Jag är otroligt lyckligt lottad som får ha dig vid min sida i ur och skur och dessutom får vara en del av er familj.

Hela familjen samlades för middag och tårta och självklart hade vi med oss presenter. Av oss fick hon en Carolina Gynning karaff som vi båda suktat efter länge. Allt var fint ordnat och vi har haft en fantastisk dag. 

 

Förberedelserna är i full gång, kontaktlistan ifylld, kläderna märkta och Theodors väska är packad. I morgon är nämligen första dagen för inskolning. Jag kan inte för allt i världen förstå att det redan är dags för Theodor att börja på förskola. Sitter ni på några tips inför förskolestart som vi bör tänka på, bra att ha på extrahyllan? 

 

Glädjetårarna började rinna och de fortsatte medan jag delade med mig av nyheten till familj och vänner. Klänningarna som inhandlades när Theodor låg i magen kommer att komma till användning trots allt.

Om bara 45 minuter har vi tid för RUL. Fjärilarna i magen känns enda upp i halsgropen och jag är spänd över att få se bebis. Det är både med oro och förväntningar jag längtar. Förhoppningsvis får vi reda på om vi väntar en liten flicka eller pojke. Vad tror ni?

Igår spenderade vi större delen av dagen och kvällen på Astrid Lindgrens barnakut. Theodor har fått en infektion i snoppen och i och med att det är ett känsligt område ville läkarna kontrollera så att det inte hänger ihop med hans ljumskbråck. Det konstaterades att det är en lokal infektion som man behandlar med mycket bad i badkar/balja. Efter 8 timmar på sjukhuset var hela familjen utslagna och vi gick till sängs så fort vi kom hem. Idag ser det mycket bättre ut och vi har redan hunnit med två bad. 

 

I morse påminde Daniel mig om att vi är tillbaka i vardagen, jag fick en snapchat där han skrev att det inte är några röda dagar fram till jul och sängen var tom på hans sida. Å ena sidan känns det skönt att vi inte längre är så "på" varandra som det lätt blir under semesterveckorna å andra sidan känns det trist att inte äta frukost hela familjen. Ni förstår.

Mig och Theodor går det ingen nöd på, vi spenderade vår första vardagliga dag tillsammans med ett gäng härliga mammor med barn hemma hos Beatrice. Vi kom hem för en liten stund sedan och ska njuta av de sista soltimmarna på altanen. Trevlig måndag fina ni. 

 

Idag var det två veckor sedan jag plussade. Vi har berättat för de allra närmsta och i morgon, onsdag 150513, ska jag på ett läkarbesök för att kontrollera mitt sköldkörtelvärde. Med Theodor åt jag Levaxin och jag vill försäkra mig om att värdet ser bra ut. På onsdag om en veckan ska vi på ett VUL för att se det lilla livet och förhoppningsvis ett pickande hjärta. Graviditeten har blivit mer påtaglig med både illamående och trötthet. Tröttheten stör mig mest då jag blir irriterad på små saker och inte har samma ork. Brösten ömmar inte som de gjorde med Theodor och det skrämmer mig lite. Jag vet att varje graviditet är unik men jag kan inte undvika att tänka på det värsta. En vecka i Turkiet kommer att göra mig gott.