Att åka buss för första gången (till vårdcentralen) var inte heller några problem. Det är nu först på kvällen som han är lite kinkig. Han vill gärna ligga i famnen och uppskattar inte om vi lägger ifrån oss honom. 

Igår fick vi besök av hela släkten på mammas sida, den enda som saknades var min moster och hennes man. Faktum är att vi är en väldigt liten familj och alla fick plats runt matbordet. Vi åt lunch & fikade men det bästa av allt var att vi lyckades föreviga fem generationer på en bild. Min gammelmorfar lever än vilket innebär att prinsen har en gammelgammelmorfar. För mig är det ofattbart. 95 års skillnad ♡

Mormor, mamma, jag, gammelmorfar & prinsen

Lillasyster

Hur ska man klara av att gå upp på morgnarna när mina tre (Måns syns inte på bild) favorit killar ligger och sover så sött. Hittills, peppar peppar, sover T väldigt bra på nätterna och vaknar endast för mat vid ca 02 & 06. Då ligger han och gnyr och lättväckt som jag är vaknar jag innan han hinner bli ledsen. Efter måltiden runt 06 har han börjat vara vaken i någon timme för att sen somna om. Då ligger jag och pratar med honom medan han ligger och lyssnar & följer efter med blicken. Nu ska jag slänga i en tvättmaskin och dammsuga innan han slår upp sina stora blå. Godmorgon! 

Ikväll blir det en lite annorlunda Valborg. Jag tror att det är den första nyktra på väldigt länge. Istället njuter jag av trevligt sällskap och god mat. Mika, Lisette, Sebaztian, Isabell & Melody är här för att grilla och umgås. Hasselbackspotatisen är i ugnen - köttet, majskolvarna, halloumin & korvarna på grillen och salladen hackad. 

Tänk att vi i nio månader gått och förberett oss på dagen då du skulle komma till oss. Att dessa nio månader av förberedelser helt plötsligt kändes som några få sekunder. Känslorna jag känner går inte att förklara med ord och kärleken till min son är den största av dom alla ♥. Jag tänkte sammanfatta dessa tre dygn som jag fått tillbringa med min fina familj och dagarna precis innan vi fick möta det allra vackraste på jorden. En förlossningsberättelse kommer så fort jag samlat kraft och sett journalen. 

 

Lördagen den 19/4 åkte vi till mitt landställe på värmdö för att tillbringa en dag/natt. Vi spelade spel, fiskade, tog promenader & grillade. Natten till söndagen 20/4 vaknar jag flera gånger av att behöva gå på toaletten för att tömma min ständigt fulla kissblåsa. Varje gång jag vaknar känner jag lite molande värk och berättar det för Daniel. Detta molande avtog under dagen. Runt 14 tiden åkte vi hem för att fortsätta med altanbygge och hälsa på Lotta som fyllde år. Vi hann bara komma innanför dörren innan jag springer på toa (kissnödig igen) och upptäcker en liten blödning. Jag ringer in till förlossningnen som talar om för mig att det är kroppens sätt att förbereda sig och att det nu kan ta allt från några timmar till flera dagar. Jag och D bestämmer oss för att ta en promenad innan vi går över till Lotta & födelsedagsfirande. Där blir vi kvar i någon timme innan jag känner mig trött och får sammandragningar som gör lite ondare än vanligt. Vid nästa toabesök upptäcker jag en till men nu mycket större blödning och blir genast orolig och ringer in till förlossningen igen. Dom vill att vi åker in för en koll och att vi ska ta med oss bb väskan. Dom berättar också att om förlosningen börjat får vi räkna med att åka till ett annat sjukhus då det var fullt på KS. Både jag och Daniel var helt inställda på att få åka hem eftersom att jag inte hade några värkar, så vi åker utan att berätta för någon och lämnar Måns hemma. Strax efter nio kommer vi fram till förlossningen och under bilfärden har jag från att inte ha haft några värkar alls till att bara ha någon minut i mellan. Dom undersöker mig och jag är öppen 3 cm. Jag och Daniel förstod ingenting och helt plötsligt skulle vi ringa till våra familjer och tala om att inom det närmsta dygnet har vi en ny familjemedlem. Tårarna börjar rinna och jag har tusen tankar i huvudet. Den första jag ringer till är min mamma som får åka och hämta Måns. Vi hade turen på vår sida och en plats blir precis ledig när vi ska skrivas in.

 

På promenad efter att ha upptäckt den första blödningen. 

Sista magbilden i vecka 40 (39+1). Tänk att den finaste människan på jorden låg där inne. 

Faster. 

Mor & son. 

♥.

Farfar. 

 

När jag samlat kraft ska jag berätta om själva förlossningen och om operationen. Jag är så tacksam över alla sms & samtal jag fått och alla underbara gratulationer ♥ men jag känner att det är lättare att svara på alla frågor i ett och samma inlägg. Det har inte gått en sekund utan att tårarna runnit medan jag skrivit detta inlägg. Jag är världens lyckligaste! Fortsättning följer..