Alldeles för länge har vi dragit ut på att fylla upp kyl/frys. På sistone har det blivit mycket hämtmat och middagar med vänner men när det i morse endast fanns några enstaka julknäcke i skafferiet tog vi tag i saken. Hade idag varit för 1 år och 8 månader sedan skulle jag inte komma på tanken att lämna Theodor längre bort än synhåll, idag däremot, åkte jag iväg och storhandlade, själv! 

Jag litar på Daniel i rollen som pappa till hundra procent och trots att det mest troligt kan och kommer att uppstå tillfällen då varken han eller jag känner att vi räcker till för båda barnen löser vi det. Vi är tvungna. Jag ammade lillan innan jag åkte och sen strosade jag runt på Willys, som en liten minisemester. Vilken känsla att öppna kylen och se de fulla hyllorna.

Det hade gått bra att leka med Theodor samtidigt som A hängde på armen, däremot vid vilan var det Måns som gjorde det hela tufft. Måns blir väldigt "orolig" när jag lämnar hemmet och skäller för minsta lilla ljud i porten. Detta hände precis när Theodor var på väg att somna och det fanns ingenting som fungerade för att han skulle komma till ro igen. Mat i magen och mamma var det som gällde. 

 

Idag har min syster och min pappa varit här. Theodor ropar hela dagarna efter moster och mormor och vi ringer facetime samtal med dem minst tre gånger dagligen. Pappa hade inte träffat lillasyster tidigare så det var ett speciellt första möte.

Nu sover Theodor och vi har dukat upp för film. Lillan sover mest hela tiden men har nu slagit upp sina ögon. Varje vaket ögonblick vill jag ta vara på så filmen får vänta en stund.