Idag är Theodor åter på förskolan och det är med blandade känslor jag lämnade honom i morse. Dels för att jag vill ha honom hemma tillsammans med resten av familjen och dels för att det innebär att vi snart är tillbaka i vardagen och pappa Daniel börjar arbeta. Vi valde att låta honom gå fyra dagar denna vecka för att han skall få träffa sina minivänner och inte vara borta från förskolan längre än nödvändigt. Theodor har varit hemma i närmare två månader och han behöver få återgå till rutiner och vi vill inte riskera att behöva påbörja en ny tuff "inskolning". Det har varit alla möjliga sjukdomar som hållt oss hemma.

På fredag ska han dessutom opereras för sitt ljumskbrock och vi vet inte än om han kommer att ha ont efteråt och om han kommer att behöva vara hemma ytterligare i några dagar, möjligtvis veckor. 

 

Jag var noga med att det var jag som skulle lämna honom för att det skall vara så normalt som möjligt, bunkra upp med extra kläder (Det är något som Daniel inte alls har känsla för), gå igenom kommande veckor och hälsa på pedagogerna. Theodor var ledsen när jag gick men en av pedagogerna tog honom i famnen och gick till förrådet med bilar, det värmer i en mammas hjärta när de är så engagerade och vet precis vad som behövs för att muntra upp en biltokig kille. Nu längtar jag ihjäl mig till klockan slår 15 och vi får hem honom igen!

 

Vilket lyckorus jag känner! Med Theodor tog smärtan från hematomet över de fem första veckorna och bebisbubblan nådde aldrig sin höjd. Vi bodde i stort sett på sjukhus och jag blev extremt känslig av hormonpåslaget. Jag var lyckligast i världen men denna gång är det något helt annat. När lillasyster las på mitt bröst ville jag bara ta med mig henne hem och börja livet som tvåbarnsmamma. Ännu har jag inte gråtit hysteriskt men då och då börjar tårarna rinna, främst när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är och hur glad jag är över att mina barn har varandra. Det är något speciellt med syskonkärlek. Jag kan definitivt säga att vi befinner oss i en bebisbubbla!

 

Vi har haft väldigt mycket besök dessa dagar. Innan lillasyster kom pratade vi om hur vi skulle göra för att på bästa sätt installera oss och i lugn och ro låta Theodor lära känna sin syster. Det mest naturliga i vår vardag är att vi har besök mest hela tiden och det är då Theodor är som gladast. Därför valde vi att, i den mån vi orkar, ta emot våra nyfikna nära. Theodor tar sig an sin lillasyster och efter varje vila och sömn springer han fram och ropar bebbo. Vi visar då vart hon ligger och han vill fram och titta. När hon ligger i famnen klappar han fint och delar ut pussar. Dock har han velat ha mer uppmärksamhet och bekräftelse.

Jag och Daniel har fått dela upp oss och lekt med honom i omgångar, läst böcker, varit på lekland och röjt på kalas. Jag är fortfarande nervös över att låta lillasyster träffa andra barn då jag vet hur mycket sjukdomar som går. När Daniel är iväg med Theodor myser jag och grodan hemma och när alla är tillsammans leker eller pysslar jag med storebror. 

 

Idag har vi lekt utomhus mest hela dagen. Theodor var inte stormförtjust i snön som kom att täcka hans skor men i pulkan och på snowracern var han trygg. Omställningen från asfalt till snö var inte helt lätt men efter en stund slappnade han av och älskade att åka nedför backen. Denna gravida mamma njöt av den friska luften och solens vackra strålar. Jag hoppas på att få vakna upp till ett minst lika vackert vinterland i morgon.

 

Vi har ett dilemma här hemma. Theodor har under den senaste månaden utvecklats något enormt och ibland behöver jag stanna upp och nypa mig själv i armen för att förstå att denna mini människa inte längre är så liten. Visserligen är han fortfarande liten men ack så klok. Nu till saken, Theodor dricker varken ersättning eller välling längre men vi försöker alltid se till så att färsk vatten står vid hans säng om han vaknar upp och är törstig.

På senare dar har han vid nattning börjat köra med både mig och Daniel. Theodor lägger sig fint i sängen för att ca var 30 sekund sätta sig upp och ropa vatten. Får han inte vattenflaskan (trots att han precis har druckit) kommer krokodiltårarna. Och så håller det på, lääänge.

Han dricker mer än han nödvändigtvis "behöver", missförstå mig rätt, givetvis får han dricka hur mycket vatten han vill men vi har märkt att han inte dricker av törst. Detta resulterar i att hans blöja blir full typ d i r e k t och behöver bytas för att inte läcka. Häromdagen kom han in till oss med en genomblöt pyjamas för att blöjan läckt så mycket. Vi har provat olika märken men alla läcker. Eftersom att Theodor numera sover med pyjamas (han sparkar av sig täcket lika fort som det åker på) tar det extra lång tid att byta blöja mitt i natten och han får svårt att somna om. Det går lättare och snabbare utan pyjamas men då blir han kall om nätterna.

 

Hoppas ni har fått en fin start på veckan! I skrivande stund har jag precis städat lägenheten, hängt tvätten och släppt ut hunden medan Theodor vilar, några timmar försent (!!). Vi har varit till läkaren lagom till att penicillinkuren för streptokockern är avklarad. Stackars lilla hjärtat som aldrig får vara frisk. Sedan Theodor började på förskolan har han haft ögoninflammation, förkylning, feber, streptokocker och nu har han åkt på lunginflammation.

I fredags tog han sista dosen penicillin (mot streptokockern) och redan på lördagen fick han feber. Läkaren ordinerade antibiotika och hostmedicin och vi har fått en återbesökstid för att se till så att han blivit ordentligt frisk. 

 

Vi har bestämt att Theodor ska få stanna hemma tills förskolan öppnar igen efter nyår, med undantag för luciafirandet. Prio är att han ska bli frisk och förbli så! Snart kommer lillasyster och jag vill undvika alla tuffa sjukdomar så gott det går. 

 

Godmorgon vänner och andra (!!) december, 

Först och främst, tusen tack för de fina kommentarer ni lämnar som avtryck efter er och ett stort tack för ert tålamod. Jag har inte varit en bra bloggerska under de senaste dagarna och det har sin förklaring. Så småningom får ni veta men så länge kan ni läsa denna artikel. 

 

I morse vaknade vi upp utvilade vid 08 och innan vi åt en mysfrukost fick Theodor öppna det andra paketet i sin adventskalender som hans mormor gjort åt honom. I det första paketet låg en liten apa och den ska numera vara med precis överallt! Theodor är galen i djur och speciellt i apor. I dagens paket fanns tushpennor för att göra det roligare att rita (kritor kräver ett hårdare tryck mot pappret för att synas). Pennorna skulle provas direkt på inslagningspappret som även det är genomtänkt. Som den bilfantast han är har mormor slagit in alla presenter i ett juligt bilpapper. 

 

 

Som rubriken lyder har Theodor åkt på en rejäl sväng av en rad olika sjukdomar. Han har under en längre period hostat om nätterna för att sedan vara pigg och alert på dagarna. Vi har inte lagt någon större vikt i det då de allra flesta menat att det är sjukdomstider och det vet vi sedan innan. Dock kände både jag och Daniel att vi ville boka en läkartid till Theodor för att undersöka så att inte hostan skulle sitta längre ned i lungorna. Natten var tuff och han fick feber igår kväll som höll i sig tills i morse.

På plats hos barnläkaren konstaterades halsfluss (streptokocker) och det är mest troligt bakomliggande till hans feber. Hostan och de kladdiga ögonen kan vara en påföljd av bakterien som finns i kroppen. Han har länge haft känsliga ögon som börjar rinna vid blåst eller solsken men när han blir förkyld bildas kladd. 

Theodor går nu på penicillin och blir hemma veckan ut. 

 

Theodors förskolefotografering gick inget vidare så när vi fick nys om att en fotograf skulle fotografera på öppna förskolan bokade vi upp oss på en tid tillsammans med kusin Maximilian. Tagning två gick fantastiskt bra och jag är super spänd på resultatet. Theodor skrattade och log mest hela tiden och bilderna på de båda kusinerna tillsammans kan inte annat än ha blivit bra. Om ca två veckor får vi veta. 

 

Förmiddagen spenderades på öppna förskolan och eftermiddagen hos mig tillsammans med Jenny, Jennifer och våra små. Tänk att jag har haft turen att få erfara och uppleva mina dagar som mammaledig med ett så härligt och stort gäng mammor och inte minst med min fina syster.

 

Förra året fotograferade jag Theodor i en söt tomtedräk, han var ynka sju månader och satt mest still där jag placerade honom. I går var det dags igen men denna gång som en nisse. Jisses vilken match det var att få honom att behålla tomteluvan på, att inte slita av sig sockorna men framförallt att låta dekorationen ligga. Jag älskar när det är liv och glädje i bilderna och det tycker jag att vi lyckades fånga. Vi passade även på att ta julbilder tillsammans med bästa vännerna. Dessa tre sprider så otroligt mycket energi och man kan verkligen se hur de lockar fram varandras busiga sidor. 

 

 

 

 

 

Jag vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig. Idag lämnade jag Theodor på förskolan som vanligt klockan 09. Barnen skulle vara ute och det brukar innebära en något mer ledsen Theo. Han är mer trygg i inomhusmiljön och med mycket kläder är det inte lika lätt att ta sig dit han vill. Däremot blev han inte speciellt ledsen när vi sa hej då och han satt i sandlådan med en av vikariepedagogerna och två andra barn. Jag hade ett ärende på en annan avdelning och smet in men när jag sedan kom ut igen fick jag en stor klump i magen. Theodor stod ensam i sandlådan och grät. Ingen av pedagogerna såg honom där de stod och pratade med varandra. Jag var precis på väg att gå för att hämta Theodor när han äntligen blev sedd. 

Jag har full förståelse för att det inte alltid är lätt att vara alla barn till lags, springa fram så fort ett barn är ledset eller vad det nu kan vara. Jag är otroligt imponerad av deras fantasiska arbete och vad de faktiskt gör för våra barn men det var tufft att se Theodor så ledsen, ensam. Det kan vara hönsmamman i mig men jag vill inget hellre än att förskolemiljön ska vara en trygg plats för honom. 

Jag ringde precis till Daniel i tårar och berättade att jag funderar på att ha Theodor hemma samtidigt som jag är mammaledig med lillasyster. Dock vet jag innerst inne att det är nyttigt för honom att vara utan mig/Daniel och själv få utvecklas på ett annat plan som jag kanske inte kan erbjuda honom. 

 

 

Jag vet att jag inte borde dela med mig av det jag precis är på väg att göra då saker och ting har en tendens att vända så fort det går åt rätt riktning. Förra veckan publicerade jag ett inlägg där jag beskrev hur tufft vi har det med Theodor just nu och allt han går igenom. Det är mycket nytt med förskolan, många nya känslor att handskas med och han har lärt sig så ofantligt mycket på kort tid. Vi vågar säga att det vände i helgen och vi har en väldigt glad kille som pratar i ett, vill sjunga och dansa mest hela tiden och samarbetar på ett helt nytt plan. När jag hämtade Theodor från förskolan igår poängterade även pedagogerna att han har varit mycket gladare och hade busat hela dagen.  

 

Inte nog med det så kanske ni minns att vi påbörjade utmaningen "sova i egen säng i eget rum" för några månader sedan. Bara dagarna efter att vi flyttat sängen blev Theodor sjuk och det höll i sig i flera veckor, näst på tur blev Daniel dålig och därefter skrek min kropp efter sömn. Vi har varje kväll fått Theodor att somna i sin säng men han har under nattens lopp fått komma och lägga sig vid oss. Varken jag eller Daniel har haft ork att ta kampen men igår mina vänner, igår sov han hela natten från 20.00-06.20 i sin säng i sitt rum utan uppvak bara sådär. Jag däremot vaknade av att han hostade och gnällde till så jag gick in till honom men då hade han redan somnat om. Är vi på väg mot bättre sömn tro? Jag vet att jag inte borde jinxa detta men jag är så stolt. 

 

Godmorgon kära ni, 

Natten har varit hemsk och jag sitter just nu med ögonen halvt i kors framför Nicke Nyfiken. Theodor har som redan tidigare nämnt fått upp ögonen för djur och det nya tillskottet i ordsamlingen är apa. Han blir lyrisk när han ser Nicke.

 

Jag var helt säker på att vi skulle få vakna upp utvilade idag då gårdagen innebar en heldag med Theodors små kompisar från tidig morgon till sen kväll. Redan strax efter 09 kom Izabella&Viggo och Emelie&Dante för lek och lunch. Efter middagen gick vi över till Isabell och Sebaztian där även Shain och Cassandra var samt alla barn. Barnen badade, dansade till Idol och körde runt varandra på Melodys cykel medan vi vuxna höll ställningarna och umgicks. Jag har fortfarande svårt att klassa mig själv som vuxen men det är just vad jag är, vuxen! Dessutom sov Theodor endast 20 minuter på eftermiddagen men det spelar tydligen inte in. Eller så är det tvärt om. Desto sämre han har sovit på dagen och desto längre han är uppe på kvällen, desto sämre sover han om natten? Strax efter 00 hämtade Daniel in Theodor till oss och sedan dess har han vaknat flera gånger i timmen och gnällt för nappen, eller för att täcket legat på hans fötter, eller för att snutten ligger under honom, eller för en dröm. Ja, ni förstår.

Vid det här laget borde vi ha fått Theodor att sova hela nätter i sitt rum då jag bävar inför att ha två barn som vaknar på nätterna i samma sovrum. Det kommer bli tufft. 

 

Vi ska alldeles strax göra oss i ordning då vi är bortbjudna på frukostbuffé. Otroligt lyxigt efter en natt som denna!

 

 

Barn går igenom olika faser (liksom alla människor), på gott och ont, och i detta nu befinner sig Theodor i en, låt oss kalla det, svårtolkad fas. Antingen är det guld och gröna skogar eller så är det svackande dalar. Theodor har under en period börjat protestera med små utbrott där han lägger sig ned på golvet och gnäller, han slänger saker i backen och har börjat slåss. När han är glad är han väldigt glad och visar det tydligt men när han får ett nej brister det. Det känns som om att vi gör allt för att uppvakta Theodor för att slippa dessa utbrott. Låt mig säga såhär, det är utmattande att leka clown från det att han vaknar/blir hämtad från förskolan tills det att han ska sova. Missförstå mig rätt, jag älskar att spendera tid med min son och att busa med honom är bland det bästa jag vet men vardagssysslor som att laga mat är nödvändigt, hos oss har det blivit en kamp. Om inte Theodor får som han vill, blir buren, får äta en macka istället för mat osv slänger han sig på golvet.

Personligen kan jag tycka att det är bra för barn att kunna koncentrera sig på att pyssla med något eget i minst fem minuter men han vill att man ska sitta med precis jämt. Det är otroligt mysigt men jag måste också få gå på toa. Hans nattningar i eget rum tar numera uppemot två timmar vilket innebär att jag och Daniel inte får mycket egentid eller kvalitétstid för varandra. 

Theodor har utvecklats något enormt på bara några veckor och bär på många nya känslor. Vi försöker uppmuntra alla känslor och det är lika okej att vara arg och ledsen som glad. Dock är det inte okej att slåss eller slänga saker. Har ni någon erfarenhet av detta? Hur hanterade ni dessa nya beteenden och hur länge höll detta på?

 

Att handla utan vagn var inte mitt smartaste drag så en kundkorg och majskrokar fick bli räddaren i nöden. Mellan dessa bilder nedan skiljer det sig ungefär ett år.