Nu när jag har lite tid över (ligger med datorn i knät och matkoma deluxe) tänkte jag svara på några kommentarer jag dessvärre totalt glömt bort. 

 

Nathalie: Oj, de lät spännande. Kan du inte lägga ut en bild på de då du har fixat det?:) vår lille har första tanden kommit igenom för några dagar sen, så synd om och tycker inte man kan göra mycket för att hjälpa :/

Svar: När jag går in i en babyaffär nästa gång ska jag göra mitt yttersta för att komma ihåg att köpa ett "fruktnät" (min amningshjärna spelar mig alltid ett spratt). Theodor har fortfarande inte fått någon tand som spruckit igenom men det kan ta månader. Hela nävarna åker in och han biter på ett finger på ett speciellt ställe hela tiden så ett nät vore perfekt i detta nu. Om du hunnit köpa ett får du gärna lämna en kommentar och berätta hur det fungerade för er. 

 

Nicole: Gillar verkligen din blogg! Vart har du köpt tröjan du har på dig? Så fin! :) kram!

Svar: Tusen tack snälla du! Tröjan jag har på mig är från Nellys rea (vit med svart tryck).

 

leonora: Skönhet är inte allt. Vad spelar ett vackert yttre för roll då man en dag blir sjuk. Och ful.

Svar: Tråkigt att du känner så. Jag gör mig fin för min egen skull (främst) och när jag känner mig fin speglar mitt yttre även mitt inre. 

 

Anonym: Hur stor va Theodor när han föddes?

Svar: När Theodor föddes vägde han 3805g och var 55cm lång. 

 

Idag har vi hängt i soffan mest hela dagen bortsett från en långpromenad i solen och en bilfärd till Sundbyberg. Tonic har varit hos oss i lite över en vecka medan matte och husse varit utomlands och i natt kom dom hem. Gissa om han blev glad över att se dom trots att vi har haft det hur bra som helst.

Igår fick jag en så ogenomtänkt kommentar som egentligen inte är värd att ta upp eller nämna men den här gången känner jag mig tvungen. När det gäller mitt barn och att någon annan tycks veta bättre än mig eller Daniel gör mig bara så less! 

Till er andra, tack för att ni förstår mig. Ni var så många fina som försvarade mig igår, jag blir alldeles rörd. 

 

Medan jag låg i soffan och tog emot armbandsbeställningar pärlade Jenny. Ni glömmer väl inte att beställa ett armband? 

När vi fick någon minut över provade vi på att göra pompoms och det blev riktigt bra. Än hänger dom inte på sin rätta plats men jag ville ändå visa er. Jag tänkte lägga upp en steg-för-steg beskrivning på hur du själv kan göra dessa enkla pompom i ett eget inlägg.

Frånvaron i bloggen beror på att jag gått och blivit sjuk, eller mest troligt mjölkstockning, IGEN. Igår vaknade jag upp alldeles yr, illamående och febrig. Tempen låg på 40,3 och jag var öm i hela kroppen. Daniel stannade hemma från jobbet för att ta hand om Theodor och jag spenderade dagen i sängen. Tidigare har jag vetat säkert att jag haft mjölkstockning då jag känt ömma knölar men nu när hela kroppen värker och jag har ont överallt är det svårare. Det är idag först jag ser rodnad och Theodor blir frustrerad när det inte kommer mat.

Idag är Jenny hos oss för att underhålla mini (det känns hemskt att inte "orka" ta hand om sitt barn) och jag ska koncentrera mig på att pumpa så mycket det bara går i badet. Febern ligger än så länge på 38 och jag känner mig lite piggare än igår. 

Alla dessa mjölkstockningar på kort tid får mig att verkligen fundera över amningen, kanske dags att trappa ner?

Tur att vi bokat in en familjekväll så att Theodor fick leka med någon annan än mig. Mamma och mina två systrar kom över på bebisgos, middag, pyssel och efterrätt. 

Jag blir alltid bortskämd när mamma kommer över och idag stod hon för maten och med sig hade hon en bukett liljor.

Idag har vi spenderat dagen med vår favorit Lisette i Täby centrum. Vi var på jakt efter produkter till ett hemligt projekt som jag kommer att berätta mer om senare och strosade runt i affärer. Det enda som låg i min shoppingkasse var ett paket rakhyvlar och silkespapper till morgondagens pyssel medan Lisette kom hem med desto mer. 

Theodor växlade mellan sitt och liggläge i vagnen och var nöjd med att tugga på Sofie (giraffen). 

Skönhet är något som ligger mig varmt om hjärtat. När tiden finns lägger jag ned mycket tid på att genomföra en grundlig sminkning. Från dagkräm till face mist. Dessvärre blir det inte mycket tid över mellan bajsblöjor och matning så mitt yttre är numera natural. Skönt för huden att luftas och slippa feta krämer = inga ovälkomna finnar. Det jag iaf tänkte tipsa er om är denna face mist från The Body Shop. När du lagt din make sprutar du några sprut på avstånd och sminket håller hela dagen. Jag använde den i morse innan vi for iväg till Täby och sminkningen ser densamma ut 8 timmar senare.

 

 

 

Dopklänningen han ska döpas i är densamma som min pappa och min bror döptes i. Då Theodor är en lång bebis har vi fått hem klänningen redan nu för att vara säkra på att den passar. Ikväll ska den provas. 

Det bästa Theodor vet för tillfället är när Måns leker. Gärna på honom. Det är det finaste skratt jag någonsin hört och varje gång jag kollar på videon smälter mitt hjärta. Det är verkligen något speciellt med bebisskratt.

Nu händer allting så fort i Theodors utveckling, från en dag till en annan. För några dagar sedan hade jag bara hört honom skratta två snabba gånger och idag skrattar han åt det mesta, och länge! 

 

För att titta på videon kan du vara tvungen att klicka två gånger (första gången trycker du på avbryt).

Hon hade med sig två fina tröjor från H&M till Theodor i storleken större. Perfekt nu inför hösten/vintern. Kan ni tänka er att på julafton kommer Theodor redan att vara 8 månader. 

Tack vare er alla har vi nu fört över en första gåva till Barncancerfonden, 3320 kronor. Att fortsätta pärla armband är en självklarhet då ni är så många som är engagerade och vill hjälpa till. Bara idag har vi fått in närmare 10 nya beställningar och fler ska det bli. Heja oss! Vi hoppas kunna fortsätta med armbanden ett bra tag till och hoppas ni fortsätter att supporta. 

 

Dop är en lycklig ceremoni med barnet i fokus. Nu är det många som kan bli irriterade men för mig är ett dop mer av en tradition än en religiös handling. Efter att min familj i generationer har döpt sina barn ser jag ingen anledning till att inte döpa Theodor. Jag är med i svenska kyrkan och kommer nog aldrig gå ur.

 

Efter gårdagens ceremoni i kyrkan packade vi in oss i bilen och åkte hem till Idas föräldrahem i Stureby. Där bjöds det på god plockmat och fika. Theodor skötte sig exemplariskt både i kyrkan och efter. Han fick mycket uppmärksamhet av gästerna och bjöd på många skratt. Vädret tillät tyvärr inte oss att vara ute mer än i korta stunder och självklart lyckades Theodor somna så sött i vagnen för att nästan direkt vakna av regnet som öste ner. Hans finkläder blev genomvåta och mjukisarna fick åka fram. Synd att jag inte hann ta någon bild på hans fina outfit. Skjorta, finbyxor och skor. 

 

 

 Bamsen hon fick av oss.

 

 

 

När jag ändå skulle åt det hållet passade jag på att svänga av i kista och träffa en barndomsvän jag inte sett på nio år. Hennes familj valde att flytta till London och vi har under tiden haft fortsatt kontakt. Jag ville inte missa min chans att ses innan hon for tillbaka till London. Vi hade ca 15 minuter på oss att berätta om våra liv innan jag var tvungen att fortsätta vidare. 

Med tre hundar, ett barn och massa packning trodde jag att jag och mamma skulle kunna ta en långpromenad. Lättare sagt än gjort och det hela slutade i kaos. Theodor behövde ammas och det närmsta stället var på en parkbänk, Måns var stressad och mammas hund Alice bitter. Klockan sex var det middag hos min moster och det tog ett braaa tag innan jag kunde varva ner. Väl vid middagsbordet hade vi det så mysigt och Theodor somnade runt sju. 

Medan Daniel var på fest tackade vi för dagen och kröp ned i sängen runt elva. 

Att gå och längta och vänta på det allra finaste som gror sig stark i magen bidrar till en hel del begär. Begär till att boa i hemmet, barnkammaren och i garderoben. Jag var bestämd när det kommer till Theodors rum. Jag ville att allt skulle stå på sin plats tills den dagen vi kom hem från BB. Säng, byrå, matta, gunghäst m.m. Såhär i efterhand är jag glad att slippa tänka på att vi måste måla om väggarna eller inhandla förvaring för dom små kläderna. Däremot hade jag inte behövt ha så bråttom. Det faktum att vi fick en liten prins istället för en prinsessa som vi trott bidrog till en hel del retuschering. Gardinerna är bytta och en rosa hylla ska sprayas om. Vi är inte klara med det pojkrum jag vill ha men det börjar likna något. 

 

Det var inte bara barnrummet som skulle vara klart. Jag ville att precis ALLT skulle vara förberett in i minsta detalj och jag satt med min lista och bockade av. Inför nästa barn kommer den att halveras. 

Jag tänkte lista mina fem bästa inköp (bortsett från vagn, babyskydd och det självklara) inför Theodors ankomst och mina fem onödigaste. 

 

Pyjamas med dragkedja - Det finns inget jobbigare än att mitt i natten vid ett blöjbyte knäppa upp och knäppa tusen knappar. Det tar alldeles för lång tid vid fel tillfälle. 

BabyBjörn bärsele - Den har räddat oss i många situationer. Till en början var jag skeptisk men den var klockren för oss.

Säng-/vagn-/skötbordsmobil - Den första veckan hade vi ingen men så fort vi satt upp en mobil över skötbordet blev det en fröjd på riktigt. Precis som i pampers reklamerna, njut av varje blöjbytartillfälle med bebis. Theodor har aldrig varit så nöjd som på skötbordet. 

Babysitter/babynest - Det fungerade klockrent till en början som avlastning och speciellt när jag skulle duscha eller äta. Tips är att sy ett eget nest.

Gallerfilt - Den har alltid varit prio att packa ned i skötväskan. Likaväl som den behåller värmen andas den. Skönt att täcka över vid amning och Theodor använder den numera som snuttefilt. 

 

Alla dessa hundratals plagg i strlk. 50 - Så många av dom vi aldrig hann använda. Dessutom var Theodor 55 cm lång när han föddes så jag kan rekomendera att absolut köpa vissa nödvändiga plagg i strlk. 50 men att sen vänta tills bebis har kommit för att minska på onödiga klädinköp. Han kunde gå över till 56 nästan direkt. 

Olika nappar/flaskor - När en eventuell favorit napp försvinner är det lättast att köpa en ny om man vet märket. Därför bör man ha alla nappar/nappflaskor, när man hittat en favorit, av samma märke för att slippa förvirring. 

Lakan till vagnen - Jag hade mitt babynest i vagnen hela spädistiden. När det väl var dags att byta till sittdel kom lakan inte på tal. 

Nagelknippsare - Inget dyrt inköp men har aldrig använt. En liten nagelsax och nagelfil är det enda som fungerat på hans sköra naglar.

Handpump - Vi hade turen att få en handpump men om man ska satsa på en pump hade jag köpt en elpump direkt. 

Alla är vi olika men det här är några av mina erfarenheter. 

Alltså nu blir jag på riktigt stressad och förtvivlad. "Armband som gör skillnad" blev en riktig succé och på bara några timmar fick vi in mer beställningar än vi kunnat ana. Facebook sidan har gått varm, likaså mailen och beställningar på bloggen. Det har pärlats i massor här hemma och så fort vi fått in alla betalningar för postade armband kommer vi att ge Barncancerfonen sin gåva.

Hittills har vi lyckats få iväg alla beställningar och nästan alla är betalda. So far so good. Dessvärre fick vi idag reda på att fem personer inte har fått sina armband, FEM PERSONER!!

 

I söndags la vi dom sista kuverten på lådan och enligt posten är det en leveranstid på 1-3 arbetsdagar. Idag har det gått fyra. Jag har suttit i två olika samtal med postens kundtjänst som tyckte att vi skulle avvakta tills i morgon efter klockan 16. Okej, men vad händer om inte mottagaren har fått sitt kuvert efter klockan 16? Då kunde vi tydligen lämna in en reklamation. En reklamation som talar om att posten gjort bort sig men mer kunde dom inte göra..Om vi har tur kommer dom borttappade breven fram i morgon men något säger mig att dom inte gör det. Jag trodde inte sådant fick försekomma. Visst att det sker misstag och att möjligtvis ett brev kan komma bort, men fem, det är oacceptabelt. Jag pratade med en trevlig kvinna (till skillnad från killen jag pratade med i morse) som även berättade att det finns en risk att dom blivit felsorterade och därför dröjer det lite extra. Jag håller mina tummar och tår för att ni ska få era beställningar så fort som möjligt. 

I snart två månader har jag och Emma försökt tajma in en dag då vi båda är fria från planer. Inte det lättaste under semestertider. Idag däremot var vi båda lediga av en slump och vi såg genast till att boka in en träff. Emmas Sixten har redan hunnit bli två och en halv månad och idag fick jag äntligen träffa honom. Han är så fin! Vi pratade ikapp om allt vi båda har gått igenom den senaste tiden och huvudämnet som ni säkert listat ut vid det här laget var barn. Barn och förlossning. Det är mitt absoluta favorit ämne så inget mig emot. 

Theodor var lika fashinerad idag över att se en minimänniska och skulle hålla i sixten så fort han kom nära. En nyfunnen vän. Tänk att våra pojkar en dag kommer att springa omkring och ropa "mamma". 

 

 

Idag har vi haft sällskap av Beatrice och hennes ljuvliga Olivia, Cecilia och underbara spralliga Hugo och av Isabell hela dagen. Det märks direkt på Theodor att han inte är van vid den höga ljudnivån som blir med många barn runtomkring och han slocknar titt som tätt. Det är inte ofta han somnar i famnen mitt på ljusa dagen längre (bortsett från efter en måltid) så jag passar på att mysa lite extra. Undra hur det blir med ett syskon, kommer den lilla då vara van vid en annan ljudnivå? 

När Isabell kom hade hon med sig leksaker till Theodor och då slog det mig, vi har inte en enda "leksak". Endast bebisvänliga saker som gosedjur, skallror och böcker. Ingen leksak som rör sig eller låter när man trycker, ingen gå vagn (lite tidigt fortfarande) eller ett spelande piano osv. Jag har sett världens finaste bil som jag skulle vilja köpa till Theodor när han blir lite äldre. Kanske något att önska sig i doppresent? 

Har ni sovit gott? Jag vaknade upp utvilad och med ett stort leende på läpparna. Mini fick ligga mellan oss efter nattmåltiden och jag väcks av hur han testar sin stämma och boxar på pappa i hopp om en reaktion. När Daniel väl vaknar och vänder på sig får Theodor världens största ögon och skrattar så som bara han gör. 

Morgonen har fortsatt i samma anda, nöjd bebis och glad mamma. Theodor ligger just nu och sover så jag har passat på att plocka undan och dammsugit. Cecilia och Beatrice kommer snart för att mysa med våra små och äta sallad till lunch. 

En regnig dag som denna håller vi oss inomhus bortsett från några snabba hundpromenader. 

När tiden är knapp och magen tom behövs något som går snabbt och är mättande. Sist vi var och handlade passade jag på att köpa på mig ett gäng soppor. Bland annat denna skogssvampsoppa och tomatsoppa. Perfekt till lunch och dessutom är dom riktigt goda. Det tar ca två minuter att värma upp och sen är den ready to go. Till efterrätt unnade jag mig mangoglass och en kanelbulle medan liten sov bredvid. 

 

 

 

Nu när Theodor fått upp ögonen för andra barn och intresserar sig för annat än att bara äta, sova och bajsa var det hög tid för oss att besöka öppna förskolan. Vi gick dit tillsammans med Linn och Michaela plus deras småttingar lagom till sångstunden. Theodor sprattlade med armarna av glädje och satt på golvet så snällt medan dom lite större barnen sprang runt. Dock orkar hans lilla kropp inte med det höga tempot lika länge och somnade på studs efter maten.

Idag gjorde han ännu ett framsteg i utvecklingsfasen och satt av sig själv, länge och utan stöd. Undra hur lång tid det dröjer innan vi måste plocka undan och barnsäkra i hemmet. Allt går i raketfart. 

 

 

Den här veckan har vi därför antagit utmaningen att inte inhandla något onödigt. Faktum är att vi inte får handla något över huvudtaget. På en hel vecka. Detta bestämdes igår kväll och redan i morse runt halv nio ringde Daniel och frågade mig om jag har handlat något. -Hallå klockan är halv nio på morgonen och jag har precis klivit upp?! Bara för det finns det tusen saker jag vill köpa. #snålastistan nu kör vi.

Att hitta en balans i hur mycket Theodor ska stimuleras eller inte är ibland knepigt. Om man ska lyssna på alla andra vet jag varken ut eller in. Ett överstimulerat barn är lika svårhanterat som ett understimulerat och uppfattas ofta som missnöjt.

Jag får nästan alltid dåligt samvete om Theodor ligger själv i tex. babygymmet eller sover i ett annat rum. Jag vill tillbringa all min tid med honom och jag vill att han ska veta att jag finns där, alltid. Men jag har insett att det lätt kan bli för mycket, ibland behöver han få ligga eller sitta själv och kolla runt utan att jag är där med olika leksaker och gosedjur. För mycket intryck kan bidra till förvirring och stress, vilken förälder vill det?

Idag är ett bra exempel på ämnet. Vi tog en morgon promenad med Linn och Alina för att sedan gå hem till oss och leka. Den första timmen stojade och busade vi men både Alina och Theodor började efter en stund bli kinkiga och i stället för att försöka fortsätta leka (vilket antagligen skulle resultera i ännu gnälligare barn) plockade vi upp dom och la Alina i soffan och Theodor i gungan. Båda somnade på studs. Så förmodligen blev dom utmattade av varandra, och av oss för den delen, och behövde lugn och ro. Med tiden lär man sig just sitt barns signaler. 

I morgon har vi varit ett par i tre år och det ville vi fira genom att enbart ha fokus på varandra, utan barn. Vi tog därför in på Radisson Blu strand hotell igår och spenderade dagen inne i stan med sällskap av Isabell och Sebaztian. På Fridays åt vi middag och drack drinkar för att sedan gå till Norra Bantorget och sätta oss på en stor mysig uteservering och prata i timmar. Christoffer och en vän kom förbi en stund innan det var dags att avsluta kvällen uppe på Sky Bar. Där stannade vi fram till stängning. En dag/kväll jag kommer att leva på länge för nu vill jag inte lämna bort min bebis på ett tag. Jag saknade Theodor något enormt och mammahjärtat skrek efter att få hålla om honom, vara den som är där när han vaknar om natten eller omfamna honom när han är ledsen. Det hade gått jätte bra för mamma att vara barnvakt (jag trodde inget annat heller) men det är alltid jobbigt att behöva lämna Theodor. 

Idag har vi avnjutit en fantastisk hotellfrukost och tagit ett varmt bad på rummet. Borta bra men hemma bäst. Nu ska jag pussa på min bebis och mysa i massor. 

Enligt google börjar tarmarna leva loppan i magen runt 4 månader efter födseln (där vi är nu) och vill hitta tillbaka till sin ursprungliga plats. Kunde ingen ha talat om det för mig så detta missförstånd aldrig hade uppstått? 

Hej vänner, 

Idag har vi varit på playdate med Fanny och Linn med deras små. Vi tog en promenad i det fina vädret och gick sen hem till Linns föräldrar på en kopp kaffe och bebislek. Theodor är väldigt intresserad av andra barn och jag märker att han blir stimulerad på ett helt annat sätt än att tex, ligga i babygymmet. Alina som redan har blivit 7 månader (!!) var det full fart på. Hon kröp, åla och rullade runt medan Theodor mest fascinerades över alla rörelser. Fannys son Sixten är två månader och fortfarande lite liten för att tycka andra barn är roliga men även han låg på lekmattan och beundrade. Tre barn, alla födda 2014, och så olika! Det händer mycket under så kort tid och bara över en natt (nästan) kan dom ha utvecklat ett nytt beteende. 

 

Nu ska jag åka och hämta Jenny på Bromma flygplats. Ikväll blir det till att göra armband och komma ikapp med beställningarna samt uppdatera Facebook sidan med färgen osv. Håll utkik! 

 

 

Nu går det i raketfart här hemma. I morse åkte dom stora kläderna fram och det är också dom största vi har i Theodors garderob. Storlek 74! Det är ofattbart att min lilla groda som hade storlek 50 för bara några månader sedan (känns dom dagar) nu har gått över till 74. Okej vi fick vika upp ärmarna lite och han kan fortfarande ha 68 men ändå! Dock upptäckte jag att det var varmare ute än det såg ut så Theodor fick sprattla i bara bodyn och sen i bara blöja.

Dom senaste dagarna har han varit riktigt nöjd och jag tror att det till stor del beror på vädret. Om nätterna är det mycket svalare och han sover mycket bättre än innan och likaså på dagarna. 

 

 

På måndag firar jag och Daniel tre år och har därför bokat en hotellnatt inne i stan. Vi ska för första gången på fyra månader umgås själva bara Daniel och jag. Och för att inte tala om hotellfrukosten. 

Idag har jag och Louise planerat vad vi ska bjuda på för fika och mat. Vi vill att det ska passa alla utan att bli allt för traditionellt. Vi håller tummarna för fint väder då tanken är att vi ska duka upp med bord och partytält utanför oss. I värsta fall är lokalen bokad som en backup plan. Bortsett från all fika och mat ska det köpas in dryck, dekorationer, inredning och engångsartiklar. 

Jag tänkte berätta lite mer detaljerat om dopet när vi har koll på alla bitar, just nu är det många bollar i luften. Om ca två veckor kommer vi ha ett möte med prästen och antagligen känna oss säkrare på kyrkbiten. En sak som iaf är klar är att Theodor kommer döpas i samma dopklänning som min pappa döptes i och även min lillebror. Den är handgjord av pappas mormor (tror jag det var) så det känns givet. 

När ditt barn börjar få tänder känner man sig ofta otillräcklig, iaf jag. Barnet kanske får feber, blir gnälligare än vanligt, vill vara nära, biter på det som kommer till munnen och det kliar. Vi fick tidigt uppleva dessa symptom, redan strax innan tre månader, men än har inga tänder dykt upp. Theodor är svullen, bulig och vit på tandköttet samt biter väldigt hårt på det han får i munnen (händer, fingrar, bitring osv.).

När vi upptäckte behovet av att bita köpte vi två olika varianter av bitringar från apoteket. En "vanlig" som man kan kyla ner och en liknande en napp. Nappbitringen köpte vi mest för att Theodor inte hade börjat greppa saker och det kändes som ett bra alternativ men den fungerade inte alls för oss. Theodor fick kväljningar och den var väldigt svår att få in rätt i munnen. 

Tills han själv började greppa och kunde föra bitringen till munnen fungerade inget annat än våra handleder och fingrar. Nu fungerar en "vanlig" bitring alldeles utmärkt men vi märker att han blir frustrerad och den kylda delen blir snabbt rumstempererad. 

Nu har jag fått tipset att köpa ett matnät i närmsta barnbutik och stoppa i tex. fryst mango och låta honom tugga på det. Theodor får börja med smakportioner redan om en vecka och det är därför okej med dessa frysta frukter i ett nät. Det som skulle kunna komma igenom nätet blir inte större än en smula. 

 

På väg hem igen ringde jag till Daniel och bad honom tappa upp ett bad så att jag kunde få slappna av någon minut innan vi skulle sova. Tji fick jag. Jag hann inte mer än ner i badet innan Theodor vaknade och hade skrikfest. Inget förutom min fanm dög så en stressig snabbdusch för att sedan trösta en ledsen liten till sömns blev min myskväll. Det kan inte alltid vara perfekt.

Liten kille börjar bli stor. Att byta till sittdel var bland det bästa vi kunde göra. Det fungerar inte för alla men för oss var det en räddning. Och JA vi är rädda om Theodors rygg. Inga onödiga kommentarer tack. Alla barn är olika och att gå en promenad med Theodor i liggdelen blev ett projekt i sig. Det skulle bunkras upp med kuddar så att han kunde sitta upp och se ut eller bäras på. Det sistnämnda är inte lika aktuellt längre med en 7,5 kilos bebis. 

Den 12 augusti kommer alltid vara ett speciellt datum för mig. För exakt ett år sedan fick vi den största nyhet någon kan tänka sig. Den 12 augusti 2013 fick vi det där plusset på stickan som kom att förändra våra liv. Jag minns i detalj hur jag berättade för Daniel att jag var gravid och hur han reagerade. Det var varmt ute och vi satt på balkongen i vår förra lägenhet. Jag sa att jag hade en tidig årspresent (vi firar årsdag den 18 augusti) som jag ville ge honom och han blev ställd då vi sagt att vi inte skulle köpa något. När han öppnade asken med graviditetstestet och ett par strumpor med texten "I love mum & dad" blev han överraskad och fick fram något i stil med, jaha..okej..Men jag såg hur glad han blev. Daniel tog en öl och tände en cigarett för att smälta det han nyss hört och sen blev det massa kramar och pussar. Vi skulle bli föräldrar.

 

Tänk att nu är han här. Bebisen som växte i min mage i nio månader är nu en egen individ som tagit oss med storm. Jag kan knappt skriva om det utan att bli tårögd. Jag är mamma och Daniel är pappa till världens finaste kille. 

Inte nog med det så fick vi också det glada beskedet att vi vunnit budgivningen på vår nuvarande lägenhet den 12 augusti 2013. Idag har vi mycket att fira. 

 

Före:

Efter:

Nu kan ni hitta två nya kategorier i kategorifältet till höger. Skönhet och Armband som gör skillnad. Under skönhet kommer ni finna mycket naglar och fransar och under Armband som gör skillnad kommer ni finna allt som har med dessa armband att göra, beställningar och nya leveranser (om du vill beställa ett armband kan du maila mig på [email protected] eller kommentera här på bloggen). Ni är en del som undrar över vart jag gör mina fransar och jag tänkte ta det här. Jag går fortfarande till Camilla men då hon av privata skäl var tvungen att avboka våra senaste bokningar gick jag till Nicole för påfyllning. Nicole är elev och inte färdig utbildad, hos henne kostar ett nytt set fransar 300 kr. Camilla tar 650 kronor för ett nytt set men än diplomerad. Jag har framkallat ett beroende och vet inte om jag skulle klara mig utan fransarna haha!

Sen Theodor kom till oss går dagarna verkligen på snabbspolning. Det går i ett. Vakna av en hungrig liten, mata, byta blöja och umgås med vänner mellan varven. Bortsett från allt som har med bebis att göra (vilket i princip verkligen är allt) ska jag duscha, gå ut med hunden och äta. Det är en prövning i sig och jag har lärt mig att sköta det mesta med en hand och med bebis på höften. En timme hemma är som max tio minuter. 

Idag började allvaret och Daniel åkte till jobbet strax efter halv sju. Vi passade då på att bjuda över Emelie, Izabella och Viggo för att mysa men vips så hade det gått fyra timmar och parkeringstiden gått ut. Jag älskar verkligen att umgås med dessa tjejer och är så glad över att vi är mammalediga tillsammans alla tre. Inte trodde jag som 13 åring (det var då jag och Izabella började umgås) att det skulle skilja tre veckor mellan våra små och att vi än idag står varandra så nära. 

 

Dit jag ville komma med inlägget var att jag har fått en lektion i eBay av Emelie idag. Det är en hel vetenskap det där och jag har aldrig orkat beställa där i från bara på grund av det. Men nu har jag blivit klokare inom ämnet och ska ta tummen ur och beställa dekoration till dopet. Mer om dopet i ett annat inlägg. eBay har verkligen allt från smycken till kläder till dekoration. Dessutom är det billigt!

Izabella visade även mig hur man gör pompoms och det var inte alls så svårt som jag trodde. Man lär sig något nytt varje dag! Det bästa är att kunna bolla tankar med sina vänner och kläcka nya idéer. 

Nu börjar den kvava temperaturen sjunka och vi kan faktiskt vara utomhus, även Theodor. 

En underbar dag att avsluta semestern med. Iaf för Daniels del. Jag har ju "semester" till nästa augusti :).

I natt fick jag sova ut och blev inte väckt förens vid 6 tiden av världens gladaste kille som ville äta frukost. Theodor verkade ha bestämt sig redan innan han slog upp sina stora blå att idag, idag blir en bra dag. När han ätit sig mätt och belåten gick vi upp och la oss på babygymmet i vardagsrummet och jollrade en lång stund. När han vänt sig från mage till rygg och sen blev otålig la jag honom i soffan och "pruttade på magen" och då kom det. Det mest ljuvliga skratt och det finaste leende jag någonsin sett. Och så han skrattade, flera gånger. Mitt hjärta smälte och lyckotårar började rinna. Att se min son skratta och höra det där underbara ljudet som kommer är helt fantastiskt. 

 

Vad har vi gjort idag då. Redan vid 09 var jag och Jenny igång med pärlandet. Tråden var slut så vi satte oss i bilen med plattan i mattan och for in till den stora staden på jakt efter mer. Strax innan lunch var vi tillbaka igen och dukade upp en buffé med pärlor. Där satt vi fram till 18. Nu börjar det sina bland pärlorna och vissa bokstäver och färger har tagit slut. I morgon lägger vi vår tredje beställning. 73 armband gjorda och ca lika många kvar (!!). Kvällen tillbringades hemma hos Daniels pappa tillsammans med min pappa, Daniels pappa och farbror, Chriztian och Hasse. Jag och Jenny köpte med oss thaimat och planerade inför morgondagen. 

Klockan 10 i morse åkte jag och Theodor till Jakobsberg för att träffa Izabella, hennes syster Emelie och lilla ljuvliga Viggo. Mellan Theodor och Viggo skiljer det tre veckor vilket är så roligt. Tänk att få uppleva nästan samma sak med en nära vän. Vi kan dela allt som har med barn att göra, relationer som sätts på prov osv, ja ni förstår. Emelie är gravid i vecka 36 och om hon går i sin systers spår kan hon föda när som. Åh jag får fjärilar i kroppen bara av tanken på vad hon har framför sig. Världens finaste gåva.

Som ni förstår blev det en hel del gravid och barnprat, bebisgos och som alltid massa skratt. Eftersom att Viggo är tre veckor för tidigt född har han alltid varit väldigt liten jämfört med Theodor (som för övrigt alltid har varit väldigt stort haha) så jag blev smått chockad när jag såg hur mycket han har växt. Fina killen. Tänk hur bebisar fungerar och anpassar sig egentligen. Det är så häftigt hur mycket som händer i utvecklingen på bara någon vecka. Theodor var väldigt intresserad av Viggo och fäste blicken samtidigt som han gjorde stora gester medan Viggo inte alls var lika förtjust i Theodor. Tiden springer iväg när man har roligt och när klockan var 14.30 kom vi på oss själva mitt uppe i en konversation att vi inte ätit någon lunch. Jag skulle kunnat stanna i timmar och bara prata om allt mellan himmel och jord men jag hade lovat att åka förbi Jenny så jag passade på att äta med henne och Sabina medan Theodor tog sin korta nap på ca 5 minuter. 

 

Ikväll ska jag lägga mig i ett varmt bad och pumpa (jag måste verkligen få bukt på min mjölkstockning!), äta popcorn & dipp framför en film och lägga mig tidigt. I morgon väntar en ny rolig dag med massa pärlande. 

 

 

Vart ska jag börja. Ni är underbara, men det vet ni redan. På TVÅ dagar har vi fått in över 100 beställningar. HUNDRA beställningar av er som vill hjälpa till och bidra till barncancerfonden. Jag finner inga ord. Som ni märker blir bloggen lidande då all ledig tid går åt att ta hand om Theodor (såklart) men när han sover passar vi på att anteckna beställningar, sortera pärlor och göra klart era fina armband. Tur att vi är två. Just nu sitter syster min och pärlar för fulla muggar på annat håll medan jag svarar på beställningar i gruppen på facebook. Ni som inte redan är medlemmar, bli det. "Armband som gör skillnad" heter vi där och har över 800 medlemmar. SÅHÄR stort trodde jag inte att det skulle bli, men varför inte egentligen. 

 

Detta fick vi som svar efter ett mail till barncancerfonden där vi berättar lite vad vi tänkt. Det känns fantastiskt att vara med och bidra, tack för att ni också är det! Vi har på bara två dagar fått in över 1000 kronor som oavkortat går direkt till barncancerfonden. 

Vi har haft en urmysig dag och Theodor ligger nu och sover så sött. På senaste tiden har vi lyckats lägga honom för natten runt sju utan protest. Underbart att få egen "vuxentid" och föra en konversation utan att bli störd, trots att det är charmigt i sig. Nu väntas kebab framför en film.

Ett stort tack till alla er som har beställt armband! Vi är uppe i närmare 40 stycken nu (om inte fler) och inväntar en ny stor leverans pärlor. Ni kan räkna med att ha era armband tillhands i början på nästa vecka, tills dess pärlar vi på. Vi kommer att meddela var och en angående just ert/era armband. 

Bättre och fler bilder kommer på de olika färgerna och storlekarna. 

Hoppas ni alla ska bli nöjda och glöm inte, det är tack vare er vi kan bidra med skillnad!

Det är några som har undrat hur den blå pärlan ser ut. Tills bättre bilder är tagna får ni en halvrisig bild på ett blått V.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något är ett vanligt talesätt i dagens Sverige. Jag och min syster har bestämt oss för att ta det på allvar och bidra med något som faktiskt kan förändra. För varje armband vi säljer går 20 kronor oavkortat till barncancerfonden. Det är viktigt att engagera sig och alla gåvor är lika viktiga!

Ett armband kostar 40kr och går att få i färgerna vitt, rosa, blått och svart med valfri text i valfri färg. Bokstäverna finns i färgerna rosa, lila, grön, röd, blå och gul. 

Tack för din hjälp! 

Igår kväll kom bästa Lisette och Louise över med min favoritglass mango sorbet. Precis vad jag och min kropp behövde, kärlek från en vän och glass. Jag stoppade ner skeden direkt i paketet och började äta framför Lotta på Liseberg. 

Någon internet shopping blev det inte, datorn dog och jag orkade verkligen inte hämta laddaren. 

Ursäkta den dåliga uppdateringen men enda sen igår kväll har jag varit helt sänkt. Jag visste att det inte var någon bra idé att åka till Sandhamn utan bröstpump men inte trodde jag att några timmar skulle göra SÅ stor skillnad. Dessutom hade jag på mig en bygelbh vilket jag nu i efterhand kan tycka var lite osmart. Men återigen, jag visste inte att några timmar kunde påverka så mycket. Jag har slutat med bh helt och använder bara bikini eller linnen där ingen bh behövs. Vi var iofs borta i närmare nio timmar och jag var vid några tillfällen tvungen att gå in på toaletten för att handpumpa, inte så glamouröst kanske haha. Igår kväll blommade febern ut men det var inget som inte alvedon kunde hantera. Idag har det varit värre. Daniel fick ta Theodor i morse och när jag samlat kraft åkte vi hem från landet och jag bosatte mig i badet. Det sägs att en varm dusch/bad mjukar upp brösten och att man ska massera på knölarna. Det är ungefär det enda jag har gjort under min vakna tid. Theodor är inte alls så förtjust i att amma på det drabbade bröstet och jag får istället försöka pumpa. Överallt läser jag amma, amma, amma så mycket det går. MEN VAD GÖR MAN OM MAN HAR EN OTÅLIG LITEN SOM INTE VILL AMMA? Åå jag blir galen på denna mjölkstockning som efter den förra stockningen tycks gilla mina bröst och uppstå så fort jag nämner ämnet. Tillfällig status: hög feber - rödflammigt bröst- ömma knölar & ett humör som inte är på topp. 

 

Jag har precis nattat Theodor och väntar på att alvedonen ska börja verka så att min egentid kan börja. Jag är i stort behov av nya underkläder så lite internet shopping skulle inte skada. Daniel är över och firar grannen som fyller år med en öl. 

Vi kliver nu in i augusti och lämnar juli månad för i år. Det har varit en fantastisk semestermånad med mycket sol, bad och värme. Precis som det ska vara. Det har även hänt väldigt mycket positivt både inom familjen men också runtomkring. Theodor har blivit en riktig pratkvar och vill numera vara med på allting som händer, han älskar att bada och är långt ifrån en badkruka. Sena grillkvällar har det också blivit mycket av. Jag har umgåtts med dom som står mig närmast och delat många skratt. Nu blickar vi framåt och hoppas på ett minst lika fantastiskt augusti. Vi firar in månaden med att spendera helgen ute på mitt landställe och åker över till Sandhamn för en dagsutflykt med min syster och hennes pojkvän Jonathan. 

Ni glömmer väl inte att kika in på min bloppis, den finner ni HÄR! Om ni har några frågor, undrar över något plagg eller vill att jag ska skicka bild på hur det ser ut på kan ni maila mig på [email protected] eller lämna en kommentar. Om några dagar tänkte jag fylla på bloppisen med några nya fina plagg + skor. Happy shopping!