Förlåt för dåligt bloggande av mig men både gårdagen och dagen har gått i ett. Igår var vi i Sundbyberg hela dagen och hängde med två favoriter, Evangelina och Theodor, som även höll oss sällskap enda in på småtimmarna. Medan Daniel var borta med jobbet kollade vi på film och fick till en carbonara i toppklass. Det är ett pussel att få två små att sova samtidigt men vi lyckades hyssat. Till er som inte sett filmen "En oväntad vänskap", SE DEN! En riktig må bra film som iallafall fick mig att vara extra tacksam över det jag har. 

 

Gårdagen spenderades tillsammans med fina Ida (ni hittar hennes blogg HÄR) och hennes dotter Filippa hemma hos oss. Mellan Filippa och Theodor skiljer det endast sju dagar och i åldern dom befinner sig i nu märks det ingen skillnad, tidigare hände det så otroligt mycket på bara en vecka. Det är fantastiskt att se hur nyfikna dom är av varandra. Dit den ena kryper ska den andra, det klättras och det dras i hår, det smakas och det testas röster. Medan barnen röjde pratade jag och Ida om bröllop och lägenheter samtidigt som vi mumsade i oss semla. Nu har ni ytterligare något att klura över hehe. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyckan är T O T A L! Sedan början av december har jag vetat om att jag ska bli moster och att Theodor ska få en kusin. Det har varit oerhört SVÅRT att inte få tala med någon om det men nu är det officiellt och jag kan stolt prata om mitt kommande systerbarn. Gå in och gratta Jenny och Jonathan på hennes blogg och följ deras resa där (LÄNK). Dessutom flyttar dom bara ett stenkast ifrån oss i början av juli, om inte tidigare. 

Jag bär på en hemlighet som jag längtar efter att få dela med mig av. Jag kan inte göra det nu, inte i morgon heller men snart. Jag är överväldigad av känslor och otroligt lycklig. Det är svårt att skriva om det utan att avslöja något. Inom en snar framtid får ni också veta. 

 

Hej måndag, hoppas ni haft en fin helg och njutit till fullo! Det har jag. I fredags hade vi vänner och grannar över på ett glas bubbel och i lördags höll jag i en drinkkväll. Daniel åkte hemifrån redan vid två för att spela poker medan jag lämnade Theodor hos mamma. Med ett underbart gäng på 15 fantastiska tjejer blev kvällen ultimat. Olika drinkar i mängder, bål, plock och musik fick kvällen att bli extra bra. Något som verkligen ger mig feeling är r&b musik och när klockan passerade 23 stod vi alla och dansade. 00.30 stod taxin och väntade på parkeringen för att köra mig, Izabella, Susanne, Sara och Linnea till Garbo där kvällen avslutades. Tyvärr slutade denna tidiga söndagsmorgon inte lika bra som den börjat. Daniels födelsedag dessutom. 

 

 

 

 Min kamera var inte framme en endaste gång under hela kvällen förutom för att fota en däckad Daniel haha. Bilder på drinkarna lånade av Isabell och Therese.

 

Theodor växer så det knakar och att rensa ut hans små bebiskläder för att packa ned dom i en kartong på vinden väcker mycket känslor. Många av klädesplaggen kopplar jag till olika händelser under spädbarnstiden och får svårt att hålla tillbaka tårarna. Har han verkligen varit SÅDÄR liten och TÄNK OM det hade tittat ut en liten flicka istället för vår Theodor. Allt rosa vi köpt/fått och alla klänningar som ligger nedpackade påminner mig om den tacksamhet jag idag känner över att vi fick just en Theodor och inte en Alicia, som hon skulle heta (hade vi fått en tjej hade jag självklart älskat henne av hela mitt hjärta men ni förstår).

 

Idag har jag lunchat med en gravid Elin och pratat mycket bebis, studier och lägenhet. Jag och Elin har känt varandra sedan vi spelade fotboll tillsammans på mellanstadiet/högstadiet och vi var väldigt tighta under en period men när vi började gymnasiet gled vi isär. Nu bor hon i det hus vi har vårt vindsförråd (alltså tio meter ifrån vårt hus) och väntar en liten prinsessa i början på mars. Vi kommer att vara mammalediga ihop och förmodligen spendera många dagar tillsammans. Jätte roligt!

 

Vi har haft sällskap av Evangelina och Theodor hela dagen. Än har Theodor och Theodor inget större nöje av varandra men stora T är väldigt nyfiken på lilla T, han klappar och stannar upp när han gråter.

Jag har bebisgosat så mycket att hela min kropp skriker efter en till liten. Dagen har gått i ett och med endast ett avbrott från lek&stök (när Theodor sov på förmiddagen) är jag nu helt slut. Vi har ätit god plocklunch, tagit en promenad och kacklat på om allt vad livet har att erbjuda. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag blir Theodor nio månader. Han har varit med oss utanför magen lika länge som han bodde i min mage. Du har helt förändrat min syn på kärlek och det har aldrig varit lättare att älska någon till sådan oändlighet som jag älskar dig. Att vara dina mamma innehåller allt jag tidigare bara drömt om. Du utvecklas för varje dag som går och numera kryper du, ställer dig mot allt du kan, går mellan möbler, vinkar och säger mamamama. Att leka tittut gör vi ofta och dina fyra små tänder syns mest hela tiden när du skrattar. Flyga helikopter är också kul. Tiden går alldeles för fort och en livstid med dig är inte tillräckligt. Du har gjort mig till världens stoltaste mamma, tack för att du valde oss!

 

Glöm allt jag skrev tidigare om att Theodor sover i eget rum. Det gör han inte. Till en början gick det som en dans på rosor men efter tre nästintill felfria dagar kom protesterna. Det börjar alltid likadant. Theodor somnar på någon minut efter kvällsgröten, vaknar vid nio för ersättning och sen brakar skrikfesten lös. Tills idag. Idag somnade han övertrött vid sex men redan efter 30 minuter vaknar han upp och gallskriker. Han är fortfarande vaken. Igår sov han med oss, i vår säng, hela natten. Det lär sluta likadant idag. Jag klarar inte av att se honom ledsen. Medan han ligger i sin säng och gråter håller han upp armarna mot oss. Theodor får sova med oss om han vill, hur länge han vill. Däremot väcker vi alla varandra med snarkningar, prassel med täcket, en spark i ryggen (vi sparkar inte Theodor, han sparkar oss) osv. Theodor kanske går i sin fars fotspår och sover mellan oss till han blir uppåt tonåren. 

 

God morgon!

Vad härligt att vakna upp till måndag, måndag = ny vecka, nya möjligheter. Helgen har varit givande och bra med både finbesök och kalas men det har också grott en irritation mellan mig och Daniel. Precis innan vi somnade igår lovade vi att den här veckan är början på en mycket trevligare vardag och vi ska hålla god ton. En positiv inställning gör SÅ mycket för förhållandet. 

Tavlan ni ser ovan har äntligen kommit upp på väggen. Det är en illustration av en nyfödd Theodor i skala 1:1 och kommer från personligfodelsetavla.se. Jag älskar den! Daniel och jag har varit oense om vart tavlan ska sitta men tillslut lyckades jag övertala honom.

Vilken fantastisk kväll. Min barndomsvän Evangelina, hennes man Tobias och deras son Theodor knackade på dörren strax efter fem och spenderade kvällen hos oss. Vi drack mousserande, åt thaimat, pratade om allt mellan himmel och jord, åt efterrätt, skrattade och njöt av varandras sällskap. Det var första gången Daniel och Tobias träffade varandra men inte märktes det.

Det är något speciellt med att ha kännt varandra från start, vuxit upp tillsammans och nu få vara mammor tillsammans. Jag är oerhört glad över att ha Evangelina och hennes fina familj i mitt liv. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Natten mellan fredag och lördag var Theodors tredje natt i eget rum och jag skötte läggning på egen hand. Daniel var hos sin farbror medan jag och Isabell kollade film. Jag var nervös inför hur kvällen skulle komma att bli då vi fått kämpa föregående nätter. MEN..*trumvirvel*..han somnade direkt och SOV hela natten (ett uppvak för mat vid 21 och ett ynka gnäll vid 03 för nappen men det räknas knappt).

Det sägs att innan ett halvårs ålder är ditt barn som mest "omformbar". Om en vana behöver ändras är det lättast att göra det innan barnet fyller sex månader. Efter sex månader är barnet mer medvetet och får svårare att ändra på det h*n är van vid. Tex. att sova i eget rum, sluta äta på natten, sluta med napp osv. Därför känns detta för bra för att vara sant. Kommer Theodor att somna utan protest i sitt rum, i sin säng. Hoppas. 

Jag och bästis har länge pratat om att vi måste se skräckfilmen Annabelle men tid har inte funnits. I fredags var Isabell, Sebaztian och Melody över medan Daniel hjälpte sin farbror att lägga tak. Daniel blev sen och när klockan slog läggning gick Sebaztian hem med Melody och där hade vi vår tid. Med tända lampor, lägsta volym och chipsen framdukade såg vi filmen. Till en början var den otäck och jag höll för både öron och ögon men mot slutet blev filmen överdriven. För att summera är Annabelle helt klart sevärd om man gillar skräckfilmer men ha inte allt för höga förväntningar.

 

 

Godmorgon vänner (med stort GOD), Inte en natt på snart nio månader har jag fått sova så ostört som jag sov inatt. Jag önskar att ni kunde se hur jag ser ut precis just nu genom skärmen. Jag menar att vakna upp utan påsar under ögonen är nästan värt att fira. Theodor somnade som tidigare skrivet vid 17.30 utan protest men vaknar upp efter en timme och vägrar somna om. Vi vaggar, sjunger och Daniel lägger sig bredvid honom i spjälsängen men det som tillslut får liten att somna om är när Daniel lugnt pratar honom till sömns. Theodor behöver höra våra röster för att komma till ro. Efter en timme sover han för natten och vaknar upp strax innan 00 för mat. Från 00 till 06 sover han ostört och jag likaså. Det här kanske kommer att fungera trots allt?

 

Idag har varit en tuff dag. Både jag och Theodor har varit utmattade efter nattens alla uppvak. Igår påbörjade vi nya läggningsrutiner och Theodor ska numera sova i sitt rum. Ja, det är tanken iaf. Efter mycket om och men fick vi honom att somna vid halv tio i SIN säng i SITT rum. HALV TIO !! Han vaknade fem gånger under natten och när klockan slog halv 4 orkade jag inte mer och bar in honom till oss. 07 klev vi upp och 08 började det borras och proppas hos grannen. 

För att han lättare skulle somna ikväll gjorde jag allt i min makt för att han endast skulle sova en gång på förmiddagen idag. Sagt och gjort, Theodor har endast sovit i 45 minuter vid tio men inte blev det lättare för det. Istället har jag haft en trött och gnällig unge som inte vill göra annat än att vara i famnen. Tur att syster spenderat större delen av dagen med oss.

Det var inga problem att lägga Theodor efter kvällsgröten och han somnade genast. Däremot vaknade han efter en timme och där är vi nu. Jag och Daniel har turats om att försöka få honom att somna om. Jag sjunger och nynnar, Daniel hoppar ned i spjälsängen och gör honom sällskap, jag vaggar och dansar. Mellan varven samlar jag kraft för att själv inte bryta ihop. Det tuffaste jag vet är att se min bebis vara ledsen. Kom gärna med tips om hur ni fick era små att sova i eget rum. 

 

 MiniTheodor.

När Daniel kom hem sträckte Theodor glatt ut armarna och ville till pappa. Att umgås med mamma hela dagarna räcker gott och väl. Tur att vi har så många fina vänner att umgås med i jämngamla åldrar. Jag vill inte att Theodor ska tröttna på mig allt för fort hehe. Igår var vi hembjudna till Emelie&Dante på playdate med Beatrice&Olivia och Izabella&Viggo. Prata bebis, äta egengjord broccolisoppa, mammaskvaller och planera drinkkväll. 

 

 

 

 

 

 

Godkväll, allt väl? Theodor fortsätter envisas med att vakna ett flertal gånger under natten och jag vaknar varje gång. Det är inte för mat eller lek utan det är för den jädrans nappen. Jag är likväl överlycklig som frustrerad över att Theodor tar napp. Ända fram till för någon dag sedan har nappen varit till både hjälp och tröst, nu känns den mer som en vana. Det har underlättat i många situationer och inte minst när han är ledsen eller förtvivlad men det får inte vara till varje pris. Under vinterhalvåret har Theodor varit snorig var och varannan dag och får därmed svårt att andas med en täppt näsa och en napp i munnen 

Vi har köpt upp ett helt lager med NUK nappar som vi lagt lite var stans i sängen för att Theodor själv ska kunna hitta en och stoppa tillbaka i munnen när han vaknar och är ledsen. Än så länge utan resultat. 

Dit jag ville komma med detta inlägg är att vi har en hel del tuffa nätter bakom oss och jag har S T O R brist på sömn. Hur gjorde ni med napp? Har ni slutat eller blir det lättare? Lär sig bebis att stoppa tillbaka nappen själv om nätterna? Alla tips uppskattas. 

För er som inte följer mig på instagram (@sandralundqvist) lägger jag upp samma fakta lista här. Jag blev utmanad av en tjej att lista tio fakta om min graviditet/förlossning. Ni får gärna kommentera hur era graviditeter/förlossningar var. 

 

♥. Jag älskade att vara gravid och kände mig otroligt vacker. 

♥. Min gravida kropp skrek efter C-vitamin och jag åt mängder med clementiner och citroner.

♥. Jag åt Levaxin under graviditeten.

♥. Jag gjorde sammanlagt 5 ultraljud med Theodor i magen. 

♥. Theodor är född i V.39+2 (4 dagar innan bf).

♥. Vi åkte in till förlossningen pga en blödning. Värkarna kom igång i bilen. 

♥. Vid första undersökningen var jag öppen 3 cm och vi blev inskrivna. 

♥. Jag använde mig av lustgas och EDA.

♥. Precis innan krystarbetet, som varade i 59 minuter, klev nattpersonalen av och vi bytte barnmorskor. 

♥. Theodor skrek direkt när han kom ut och jag brast i lyckotårar. Mitt vackraste ögonblick är när han las upp på bröstet och jag fick se min son för första gången. 

Att vara uppe längre än vanligt och unna sig ett glas eller två är inte lika smärtfritt som förr. Trots att jag åkte hem i tid och drack mängder med vatten innan jag la mig är huvudet extra tungt. Idag har det snöat storm ute och vi har hållit oss inomhus. Om snön ligger kvar i morgon och Theodor inte är lika snuvig tar vi oss ut och åker pulka. Förhoppningsvis kan vi träffa Jennifer och Thindra.

Daniel är och handlar sushi och jag har precis nattat liten. Vi är lyckligt lottade som fortfarande bara kan lägga ned Theodor i sin säng och på några minuter sover han. Nu väntar Film, mat och snacks.

 

Att fylla tjugofem är stort, jag menar det är halvvägs till femtio, och bör firas med bravur. Igår hölls det ett tjugofemårs kalas för Victoria som fyller år i morgon. Hon hade ordnat med ballonger, snittar, drinkar och för att inte glömma röda mattan som också var kvällens dress code. Jag hade en fantastisk kväll och extra roligt var det att klä upp sig fint. 

 

 

 

Oktober - Denna månad startades med två event, LOPPIs babylove och UnderBARA Barn mässan. Med en VIP-inbjudan gick jag dit tillsammans med Ida och hennes Filippa. Babysimmet drog igång vilket visade sig komma att bli en succé. I oktober var vi sjuka mycket, Theodor blev kinkig om nätterna och vid fyllda sex månader slutade jag amma helt. Vid den här tidpunkten bestämde vi oss också för att sluta ge honom mat om nätterna. Evangelina och Tobias fick sin Theodor och bara sex dagar gammal fick vi träffa honom. Jag hälsade på jobbet som alla blev glada över att få träffa Theodor.

November - Theodor fick sina första tänder och han tog sina första kråltag. Jag blev ett år äldre och det firades med en vistelse till Ullared och övernattning. Min Mens kom igång och jag fick dålig hy. Många härliga höstbilder togs och likaså söta bebisbilder. Dagarna spenderade vi tillsammans med underbara mammor och deras små och vi fick upp ögonen för Andys lekland. En utekväll på Garbo med jobbet fick mig att uppskatta dagarna hemma med min familj. Theodors gammelgammel morfar Erik fick en servicelägenhet och vi hjälpte honom att flytta. Den första riktiga olyckan var framme och Theodor ramlade ner från vår säng. 

December - I och med ledighet och traditionsfirande blev bloggen lidande. Ni blev nyfikna och det spekulerades om en ny graviditet. Theodor lärde sig krypa och i samma veva började han även ställa sig mot möbler och ta sig fram längst väggar. Selecta bjöd på julbord som avslutades med en utgång. Några få snöflingor låg på backen och för att toppa julstämningen julbakade vi med min familj. Theodor firade sin allra första jul och vi firade in det nya året som en familj.

Bloggandet har ännu inte kommit igång men inom kort ska jag vara i fas. Dagarna med en snabbt utvecklande liten gör det svårt för mig att hinna med annat än att busa, mata och se till att det lilla huvudet inte far i backen. Theodor tar sig mellan möbler och rätt som det är släpper han och balansen sviker. Däremot blir han stadigare för varje dag som går och enligt gissningar dröjer det inte länge innan han kan gå/stå själv. Något steg har han tagit från möbel till famn. 

 

Under dessa bloggfria dagar har vi gjort allt vad livet med småbarn innebär. Ju äldre Theodor blir desto svårare tycker jag att det är att planera utan att det ska bli stressigt. Samtidigt som det blir lättare på något vis. Allt tar längre tid och för att inte tala om när vi ska gå ut. Det ska kläs på, stretas emot och ständigt vara i famnen. Att sitta på ett café och ta en fika är dödsdömt. Inte riktigt men nästan. Theodor är nöjd mest hela tiden om det finns någonting att göra. Sitta still i famnen går inte hem.

I torsdags bjöd vi över Michaela, Hilja, Freja och hunden Charlie. Barnen röjde i Theodors rum medan vi klunkade kaffe och ordnade med lunch. Att göra tre barn nöjda samtidigt var lättare än jag trodde (om du läser det här Daniel, pik pik). 

Igår hade vi min familj över på middag och jag behövde inte lyfta ett finger. Mamma stod för både mat och handling. Vi njöt av ett glas vin samtidigt som vi pratade i timmar. 

 

 

 

 

 

 

 

Igår packade vi ned det nödvändigaste i vagnen och åkte till ett av Theodors favoritställen, leklandet Andys i Barkarby, tillsammans med vännerna Viggo och Dante. Theodor och Viggo fascinerades av det mesta och kröp runt på golvet bland mjuka djur och färgglada bollar medan Dante inte klarade av alla intryck och den höga ljudnivån lika bra. Jag rekomenderar fortfarande alla att åka dit med sina små, en perfekt mötesplats för mammor och pappor, dock inte på klämdagar, lov eller helger. Dom stora barnen väsnas alldeles för mycket och även jag blev trött av allt skrik. På vardagar är det endast föräldrar med små barn på Andys då dom större går i skolan eller på förskolan. 

Efter besöket följde vi med Izabella och Viggo hem på en fika och vi smed väldigt potentiella framtidsplaner. Håll utkik!

 

 

 

Theodor har blivit hes av allt skrikande. De två senaste dagarna har han inte alls velat vara ifrån mig och Daniel och när han vaknar om nätterna skriker han samtidigt som tårarna rinner. Innan har han vaknat och gnällt till och velat ha nappen men nu har vi fått gå upp och vagga honom lugn. Däremot blev jag chockad över nattens många sovtimmar! Theodor sov från 17.20 (det gick inte att hålla honom vaken längre) till 07.30 med endast ett uppvak vid 22 för mat och vid 03 för nappen. Andys gjorde susen! Det var inte igår jag fick sova till 07.30 och knappt behöva gå upp på natten. 14 timmar är det nya rekordet. 

I morgon går dom flesta åter till sina arbeten och vardagssysslorna knackar på dörren. Jag gillar rutiner samtidigt som jag inte alls tycker om att hamna i en enformig vardag. Som jag berättade tidigare ska jag och Daniel försöka komma iväg eller spendera en dag i månaden med varandra på tu man hand. Det lilla extra är ibland svårt att hitta men det är så b e t y d e l s e f u l l t i ett förhållande. Jag har varit i en svacka dom senaste dagarna då jag kännt mig allmänt bitter gentemot Daniel. Det kan vara för den nya bilen vi köpt (mer om det i ett eget inlägg). Jag känner mig inte alls delaktig i beslutet som togs men nu i efterhand har det nog bara blivit en pinicipsak. Jag gillar inte griniga Sandra och ska försöka att tänka på att det gör nog ingen annan heller. MEN i morgon är en ny dag och jag ska börja med ett "nytänk". Minst en positiv tanke och en positiv handling om dagen. Jag har så mycket att vara glad för att allt annat känns som en fis i rymden. Jag tänkte även ge mig på denna squat challenge. Någon som försökt? 

 

Vid 8 månaders ålder kan barnet komma in i en separationsfas och det är tydligt att Theodor befinner sig just där. På Babyvarlden.se finns bra och mycket information om denna fas och jag känner mig klokare efter att ha läst om vad som står. Man kan också läsa om hur dessa "rädslor" kan hanteras och där står det bland annat att rädslan barnet känner är äkta. Det är viktigt att känna till.

 

Ett utdrag- "De flesta barn förändrar sitt förhållande till främmande människor när de är cirka 8 månader, eller lite tidigare. Man kan skilja mellan två former av rädsla i denna period. Den ena är separationsångesten, alltså barnets rädsla att bli skiljt från sina föräldrar. Den andra är rädslan för främmande personer. Ofta märks detta när du måste lämna barnet en stund åt någon annan.

 

 

Juli - I juli tog hettan över och det gick inte en dag utan att jag önskade en svagare temperatur. Inte för min egen skull utan för min sons. En tre månader gammal Theodor hann med väldigt mycket under juli månad. Vi besökte Skansen, firade Sabina som tagit examen, hängde alla lediga dagar vid poolen, varit exalterade över att pappa Daniel fick semester även i år, besökte vänner som har som tradition att tillbringa en vecka på smultronstället i Oskarshamn och vänt oss från mage till rygg. Efter tre månader av fläckfri amning fick jag uppleva min första mjölkstockning. No words needed. Jag var säker på min mamma roll och allt som hörde bebis till kändes naturligt. 

 

Augusti - På sommaren är det en fröjd att vara på vårt landställe. Där är det ingen stress och nu med bebis får vi mycket avlastning (faktum är att Theodor blev till på Värmdö hehe). Även denna sommar var vi där och vi lämnade Theodor till min mamma för första gången i några timmar och åkte över till Sandhamn med Jenny och Jonathan. Min första vistelse på ön. Jag och Jenny kläckte idén "armband som gör skillnad" och gjorde vår första insättning till barncancerfonden. Theodor firade sina fyra månader med en sked smakportion, ett första skratt och med att lära sig sitta. Jag och Daniel visade vår kärlek till varandra genom att ta in på hotell över natten för att fira tre år som par. Theodors dop var i full planering och vi insåg att dopet skulle bli större än förväntat. Filippa döptes i Bromma kyrka samtidigt som två andra bebisar och jag träffade Idas familj för första gången. En vän jag inte träffat på mer än tio år ringde och berättade att hon var i Stockholm. Dessvärre kunde vi inte ses mer än i 30 minuter. Tonic bodde hos oss i en vecka och det blev genast trångt i vår stora säng. 

September - Jag&Theodor tillsammans med Ida&Filippa gick på babylove event som LOPPI anordnat. Skogen blev full av kantareller och vi var snabba med att fylla kassarna. Theodor kom ur en jobbig fas och mycket släppte för honom när han började sitta. Sluta amma "resan" påbörjades efter tre mjölkstockningar på tre månader. Vi fick besök av husmusen Billy som bodde under vår veranda, varje kväll gav vi honom mat och vatten. 130914 döptes Theodor i Kungsängen kyrka och det var ett otroligt lyckat dop. Theodor höll sig nöjd hela dagen och han överröstes med gåvor. Jag skrev en faktalista om mig själv och vi gick ut med att vi haft två missfall innan Theodor. Sensommaren höll i sig och vi spenderade många kvällar ute. Som om att alla mjölkstockningar jag haft inte var nog fick jag en inflamation i tandköttet runt visdomstanden och svullnade upp rejält runt kinden. Evangelina och Theodor i magen fick en bebyshower i blått tema. 

 

April - Månaden då ärtan i magen är beräknad. Månaden som skulle förändra våra liv för gott var äntligen här. April började som vilken vanlig månad som helst men med ett extra pirr. Jag gick på bloggevent för bland annat Veet Easy Wax och The Body Shop tillsammans med Ida som har kommit att bli en nära vän. Det var i april som vi båda träffades med fina kulor till magar och med bara en vecka mellan bf. I barnkammaren var allt på sin plats och det enda som fattades var bebis. Altanen stod i fokus och även den hann bli klar. Jag agerade modell för klädmärket mamalicious och kunde synas på campadre.com. Vi firade påsk på Värmdö och efter helgen blev vi tre. 21 april 2014 är datumet då vi blev föräldrar. Tänk att nu få hålla dig i handen, pussa dig och överrösa dig med kärlek. Dessvärre slutade förlossningen i en operation och efter följder av sjukhusbesök las jag in.

 

 

Maj - Stolta föräldrar visade vi upp dig för världen. Familj, släkt och vänner kom på besök och vi blev bortskämda med presenter. Vi presenterade dig som Theodor Henrik Hedgren men än var det svårt att ta in att du var vår. Fem veckor efter förlossningen opererades jag en andra gång och äntligen skulle jag komma att bli hel igen. Jag kunde hålla dig utan att få ont och jag kunde återhämta mig efter det fysiska och psykiska min kropp utsats för. Jag fick ork att lämna hemmet och kunde närvara vid ännu en blivande mammas babyshower. Sommaren började ta fart och vi hängde mycket vid poolen.

 

Juni - En planerad tjejkväll och utgång ägde rum och jag har nog aldrig känt sådan hemlängtan som jag kände den kvällen. Kul hade vi men allt bök med bröstpump osv fick det att dröja tills nästa gång. Theodor blev en stolt gudson till Mika och Lisette som sa JA på förfrågan. Vi firade en ovanligt kall midsommar med nära och kära och bar fina kransar. Min gammelfarmor begravdes i Sollentuna och med stor saknad tog vi avsked. Sommaren innebar mycket mammaträffar och inte minst en STOOR barnvagnspicknick i Humlegården. Therese tog studenten och vi förevigade Theodors små fötter med hjälp av lite färg. 

 

Januari - Liksom varje år startar det nya där det andra slutar. Januari månad var en festlig månad där det ena firandet avlöste det andra. Nyårsafton hemma hos Jonas och Josephine. Vi flyttade äntligen in i vår totalrenoverade lägenhet och kunde inviga det stora badkaret (som nu är hela familjens favoritplats), detta firades med kombinerad Daniel fyller år / inflyttningsfest. 25 års fest med tema 90-tal (jag var en preggo Melanie C i Spice girls). Jag färgade en ombré och vi njöt av den fina vintern som var. Äntligen var 2014 här och året som vår son kommer att få som personnummer.

Februari - Jag umgicks mycket med familj & vänner och hade ofta mina syskon på besök. Min pyssliga sida blommade verkligen ut under februari månad och jag gjorde ett alldeles eget bokbord. Bebis i magen fick fina klänningar från utlandet (som dessvärre aldrig kommit till användning vilket ni säkert förstår hehe) och tillsammans med mamma sydde jag ett babynest. Nu var förberedelserna i full gång och barnkammaren såg ut som en enda röra. Allt slit med renovering av lägenhet visade sig vara lönsamt då den värderades långt över våra förhoppningar. För en sekund var vi sugna på att sälja lika fort som vi fick höra priset.

Mars - En månad kvar till beräknat födelsedatum och jag mådde bättre än någonsin, bortsett från trycket nedåt och mindre sömn. Jag blev totalt överraskad med en babyshower och tårarna gick inte att stoppa. Tänk att jag är omringad av så många fantastiska människor. Litens byrå var äntligen fylld med allt som kan tänkas behövas. Mycket rosa vilket resulterade i en helt ny garderob när Theodor var född. För er som missat det blev vi meddelade på RUL att vi väntade en liten flicka. Magen växte sig allt större och mitt intresse för heminredning likaså. Jag och Måns började gå hos en hundpsykolog vilket jag idag, nio månader senare, varmt kan rekommendera er med hundproblematik att gå till.

2014 har varit det bästa året jag någonsin upplevt. Theodor kom till oss och med sig hade han något som fick mig och Daniel att växa enormt som par. Jag har lärt mig att vara den bästa mamma jag kan till min son och tillbaka har jag fått en drös av kärlek. Lyckligare än någonsin avslutar jag 2014 och kliver in i 2015 med förväntningar och öppna armar. Några nyårslöften har jag inte gett men jag och Daniel pratade idag om att vi en gång i månaden ska ha en Sandra och Daniel dag/kväll. Gå på bio, ut och äta eller ta ett bad tillsammans medan Theodor umgås med någon som håller honom kär. Det får bli mitt nyårslöfte! 

Igår hade vi en fantastisk kväll hemma hos Max och Linnea tillsammans med flera andra par och vänner. Vi åt en gudomlig trerättersmiddag och vid tolv-slaget fick jag min nyårskyss. Theodor sov mestadelen av kvällen men när han väl var vaken hade han minst lika roligt som vi hade. Han somnade för natten i vagnen till ljudet av raketerna. Det glädjer mig att han inte alls var rädd för pangandet och jag älskar att jag fick skåla in det nya året med båda mina killar vid min sida.