Vi gick en promenad när vi kom hem och Theodor fick sitta i babybjörnen. Min lilla groda.

Om en liten stund åker jag och plockar upp Jenny för en heldag. Daniel ska dricka öl med grabbarna så vi åker till Täby och eventuellt till några inredningsbutiker. Jag vill börja inreda Theodors rum mer "pojkigt" eftersom att det för tillfället är väldigt neutralt.

Det är hög tid att jag berättar och delar med mig av min förlossning som jag upplevde som den optimala. Tidigare har jag skrivit om hur det var dagarna innan och när vi kom in till förlossningen och det inlägget hittar ni här (länk). 

 

Den 20/4 (veckan 39+1) klockan 21.23 kommer vi in till BB Karolinska Solna efter en blödning hemma för att kontrollera att allt står rätt till. Jag blir där undersökt och barnmorskan konstaterar att jag är öppen 3 cm. I något chockartat tillstånd försöker vi smälta att inom det närmsta dygnet kommer vi ha vår lilla i famnen. Nu ringer vi till våra familjer och berättar att vi blir kvar och min mamma åker för att hämta Måns. 

Klockan 21.30 skrivs vi in på förlossningsavdelningen och får träffa barnmorskorna Annika och Tatjana som förväntas förlösa mig. Fram till 23.50 har jag inte använt mig av någon smärtlindring och har enbart andats mig igenom värkarna men bestämmer mig nu för att ta lustgas 50%. Klockan 00.07 den 21/4 (vecka 39+2) höjs lustgasen till 60% och 00.35 till 70% då värkarna blir mer intensiva. Hittills mår jag förvånandsvärt bra och känner mig inte särskillt påverkad av lustgasen men ber 00.45 om EDA. 

01.02 kommer en narkosläkare och sätter in epidural. När epiduralen börjat värka har jag svårt att känna värkarna annat än att magen blir spänd. Jag passar nu på att vila lite. Daniel ligger på en sackosäck på golvet och blir serverad smörgåsar. 04.13 tar dom mitt vatten som är klart och värkarna blir då mer intensiva. Dessa timmar som redan har passerat känns för mig som en timme, jag har svårt att uppfatta tiden. 05.52 sätter dom in CTG på bebis huvud då hjärtfrekvensen inte syns tillräckligt av enbart bältet på magen. 

Jag känner av krystvärkar 06.45 och prov krystar med god progress. Klockan 07.10 byts nattpersonalen ut mot dagpersonal och vi träffar barnmorskorna Kajsa, Marianne och Brita. 07.30 kopplas värkförstärkning in då jag krystat i 45 minuter. 

07.44 är det klockslag jag aldrig kommer att glömma. Det är då vår underbara son föds fram och känslorna jag känner är magiska. När Barnmorskorna berättar att jag har en krystvärk kvar har jag svårt att förstå att det är på riktigt. Jag samlar alla krafter och känner mig som en superkvinna. Det är nu det händer. I det ögonblick Theodor kommer ut börjar jag gråta direkt. Han skriker helt perfekt och läggs snabbt upp på mitt bröst. Jag har blivit mamma till en helt fantastisk pojke. Vi har blivit föräldrar. Det är något jag än idag har svårt att förstå. Jag måste ständigt intala och påminna mig själv om att det faktiskt är vi som har skapat denna underbara minimänniska och att han inte är lånad. Du är så älskad från dag ett. För dig gör vi allt. 

 

Jag är evigt tacksam att det är just du Theodor som tittade ut. Här är du bara en dag gammal. 

 

När Theodor föddes var han väldigt lång (55cm) och kunde redan då ha vissa plagg i storlek 56 beroende på vart kläderna var köpta. Idag är han 5 veckor och 4 dagar och använder 56 och 62. Jag fick ständigt höra hur liten mage jag hade under graviditeten och att jag skulle få en liten bebis. Vi köpte därför en hel del kläder i storlek 50 som han aldrig hann använda. Det får bli till nästa bebis. 

 

Theodor 5 veckor och fyra dagar bredvid Alina 4 månader och 12 dagar. 

 

 

Efter besöket hos frisören, jag blev så nöjd över resultatet, åkte vi raka vägen hem och lyckades dessvärre tajma in en olycka nästan framme och hamnade i kö. På E18 Kungsängen avfarten hade en husbil med en kopplad båt exploderat och när vi väl rullade förbi fanns det inte mycket mer än skelett kvar av både bilen och båten. Det var polisbilar och brandbilar på plats och ett äldre par stod och såg på hur deras ägodelar brann upp. En väldigt sorglig syn. Medan vi satt i kö kom min farmor, farbror och mina kusiner hem till oss. Daniel stod för kaffet och fikat tills vi kom hem och kunde delta. Dom hade med sig fina presenter till T och bebisgosade i massor. Efter någon timme kom mamma, moster och Jenny för att få sin dos av bebis och även dom hade med sig presenter. Theodor fick bland annat en flytväst så nu är vi redo för en sommar ute till havs. 

Det är så lätt nu när T är liten och sover som en stock i vagnen, flaska tar han också utifall han skulle vakna upp och bli hungrig. När jag var klar bjöd Jenny mig på lunch och gav Theodor en jätte fin tröja hon köpt i smyg. På lördag är det min tur att shoppa om vädret tillåter. Jag och Jenny tänkte ha en heldag inne i stor Stockholm med mysiga promenader, spendera alldeles för lång tid på uteserveringar och strosa i affärer. Dessvärre ser det inte lovande ut på SMHI. 

Mycket mer sommar än såhär blir det inte.

Efter frukost var det min tur att uppvakta den finaste mamma av dom alla, min egen mamma. Grattis på morsdag världens starkaste kvinna. Vi träffades över lunch i jakobsberg och delade många skratt. Min mamma är inte bara en mamma för mig, hon är min bästa vän som jag alltid har vid min sida. 

Nu när jag mår så mycket bättre vill jag ta så många promenader jag hinner med. Vi gick hela vägen till centrum and I felt nothing.

Jag var tvungen att fota Daniels läskande cider, än är jag inte redo för alkohol.

Gårdagens mamma.

Men nu till något jag tror vi alla glädjs åt. Vädret. Vilken sommardag det har varit och eftersom jag känt mig så pass bra spenderade vi dagen ute i solen (Theodor låg i skuggan såklart).  Vi tog en promenad på en stor kyrkogård precis vid ks och la oss i gräset en bit bort. 

Vi fick åka hem i dag så större delen av eftermiddagen har vi tillbringat på altanen. 

Eftersom att jag fastade innan operationen igår åkte Daniel iväg direkt efter och köpte sushi.

I morse vaknade jag upp med hela familjen samlad i sängen och inte en tanke på att jäkta upp. Daniel är hemma nu när jag har så ont och måste åka fram och tillbaka till Karolinska. I förra veckan blev jag sjukskriven så att jag slipper ta ut mammadagar vilket gör att Daniel också kan vara hemma. 

Det är ofta jag inte hinner äta frukost men idag var det ingen risk. Daniel gjorde i ordning english breakfast som vi åt framför en film. Det känns skönt att ha honom hemma för både min men också för Theodors skull.

Idag var det fina Emmas (och Sixten i magen) tur att få bli uppvaktad med en babyshower. Tjejerna hade fixat så fint och bakat massa gott, det var ingen tvekan om att hon blev överraskad. Till en början var jag osäker på om jag var kapabel till att gå då svanskotan värkt mer än vanligt idag men jag är så glad över att jag gick. Jag blir alltid rörd över glada tillställningar och speciellt när folk blir överraskade. Tänk att det var alldeles nyss jag blev överraskad med en egen.

Theodor sover just nu djup på mitt bröst och jag passar på att bränna av några avsnitt. 

Strax efter 06 bestämde sig prinsen för att göra morgon då han inte ville somna om efter måltiden. Medan Daniel och T låg och mös passade jag på att ta en lång dusch med inpackning och måla naglarna. Det gäller att vara effektiv när vi båda är hemma. Numera är jag bokstavligt talat tvungen att duscha flera gånger per dag på grund av svettningar som amningshormonerna bidragit till. Jag har aldrig haft problem med det förut men nu är jag konstant varm. För att inte tala om all mjölk som väljer att spruta åt olika håll och kanter. Ammar jag från ena bröstet läcker det andra osv. Det lite mindre glamourösa livet haha. 

Igår kväll efter grillningen hos Daniels pappa dukade vi fram allt jag gillar i snacks väg. Popcorn - gurka & morötter - dipp - naturgodis - glass & coca cola. Ett tips till alla er som brukar äta chips och dipp, prova att doppa popcorn i stället, så mycket godare! Vi kollade på gladiatorerna och Forest Gump men som vanligt hann jag inte se slutet innan ögonen gick i kors. En lördag precis i min smak. 

Melody är så snäll med Theodor. Hon vill hela tiden klappa & pussa och när han gråter ger Melody honom nappen. Det ska bli så roligt att följa dessa två hjärtan när dom växer upp tillsammans. Får dom en kompisrelation eller en syster/brorrelation. Det skiljer ungefär ett år och sju månader mellan våra små. 

Godis, nachochips och ett glas mousserande (alkoholfritt) på altanen med grannarna. Trevlig fredag vänner och hoppas ni njuter av att det är SOL! 

Igår ringde jag och beställde hem min förlossningsjournal så inom en snar framtid ska ni få min förlossningsberättelse. 

Som jag skrev igår skulle jag ringa till vårdcentralen om jag vaknade upp med feber även idag. Och det gjorde jag. Efter sex dagar med feber tog jag mig äntligen i kragen men med en klump av rädsla för vad proverna skulle visa. Efter att ha pratat med en läkare, lämnat blodprov på labbet (jag skulle även ha lämnat ett urinprov men nu efter förlossningen kissar jag inte mer än ca två gånger per dygn så det gick inte), väntat på provsvaren och pratat med läkaren igen visade det sig att jag fortfarande har en infektion om det nu inte är en ny. Värdena ska ligga på 10 men mina låg på 127. Jag ska äta en ny 10-dagarskur med antibiotika men om febern inte lagt sig redan efter två dagar måste jag åka in akut. Där kom rädslan fram. Om jag åker in igen finns det risk för att dom vill lägga in mig. Och med en nyfödd är inte det något att föredra. Självklart vill jag bli bättre och kunna ta hand om min son på bästa sätt, jag vill inget hellre, men jag vill inte ligga med dropp och ta blodprover var och varannan minut. 

Daniel köpte med sig hämtmat så att vi slapp tänka på middag och hela familjen ligger nu och myser bland täcke och kuddar. 

Jag några timmar gammal

Daniel 

Theodor

Idag gjorde vi morgon vid sju när prinsen slog upp sina stora blå och ville ha mat. Efter att han somnat om passade jag på att plocka lite här hemma och tvätta en maskin. Trots att han sover mycket på dagarna hinner jag inte alls med lika mycket som tidigare. När han är vaken vill jag inget annat än att kolla på och prata med honom och när han sover ska jag hinna duscha, göra mig i ordning, äta och vila. Det är lätt att man glömmer bort hälften men bra mat och vila behövs för att jag ska kunna ge honom den näring och tid han behöver. 

Ikväll ska vi grilla med ett par vänner och kolla på melodifestivalen som riktiga Svensson. Jag hoppas att regnet upphör men tills dess kommer familjen inte röra sig ur sängen mer än för att hämta mat och gå ut med hunden haha. Just nu ligger vi och kollar på en dokumentär om delfiner och funderar på vem som ska göra i ordning frukost. 

Jag - Daniel jag har letat igenom hela frysen efter laxen vi köpte när vi storhandlade. Izabella kommer snart och vi ska äta lax till lunch. 

Daniel - Jag vet inte vart den är.

Jag - Men det var ju du som plockade in i frysen. Såg du inte laxen då? 

Daniel - Nej jag vet inte.

Jag - Jaha, du gjorde som vanligt och la ur laxen från kundvagnen när jag inte såg..

Igår kom Izabella hem till oss för att träffa Theodor och bara umgås. Vi skulle äta just lax till lunch men som ni säkert förstår vid det här laget gick det inte. Som tur var kom hon på den briljanta idén att köpa med sig en varsin avokado och räksallad från Tastys, minst lika gott och nyttigt. 

Så fort hon klev innanför dörren blev jag alldeles tårögd och varm i hjärtat. I slutet av maj beräknas hennes son komma till världen och nu såhär med facit i handen vet jag vilken fantastisk upplevelse hon har framför sig. När dom lägger upp bebis på bröstet och man plötsligt inser att det är denna minimänniska som genom sparkar och rörelser gjort sig tillkänna där inne i magen. Det där speciella bandet man genast känner. Det är fantastiskt. 

Jag vill vara den bästa mamma jag kan vara till den mest underbara minimänniska. Det finns inga ord som räcker till för att beskriva kärleken jag känner till vår son och hur ständigt tacksam jag är för att han är frisk.

Mätta och belåtna mös vi vidare med ytterligare en kopp kaffe och glass. Jag måste bara tipsa om min nya favoritglass, Texas pecan, den slår (enligt mig) B&J med hästlängder! 

Det är så roligt när man ser våra tre barn i olika åldrar bredvid varandra, det blir väldigt uppenbart hur stor skillnad någon månad gör med utvecklingen. Tanken var att jag nu skulle lägga upp en bild på Hilja, Alina & T men vi glömde helt bort att ta en. Det får bli till nästa gång. 

Lunch.

Gäsp.

Therese & T.

Linn och lilleman (bild tagen för några dagar sen).

Att åka buss för första gången (till vårdcentralen) var inte heller några problem. Det är nu först på kvällen som han är lite kinkig. Han vill gärna ligga i famnen och uppskattar inte om vi lägger ifrån oss honom. 

Natten har varit kämpig på grund av svanskotan. Jag vaknade runt tolv av att det värkte något förfärligt. Hela högra skinkan gjorde ont och ingen sovställning fungerade. Jag var tvungen att gå upp och gå, ta smärtstillande & ta en dusch. Inget hjälpte och tillslut låg hela familjen vaken. Jag visste att det var att ta sig vatten över huvudet när jag skrev att svanskotan kändes bättre igår. Nu känns det iaf lite skönare och tur är väl det för om en timme ska vi till familjerätten och skriva på faderskapspapper. 

Att ha fått en ny familjemedlem har inneburit många besök av både vänner och familj. Vi har blivit alldeles för bortskämda med presenter till T och blommor. Igår blev vi överraskade med ett blombud från mina gymnasieklasskamrater som jag inte träffat på en evighet. En gest som värmde mitt mammahjärta ♡.

Min barndomsvän Evangelina kom över och även hon ska bli mamma. I oktober väntas hon och Tobias få tillökning. Vi har känt varandra sen dag ett så det är extra roligt att vi kommer ha barn födda samma år. Mamma, Jenny, Peter & Jonathan kom också förbi och mumsade bullar, åt kladdkaka och bebisgosade. 

Igår hade jag tid hos Camilla för påfyllning av fransar klockan 12. Jag var rädd för att jag inte skulle klara av att ligga i samma position i en timme men jag och Daniel åkte till jakobsberg tidigare för att leta efter en sittring. Tyvärr hittade vi ingen men jag fick med mig en mjuk nackkudde som fungerar lika bra. Ett par tights och ett snyggt linne från H&M fick också följa med mig hem. Jag kände för att unna mig lite vårnytt. Så länge jag orkar tänker jag fortsätta göra fransar för det är så värt att vakna upp på morgonen och känna sig vacker trots ruffset i håret och påsar under ögonen. Vi passade också på att äta lunch på BK innan vi åkte hem. 

En jätte mysig dag med en olidlig smärta som påföljd. Det värsta av allt är att åka bil och när vi kom hem slängde jag mig i sängen och låg där tills middag. Louise kom förbi för bebisgos och Daniel och Mika hade bokat grabbkväll. Dom grillade hamburgare och drack öl till sen natt =). 

Igår fick vi besök av hela släkten på mammas sida, den enda som saknades var min moster och hennes man. Faktum är att vi är en väldigt liten familj och alla fick plats runt matbordet. Vi åt lunch & fikade men det bästa av allt var att vi lyckades föreviga fem generationer på en bild. Min gammelmorfar lever än vilket innebär att prinsen har en gammelgammelmorfar. För mig är det ofattbart. 95 års skillnad ♡

Mormor, mamma, jag, gammelmorfar & prinsen

Lillasyster

Klockan 07.44 den 21 april fick jag upp världens finaste kille på bröstet. Det var ett magiskt ögonblick med många glädjetårar. Dessvärre tog det bara ca en timme efter det att han var ute tills jag fick plötsliga smärtor. Barnmorskan trodde det var för att jag var nyförlöst och gav mig två alvedon. Eftersom att jag inte visste bättre tog jag dessa tabletter i hopp om att smärtan skulle lindras. Efter ca 20 minuter blev dessa något hanterbara smärtor dom värsta jag upplevt. Att föda barn var inget i jämförelse. Jag fick börja med lustgas igen och efter bara någon minut kom paniken. Jag hade så ont att ingen kunde undersöka mig och tårarna sprutade. Det var nu dom började förstå att två alvedon inte kunde lösa problemet och jag minns hur alla började springa omkring. Någon sprang efter läkare, en annan försökte undersöka mig. Tillslut kom dom fram till att jag fått ett hematom, en inre blödning. Istället för att blöda ut efter förlossningen samlades allt blod i en klump (ca 15 cm) inuti mig. Jag hade så ont och mådde så dåligt nu att jag bara låg och grät. Daniel var världens bästa stöd (blir gråtfärdig när jag tänker tillbaka på hur tufft det måste ha varit för honom men hur han lyckades ta hand om både mig och bebis) och han skyndade på både barnmorskor och läkare. Efter mycket om och men körde dom iväg mig till "uppvaket" där personer efter en utförd operation får vakna upp. Dit kom narkosläkare och satte in en ny epidural, två olika dropp och gav mig morfin. Dom var tvungna att ge mig så mycket ryggmärgsbedövning att jag blev bortdomnad från höfterna och ner. En befrielse. Nu var klockan runt ett på eftermiddagen och klockan sju åkte jag in på operation. Det dom ville göra var att gå in och tömma hematomet på blod men lyckades inte. Istället sydde dom någonstans där inne i hopp om att kroppen själv skulle ta hand om det. Efter operationen kördes jag tillbaka till uppvaket och där fick jag nya slangar i bland annat näsan och blev uppkopplad med EKG osv. Inte förens nu fick jag träffa Daniel och T. Dom fick inte följa med mig till uppvaket så där låg jag ensam i sex timmar och Daniel blev hänvisad till BB rummet. Jag var inte ett dugg orolig över att Daniel inte skulle klara av att ta hand om lilleman däremot var jag otroligt ledsen över att missa dessa första timmar. När dom kom till uppvaket efter operationen (enda anledningen till att dom fick komma dit nu var för att jag låg där ensam) kunde jag inte sluta gråta av lycka. Nu var vi äntligen tillsammans. Vi fick stanna i ytterligare två timmar innan vi fick komma till vårt rum. 

Hur ska man klara av att gå upp på morgnarna när mina tre (Måns syns inte på bild) favorit killar ligger och sover så sött. Hittills, peppar peppar, sover T väldigt bra på nätterna och vaknar endast för mat vid ca 02 & 06. Då ligger han och gnyr och lättväckt som jag är vaknar jag innan han hinner bli ledsen. Efter måltiden runt 06 har han börjat vara vaken i någon timme för att sen somna om. Då ligger jag och pratar med honom medan han ligger och lyssnar & följer efter med blicken. Nu ska jag slänga i en tvättmaskin och dammsuga innan han slår upp sina stora blå. Godmorgon!