Theodor har sovit bra inatt och hostan har lagt sig, inte helt men efter att vi slutade med välling och började med penicillin går vi åt rätt riktning. Visste ni att mjölkprodukter såsom välling/ersättning osv är slemframkallande, speciellt vid hosta. Vi fick reda på det hos läkaren i måndags och sedan dess har han klarat sig utan välling. Snart frisk och vällingfri känns inte så pjåkigt. 

Idag har vi myst hemma, lekt med bilar och varit ute i parken. Theodor har sovit i två timmar och kommer vakna alldeles lagom till pappa Daniels hemkomst. På söndag fyller jag år och det tänkte jag fira lite smått ikväll med ett mysigt pyjamasparty med några få. Som höggravid orkar jag inte hålla i större tillställningar och dessutom ska vi fira Daniels syster som fyller 20 år på måndag i morgon. Då är det klackar och klänning som gäller. 

 

 

 

 

Goddag vänner, 

Idag är det en trött men energifylld mamma som skriver. Hur det nu går ihop haha. Natten har varit jobbig för hela familjen men inte minst för Theodor som vaknat var och varannan timme av hosta. Läggningen igår tog närmare två timmar och vi var nära att ge upp. Han låg fint i sin säng men hade svårt att somna. Hur länge försöker ni få ert barn att somna innan ni låter barnet vara uppe en stund till?

Att få i Theodor penicillin var lättare än jag trott, dock ska jag höra med apoteket om det är nödvändigt med hostmedicin att ge på kvällarna. Jag har hört att man ska undvika hostmedicin till barn under två år trots att det finns receptfritt från ett år.

 

När Theodor kom till världen och tog oss med storm var jag fast besluten om att memorera hans framsteg och utveckling för att senare kunna blicka tillbaka och minnas. Tiden med barn går så fasligt fort. Något jag var snabb med att föreviga var Theodors små hand-/fotavtryck på papper. Finns det något så sött som dessa små bebis händer och fötter. 

 

Nu har företaget memorini gjort det möjligt att få sitt barns avtryck i kristallglas eller ett förminskat avtryck att hänga runt halsen, nära hjärtat. Det är det enda företaget i scandinavien som skapar smycken av barns förminskade avtryck. Hela processen för att skapa smyckena görs omsorgsfullt för hand i en kombinerad glasstudio/guldsmeds Ateljé i Stockholm. Fler bilder går att se på deras instagramkonto @memorini_official.

 

 

 

Som rubriken lyder har Theodor åkt på en rejäl sväng av en rad olika sjukdomar. Han har under en längre period hostat om nätterna för att sedan vara pigg och alert på dagarna. Vi har inte lagt någon större vikt i det då de allra flesta menat att det är sjukdomstider och det vet vi sedan innan. Dock kände både jag och Daniel att vi ville boka en läkartid till Theodor för att undersöka så att inte hostan skulle sitta längre ned i lungorna. Natten var tuff och han fick feber igår kväll som höll i sig tills i morse.

På plats hos barnläkaren konstaterades halsfluss (streptokocker) och det är mest troligt bakomliggande till hans feber. Hostan och de kladdiga ögonen kan vara en påföljd av bakterien som finns i kroppen. Han har länge haft känsliga ögon som börjar rinna vid blåst eller solsken men när han blir förkyld bildas kladd. 

Theodor går nu på penicillin och blir hemma veckan ut. 

 

Theodors förskolefotografering gick inget vidare så när vi fick nys om att en fotograf skulle fotografera på öppna förskolan bokade vi upp oss på en tid tillsammans med kusin Maximilian. Tagning två gick fantastiskt bra och jag är super spänd på resultatet. Theodor skrattade och log mest hela tiden och bilderna på de båda kusinerna tillsammans kan inte annat än ha blivit bra. Om ca två veckor får vi veta. 

 

Förmiddagen spenderades på öppna förskolan och eftermiddagen hos mig tillsammans med Jenny, Jennifer och våra små. Tänk att jag har haft turen att få erfara och uppleva mina dagar som mammaledig med ett så härligt och stort gäng mammor och inte minst med min fina syster.

 

Barnet - Barnets totala längd är nu ca 44 cm och det väger ca 2,18 kilo i början av veckan och 2,35 kilo vid veckans slut. Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Utrymmet minskar för varje dag och barnets rörelser blir större och långsammare. Den här veckan lägger sig en del barn tillrätta. Endel fixerar redan huvudet i bäckeningången. Ca 3-4 procent av alla barn lägger sig med stjärten eller benen ned mot bäckeningången (sätesbjudning/fotbjudning). Man kan då få fostret att vända sig rätt, en så kallad yttre vändning, som görs på förlossningen i vecka 37+0.

 

Mamman - Vätska kan samla sig i kroppen och du märker det tex. på att dina ringar kanske inte längre passar, dina händer och fötter svullnar upp. Din blodvolym har ökat med ca 1L men från och med nu håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen. Bebisen börjar lägga sig tillrätta och inta det vanligaste läget dvs. med huvudet nedåt bäckeningången. Det kan slita och dra i bäckenet och nedåt ljumskarna. Du skall känna ditt barns rörelser varje dag, flera gånger om dagen. 

 

Egna tankar - Jag har inte reflekterat så mycket kring denna vecka mer än att orken har börjat sina. Att leka med Theodor är ett större projekt än tidigare och Daniel får stå för de mer avancerade lekarna. Han älskar att bli jagad och slängd upp i luften. Inget gravidanpassat direkt. Istället sitter jag med honom på golvet och leker med bilar, läser böcker och sjunger. Där har jag börjat känna mig otillräcklig. Trots att jag gör mitt bästa känner jag att jag inte alltid räcker till, speciellt inte när han sträcker upp sina armar mot mig och vill bli buren. Jag känner lillasyster, som för övrigt fortfarande är namnlös, flera gånger om dagen och dessutom mycket tydligare än innan. I morgon har vi tid hos mvc och det ska bli spännande att höra hur hon ligger. 

 

Kylan har verkligen kommit som ett brev på posten men så länge solen är framme kan det vara -20 grader. Grått, regn och slask går fet bort. Däremot är det besvärligt med mycket kläder på vid utomhuslek när Theodor sedan somnar i vagnen och fortfarande sover när vi går in. Hur gör ni då? Klär ni av ert barn alla ytterplagg eller öppnar ni bara upp? Theodor blir så varm när han sover men om jag klär av honom finns en risk att han vaknar.

Idag har vi varit på språng hela dagen och uträttat ärenden, lunchat med mina systrar och mamma plus respektive och barn samt storstädat. Ikväll väntas middag hemma hos Mika&Lisette.

 

I torsdags lämnade jag in min förlovningsring för andra gången och vi kom gemensamt fram till att välja ut en ny ring. Det är viktigt för mig att även Daniel gillar den nya ringen eftersom att det var han som valde den första. Det känns trist att inte ha kvar den ring som Daniel friade med men denna är minst lika fin. Så fort jag hämtat ut den skall ni få se. 

 

Förra året fotograferade jag Theodor i en söt tomtedräk, han var ynka sju månader och satt mest still där jag placerade honom. I går var det dags igen men denna gång som en nisse. Jisses vilken match det var att få honom att behålla tomteluvan på, att inte slita av sig sockorna men framförallt att låta dekorationen ligga. Jag älskar när det är liv och glädje i bilderna och det tycker jag att vi lyckades fånga. Vi passade även på att ta julbilder tillsammans med bästa vännerna. Dessa tre sprider så otroligt mycket energi och man kan verkligen se hur de lockar fram varandras busiga sidor. 

 

 

 

 

 

Idag har jag varit fruktansvärt trött. Theodor kom in till oss i natt och har utdelat några mindre sköna sparkar i sömnen. Sparkarna plus det ständiga kisseriet har resulterat i alldeles för lite sömn och till råga på det vaknade han strax efter 06. Theodor vill 4/5 gånger äta frukost direkt när han vaknar så att ligga kvar och dra sig i någon minut finns inte. Sagt och gjort åt vi en lång frukost, tog ett bad (som slutade med att Theodor tappade humöret då bilarna inte ville samarbeta) och lekte en stund inne i hans rum innan vi for till förskolan. Vi kan ha haft den bästa lämningen idag sedan Theodor började. En puss och en kram utdelades innan han vinkade iväg sin mamma. ÄNTLIGEN känns allt så rätt. Pedagogerna är underbara, miljön toppen och barnen trivs tillsammans.

 

Timmarna mellan hämtning och lämning har jag försökt återhämta mig fysiskt. När min kropp skriker efter vila gör jag oftast tvärtemot och går ut på en långpromenad, storstädar eller startar något annat projekt. Idag har jag hängt i bästis soffa hela dagen och blivit serverad mat. Jag har betett mig som ett riktigt preggo med andra ord haha. Efter hämtning följde Jenny, Jonathan och Maximilian med oss hem och stannade på middag. Theodor körde runt på sin fyrhjuling med Maximilian i knät. Dessa killar har något speciellt för varandra. De känns mer som bröder än kusiner. Älskade små. 

 

Idag är det världsprematurdagen och vi tänker extra på alla de små hjältar som kämpar runt om i världen. Jag och magen klär oss i lila för att visa vårt stöd och uppmärksamma denna dag. Min lillasyster är född i vecka 32, en stark kämpe redan från början som länge låg på sjukhus. Idag, 8 år senare, är hon en livlig och frisk tjej med stark vilja. Precis som vilken 8 åring som helst. 

 

 

Jag måste ha den ultimata oturen när det kommer till min förlovningsring. Den 13 februari 2015 gick Daniel ned på knä och i sin hand höll han i min drömring. En ring som kom att betyda väldigt mycket för mig, inte bara för att det är min förlovningsring, utan för att han valt den alldeles själv. Många tjejer väljer ut sina ringar men Daniel kan min smak. Efter några månader upptäcker jag att en diamant lossnat och jag fick en ny ring på garantin. Idag upptäcker jag ÄNNU en gång att en diamant lossnat från ringen! I morgon åker jag och lämnar in ringen för andra gången på mindre än ett år. Jag vill inte välja en ny ring (för liknande summa) då denna betyder väldigt mycket men detta känns för mig ohållbart. Jag avskyr tanken på att gå utan ring i ca två veckor.

 

I lördags fyllde min fina vän Evangelina 24 år. Detta firades med en kombinerad babyshower/födelsedagsbrunch, givetvis var det ordnat som en överraskning. Evangelinas mamma hade ordnat allt så fint och det smakade himmelskt. Jag, mamma och Jenny köpte en gemensam födelsedagspresent, ansiktsprodukter från Rituals, och en gemensam present till prinsessan som har beräknat födelsedatum den 18 januari, rosett, en ljuvlig klänning från how to kiss a frog och en kanin från Maileg. 

 

Mätta och belåtna hämtade jag och Theodor upp Daniel och for till Mall of scandinavia tillsammans med Mika, Lisette, lilla Juni och Josephine. Vi var definitivt inte ensamma men jag ville så gärna se utbudet av butikerna och när hetsen lugnat ned sig längtar jag efter att få strosa runt bland många av mina favoriter. Kvällen avslutades med samma gäng plus Jonas och Tuva framför Sverige matchen och med alldeles för mycket snacks (om det nu är möjligt hehe). 

 

 

Med endast 53 dagar kvar av min, mest troligt, sista graviditet njuter jag av allt vad det innebär att bära på ett barn. Dessutom är det mina sista dagar som enbarnsmamma och det är fortfarande svårt att ta in. Lillasysters hörna är planerad men dessvärre orörd. Jag vill sätta upp två hörnhyllor på min sida av sängen och så fort vi hittat den perfeka sängen till Theodor åker spjälsängen in till oss igen. Däröver vill jag sätta upp en tavellist med mysiga bilder och hennes första gosedjur osv. Annars är denna vecka lik föregående och jag mår fortfarande oförskämt bra. Det tackar vi för!

 

Jag är nyligen hemkommen från en minst sagt BLÖT och MÖRK promenad. Klockan har slagit halv fem och jag kan inte annat än att se gatlyktorna utanför köksfönstret. Nu är det höst på riktigt! Förmiddagen har spenderats i parken med Theodor och eftermiddagen tillsammans med min syster och Johanna. Min plan var att ta ned Theodors bebiskläder från vinden och boa inför lillasysters ankomst men en fika i höstrusket är alltid trevligt. 

Snart ska familjen gå över till Max och Linnea på middag och Idolkväll. Hemmagjord pizza och snacks är precis vad denna gravida kropp skriker efter. 

 

Gårdagen gick av bara farten och jag fick mycket gjort innan det var dags att hämta på förskolan. Eftersom att Theodor är hemma på fredagar känns torsdagar alltid lite speciella och en helgkänsla smyger sig på. Efter förskolan åkte vi direkt till Kungsängens Kulturhus och lekte bland böcker och sjöng med gosedjur innan pappa Daniel hämtade upp oss. Givetvis lyckades vår biltokiga kille finna en mini-motorcykel i en stor bokhög som han, till sin lycka, sprang runt med.

Med en flaska mousserande (alkoholfritt) och pizza åkte vi hem till Evangelina och Tobias för att skåla för det blivande grannskapet. I februari flyttar min absolut äldsta vän med familj bara två minuter bort från oss. 

Det har blivit mycket prat om förskola på sistone men jag hoppas att ni har överseende med det. Innan vi sätter punkt måste jag bara få berätta hur BRA det kändes att lämna Theodor idag. Han tyr sig väldigt mycket till en av pedagogerna och det märks att även hon tar sig an honom (givetvis är alla pedagoger involverade i alla barn men med vissa klickar det bättre). Dessvärre ska hon snart gå på mammaledighet då hon är beräknad att föda en dag innan mig. 

 

Efter lämning skyndade jag mig hem för att förbereda lunch till dagens mammahäng bestående av Lisette&Juni, Josephine&Tuva och Jenny&Maximilian. Marinerad kyckling i ugn serverades tillsammans med pastasallad och baguette. Det känns tomt att umgås med alla härliga mammor och barn utan Theodor men snart har vi en till liten som kommer att få följa med mig överallt.

 

Efter dagens tråkiga händelse på förskolan kunde jag inte annat än att fråga pedagogerna vid hämtning hur det gick för Theodor att vara ute. De menade på att han endast var ledsen en kort stund och att det sedan gick över. Farmor Annette som jobbar på förskolan, dock på en annan avdelning, gick över för att se om han var gladare under dagen och det var han. Eftersom att jag är otroligt nöjd med förskolan i övrigt och älskar hur Theodor lyser upp när han ser sina små vänner släpper jag detta och intalar mig själv om att missförstånd händer och kommer att hända. Jag har full förståelse för att förskolepedagoger inte kan vara lika "daltande" som jag som mamma är. 

 

Till något helt annat. Jag och Daniel var inte helt överrens om hurvida vi skulle köpa lägenheten i Brunna park eller inte. Efter mycket tänkande och övertalande gjorde vi det utan att jag intresserat mig det minsta för planritningen. Jag var inställd på att vi inte skulle flytta in då den, enligt mig, inte stämmer överrens med vår livsstil. Jag vill bo på nedrebotten (helst i hus!) nära skogen. Denna takvåning innebär att jag måste klä på två barn för att ta mig ned och ut med hunden. I dagsläget kan jag släppa ut Måns i skogen om jag inte har möjlighet att ta mig ut precis just nu. Tänk om hissen inte fungerar, då måste både vagn och ungar bäras upp och något som skrämmer mig är att bo så pass högt upp med barn. Tänk om de klättrar på möblerna och lutar sig mot kanten. Nej usch nu fick jag ångest igen. 

 

Jag vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig. Idag lämnade jag Theodor på förskolan som vanligt klockan 09. Barnen skulle vara ute och det brukar innebära en något mer ledsen Theo. Han är mer trygg i inomhusmiljön och med mycket kläder är det inte lika lätt att ta sig dit han vill. Däremot blev han inte speciellt ledsen när vi sa hej då och han satt i sandlådan med en av vikariepedagogerna och två andra barn. Jag hade ett ärende på en annan avdelning och smet in men när jag sedan kom ut igen fick jag en stor klump i magen. Theodor stod ensam i sandlådan och grät. Ingen av pedagogerna såg honom där de stod och pratade med varandra. Jag var precis på väg att gå för att hämta Theodor när han äntligen blev sedd. 

Jag har full förståelse för att det inte alltid är lätt att vara alla barn till lags, springa fram så fort ett barn är ledset eller vad det nu kan vara. Jag är otroligt imponerad av deras fantasiska arbete och vad de faktiskt gör för våra barn men det var tufft att se Theodor så ledsen, ensam. Det kan vara hönsmamman i mig men jag vill inget hellre än att förskolemiljön ska vara en trygg plats för honom. 

Jag ringde precis till Daniel i tårar och berättade att jag funderar på att ha Theodor hemma samtidigt som jag är mammaledig med lillasyster. Dock vet jag innerst inne att det är nyttigt för honom att vara utan mig/Daniel och själv få utvecklas på ett annat plan som jag kanske inte kan erbjuda honom. 

 

 

I lördags, 151107, klockan 13 ringde kyrkklockorna och vi spatserade in i Kungsängen kyrka. Dagen var tillägnad Maximilian och Maximilians dop. Det låg mycket planering och tanke bakom denna lyckade dag och min syster skall ha en stor eloge för allt arbete. Vi var många som hjälpte till inför dagen och slutresultatet blev perfekt. Maximilian kunde inte ha skött sig bättre, både inne i kyrkan och efteråt var han nöjd och sov igenom det mesta. Fikat smakade gudomligt, presenterna var allt de hade önskat sig och mycket därtill och stämningen på topp. Vi är stolta gudföräldrar till Theodors första kusin. 

 

 

 

Det har ekat tomt här inne sedan i onsdags och det har sin enkla förklaring, vardagen kom ikapp och det har inte funnits någon tid över för varken dator eller blogg. I torsdags jobbade Daniel över och jag ansvarade för handling, hushåll, hund och barn. Lyckligtvis bor vi tio meter i från våra bästa vänner som bjöd mig och Theodor på middag.

På fredagar är Theodor hemma från förskolan och vi passade på att pyssla inför farsdag, klippa både Daniel och Theodor och framåt kvällen kom faster Therese över för att avlösa mig och Daniel. Jag var bjuden på en vin-/tjejkväll och Daniel umgicks med grabbarna. Det var välbehövt att få spendera tid på tu man hand utan barn och kvällen blev otroligt lyckad.

I lördags döptes min systerson och gudson Maximilian i samma kyrka som Theodor döptes i. Allt var så fint ordnat och Maximilian sov igenom nästan hela ceremonin och presentöppningen (ett eget dopinlägg kommer). Josephine och Jonas bjöd på en gudomlig högrevsgryta som avnjöts med så mycket bättre i bakgrunden efter att barnen somnat. 

Idag har jag varit på ärenden i Täby C med mamma, hälsat på min gammelmorfar och tänt ett ljus på kyrkogården. Detta efter att Theodor uppvaktat pappa Daniel med en present och sin första vattenfärgteckning. Helgen har gått i ett högt tempo och nu ska jag stänga ned allt vad internet heter och äta popcorn framför solsidan innan sängen kallar.  

 

 

Barnet - Barnets totala längd är nu ca 42 centimeter och det väger ca 1,79 kg i början av veckan och ca 1,95 kg vid veckans slut Barnets alla fem sinnen fungerar. Barnet sover stor del av tiden, under de vakna perioderna tränar barnet på att andas, röra sig och öppna och stänga sina ögon. De inre organen fortsätter att mogna och lungorna förbereder sig inför den riktiga andningen. 

 

Mamman - Den övre delen av din livmoder är nu ungefär 11 centimeter ovanför navlen och din vikt ökar snabbare än någonsin nu. Viktökningen utgörs främst av moderkakan, blodvolym, livmoder, bröst, underhudsfett, vatten och fostervatten, förutom själva bebisen förstås. Då ligament och muskler i korsryggen börjar mjukna och slappna av inför förlossningen så kan det hända att du börjar få ryggvärk. Det finns inte mycket man kan göra för att förhindra detta förutom att försöka göra det så bekvämt som möjligt för sig. Det är också vanligt att få halsbränna under de sista veckorna eftersom livmodern inte lämnar mycket plats kvar för magen och dess innehåll som då kan pressas upp i matstrupen. Det kan hjälpa att äta mindre måltider fast oftare.

 

Egna tankar - Jag mår fortfarande oförskämt bra om jag bortser från tröttheten och ligamentsmärtorna jag känner. Att aldrig få vakna upp och känna mig utvilad återspeglar sig på mitt humör och temperament. Jag har för tillfället en väldigt kort stubin. 

 

Igår när jag lämnade Theodor på förskolan stod det att det går magsjuka på avdelningen och att det går vattkoppor på avdelningen bredvid. När jag hämtade honom hade det uppstått nya fall av magsjuka så vi valde att stanna hemma idag för att minimera smittrisken. Istället börjar vi morgonen med en långdragen frukost för att sedan packa ihop oss och åka till Andys lekland. Vad gör ni idag?

 

Jag vet att jag inte borde dela med mig av det jag precis är på väg att göra då saker och ting har en tendens att vända så fort det går åt rätt riktning. Förra veckan publicerade jag ett inlägg där jag beskrev hur tufft vi har det med Theodor just nu och allt han går igenom. Det är mycket nytt med förskolan, många nya känslor att handskas med och han har lärt sig så ofantligt mycket på kort tid. Vi vågar säga att det vände i helgen och vi har en väldigt glad kille som pratar i ett, vill sjunga och dansa mest hela tiden och samarbetar på ett helt nytt plan. När jag hämtade Theodor från förskolan igår poängterade även pedagogerna att han har varit mycket gladare och hade busat hela dagen.  

 

Inte nog med det så kanske ni minns att vi påbörjade utmaningen "sova i egen säng i eget rum" för några månader sedan. Bara dagarna efter att vi flyttat sängen blev Theodor sjuk och det höll i sig i flera veckor, näst på tur blev Daniel dålig och därefter skrek min kropp efter sömn. Vi har varje kväll fått Theodor att somna i sin säng men han har under nattens lopp fått komma och lägga sig vid oss. Varken jag eller Daniel har haft ork att ta kampen men igår mina vänner, igår sov han hela natten från 20.00-06.20 i sin säng i sitt rum utan uppvak bara sådär. Jag däremot vaknade av att han hostade och gnällde till så jag gick in till honom men då hade han redan somnat om. Är vi på väg mot bättre sömn tro? Jag vet att jag inte borde jinxa detta men jag är så stolt. 

 

Mina besök hos mvc har en tendens att gå väldigt fort, även det idag. Lyckligtvis har båda mina graviditeter varit relativit smärtfria och det är inte ofta jag har något jag funderar över. Vi tar stick i fingret, kollar blodtrycket, mäter magen och lyssnar på hjärtat. Varje gång kommenterar barnmorskan att mitt blodtryck är väldigt lågt, vilket inte är farligt men det kan innebära yrsel och svimkänsla. Mycket motion och vatten är bra vid lågt blodtryck och jag motionerar ofta och mycket men är sämre på att dricka vatten. Mitt järnvärde är också något hon anmärker på men då jag mådde fruktansvärt dåligt av järntabletterna med Theodor vågar jag inte äta dem denna graviditet. Bm tyckte att jag skulle dricka blutsaft. Har ni någon erfarenhet av blutsaft?

 

Sf måttet med lillasyster ligger något under medelkurvan vilket skiljer sig från graviditeten med Theodor då den aldrig avek från medel. Hon kanske är lite mindre trots allt. Idag mätte barnmorskan SF måttet till 27, hjärtslagen varierade mellan 136-142 och vikten ligger på +9kg. Tror ni förresten att det går att förutse om det blir en flicka eller pojke bara genom att lyssna på hjärtslagen? De säger väl att flickor mäter något lägre och pojkar högre?

 

Efter pressvisningen jag var på häromveckan var jag tvungen att köpa hem dessa marmorkuddar från JYSK. De passar riktigt bra ihop med de andra kuddarna vi har i soffan och dessutom var de på kampanj för endast 70 kronor styck. Ett riktigt kap! För att komma direkt till kuddarna klickar ni HÄR.

 

November är här vilket innebär att jag kommer att fylla ett år äldre, det är endast två månader kvar tills vi får träffa lillasyster och Maximilian kommer att bli döpt. Oktober månad har varit fin och inneburit allt från mysiga middagar, ett busigt event för nyöppnade Andys lekland, ettårskalas och kanske det största av allt, Theodor har fått en syssling.

De närmsta 60 dagarna som enbarnsmamma kommer jag att försöka hålla öppna och inte så välplanerade. Vi har några firanden inbokade och givetvis längtar jag till jul/nyår men att ta det lungt är nödvändigt. 

 

Jisses vad veckorna springer förbi och vi är redan halvvägs in i vecka 31. Vanligtvis undviker jag att be Daniel fota min mage då han inte alls har någon känsla för avstånd, ljus, vinkel och skärpa. Dessvärre var han den enda som fanns till hands när det var dags för maguppdatering. Hälften av bilderna var suddiga, många oskarpa men lyckligtvis fanns det EN bild som fick duga, om något ocentrerad men vad gör väl det. 

Lillasyster tog åt sig av mina ord efter förra veckans graviduppdatering och har börjat röra sig allt mer. Hon trycker på min urinblåsa och det blir mängder av akuta kissbesök på toaletten, dag som natt. Min rygg säger ifrån rejält och jag behöver utnyttja "gravidkortet" titt som tätt för massage. Många kommenterar att min mage, likt med Theodor, är väldigt liten. Jag låter mig dock inte luras då han vägde 3805g och var 55cm lång när han kom ut. Tror ni att lillasyster blir stor eller liten?