God fortsättning till er alla där ute. Ni är många som undrat vad det är som försigår nu när jag valt att inte blogga på några dagar. Är jag gravid? Har det hänt något eller har jag slutat blogga? Nej, faktum är att jag har tagit en liten semester från sociala medier överlag och valt att spendera all min vakna tid med min familj nu när Daniel är hemma med oss. Till vardags är det en rutin att gå igenom bloggen, instagram osv innan vi ska sova men dessa dagar har vi alla lagt oss tillsammans i den stora sängen och jag har inte haft en tanke på att surfa just då. MEN nu lider ledigheten mot sitt slut och bloggen behöver en uppdatering.

 

Det var nio dagar sedan sist och under den tiden har Theodor hunnit bli åtta månader. Det är obegripligt hur snabbt tiden som småbarnsförälder går. Alltså på riktigt, ge mig en paus! Inom en snar framtid går vår stora kille som redan tar sig runt i lägenheten längst möbler och väggar. Vi går på helspänn och kan inte släppa blicken från Theodor längre än en snabb blinkning. Jag har hört något om inomhushjälmar till barn. Är det någon som vet vart jag kan få tag på en sådan? 

Vi har också firat Theodors första jul och min och Daniels första som mamma och pappa. Julen har verkligen fått en ny mening. Jag älskar stämningen som blir till när ett barn ska öppna sina klappar, även om Theodor inte alls förstod att dessa var till honom och jag fick öppna mestadelen av klapparna. Än ligger det fyra kvar under granen som han inte hunnit med. 

Theodor har fått se snö och vi har invigt pulkan. I morgon är det nyår och jag är inte ett dugg orolig för hur han kommer att reagera på smällarna. 

 

Så fort jag badat klart (LÄS: jag badar ensam) och sminkat över skönhetsfläckarna i detta ansikte (som för övrigt inte har några påsar under ögonen tack vare Daniels hjälp) ska vi bege oss hem till mamma för att fira minijul med bonus syskonen som inte kan vara med på julafton. Glad fjärde advent!

Igår spenderade vi nästan en timme på bvc. Barnmorskan var sen och väl inne hade vi mycket att prata om. Jag som gärna vill få svart på vitt att Theodor följer sin vikt/längdkurva samt att han följer utvecklingen tycker att det är lite jobbigt att inte besöka bvc mer än varannan/var tredje månad. Skillnad var det dom första månaderna när vi var där nästan jämt. Jag älskar vår barnmorska Anna, hon är så snäll och engagerad. Igår lekte hon med Theodor och såg hur han både krålade, kröp och ställde sig upp mot en stol. Hon konstaterade att Theodor var "tidig" och det fick mig att le sådär löjligt stort. Inte för att det hade spelat någon roll om hon sa det motsatta, alla barn är olika och vi stressar inte fram någonting men varje nytt steg han tar är extra roligt. Vår prins väger numera 9595g och är 74 cm lång. 

 

 

I onsdags var det avslutning på simningen och för oss som inte har anmält oss till nästa termin var det sista gången. Theodor hade SÅ roligt i onsdags och jag fick dåligt samvete av att vi inte ska gå i steg 2. Men, det är väldigt mycket planering och bök för 30 minuter sim. Jag tycker helt klart att det har varit värt det och jag ångrar inte en sekund att vi gick på babysim men nu när vi kan grunderna kommer vi att fortsätta på egen hand. Alla barn fick ett varsitt diplom i slutet på lektionen och vi föräldrar kunde inte vara stoltare. 

 

Innan simningen mötte vi upp våra vapendragare Izabella och Viggo på lunch. Barnen fick busa av sig innan vi packade ned dem i vagnen och gav oss iväg. Försökte ge oss iväg iaf haha. Från ingenstans kom det snö och jag som inte bytt till vinterhjul på vagnen fick problem. Det är ganska logiskt med snö i december men jag var inte förberedd. Iväg kom vi tillslut och vagnen är numera vinterrustad! 

 

 

Ni blir fler och fler som kikar in här varje dag och jag älskar att det jag skriver väcker intresse hos er och att jag får sån fin respons. Det är mycket tack vare er som jag skriver men främst är det för mig själv. Men hur mycket kan jag dela med mig av egentligen?

Frågor som tex. "när vill ni försöka bli gravida igen och ge Theodor ett syskon" har börjat dyka upp lite varstans och om vi har den gåvan att få älska ännu ett barn vill jag berätta det för er. Med två missfall i bagaget vet jag dock inte hur tidigt jag kommer att våga skriva ut det. Egentligen vill jag dela med mig av lyckan direkt men kan inte undgå tankar som, tänk om. Den här gången vill jag däremot berätta för min familj. Tidigt. Det gjorde vi inte sist just på grund av oron men jag vet att dom är mitt bästa stöd om det skulle hända igen.

 

För att hösten/vintern inte ska kännas lika tung är det bra att ha ett mål i sikte, ha något att se fram emot. Idag kom tjejsidan i familjen över på lunch och vi bokade en resa till Turkiet. Om fem månader far vi. Jag, mamma, Jenny, Felicia och Theodor kommer att spendera en vecka i maj på ett All inclusive hotell. Det var stort, fint men framförallt hade det ett vattenland som Felicia förmodligen kommer att leva i. Visste ni att det är 25 grader varmt i Turkiet redan i maj? Perfekt sommarvärme. Jag vet inte om vi hade stått ut med varmare, jag tänker på hur det hade blivit med Theodor. Någon som har erfarenhet av att resa med en liten? Vad bör jag tänka på? Det första vi ska göra är att fixa ett pass till lilleman. 

 

 

 

 

Igår när familjen var ute på en promenad låg några få snöflingor på backen. Jag kan inte annat än att längta tills det snöar ordentligt och Theodor får inviga sin nya pulka. Men Daniel kunde inte vänta haha. Snowracern åkte fram lika fort som jag sa att det var snö ute. 

Ursäkta den dåliga uppdateringen men med en utforskande snart åttamånaders har jag inte många minuter till övers. Theodor har dom senaste dagarna blivit kläning. Jag vet inte om jag upplever honom som mer kläning nu när han kan ta sig både fram och upp. Om jag tex. ska plocka ur diskmaskinen dröjer det inte länge innan Theodor sätter fart rakt mot mina ben och drar sig upp. Han har även börjat ställa sig upp vid vardagsrumsbordet och tar flera krypsteg. Det dröjer nog inte många dagar innan han kryper istället för att kråla. 

Idag vaknade vi upp till ett grått stockholm men det gjorde inte oss någonting. Snarare tvärt om. Vi började morgonen med ett långt bad innan vi satte fart och tog fram leksakerna. Vid lunchtid gick vi över till Isabell och Sebaztian för att hjälpa till med uppackning och städning i deras nya lägenhet. Jag känner mig som en diktator när jag står där och domderar haha. En spark i rumpan kan alla behöva ibland för att komma igång och jag är väldigt bra på att dela ut dessa sparkar.

Att mammor och pappor ofta tänker olika och agerar olika i ett föräldraskap har gjort sig tydligt hemma hos oss (även fast vi är ense om dom praktiska och mer viktiga frågorna, ja ni fattar!). Jag är mer "orolig" och "nojig" medan Daniel har lite mer "lätt" för saker. Det är svårt att förklara men jag kan tänka mig att ni är många som vet precis vad jag försöker få fram. 

När Theodor var bara någon månad gammal ville Daniel ta en bild på honom liggandes i ett fotbollsmål för att senare följa upp med nya bilder. När han gav mig förslaget blev jag förskräckt och undrade om han var d*m i hela huvudet. Hur kunde han ens komma på tanken att lägga ned vår nyfödda bebis på backen? Efter mycket om och men gick jag med på det BARA om han låg på en filt osv. Sagt och gjort och idag, när vi tog den nya bilden, är jag glad över att vi kommer att få bilder på exakt samma ställe i varje utvecklingsfas Theodor går igenom. Från en avslappnad grönsak till en glad kille som så duktigt sitter till att dom faktiskt kan spela fotboll där på riktigt en dag. 

Glad tredje advent vänner! Vi har fortfarande ingen adventsljusstake och lär inte skaffa någon heller haha. Istället tänder vi alla fina lycktor och stjärnor som nu står framme. I fredags åt jag mitt första julbord för i år. Det var med jobbet på Hasselbacken, Djurgården. Jag som bokstavligt talat ä l s k a r julmat är besviken på mig själv. Istället för att njuta tog jag en ynka bit skinka, några köttbullar och lite sill. Det var bordsplacering och eftersom att Selecta är ett stort företag var det väldigt många okända ansikten. Jag förstår principen med att man ska lära känna varandra och byta ord och tankar med dom man annars kanske bara pratar i telefon med. Men för mig som är mammaledig såg jag denna kväll som ett tillfälle att träffa mina kära kollegor som jag jobbar nära och ville nog mest slänga i mig maten för att få umgås med dom. 

Kvällen var lyckad och vid tio åkte vi vidare till Wooken och avslutade på Göta Källare. Det var längesen jag dansade så mycket! Precis lagom tog jag och Therese en taxi hem till oss och försökte få i oss kvällsmat, skrattet tog över men efter en stund lyckades vi sansa oss och tillslut somna. 

 

 

 

 

Strax innan sex var det lönlöst att ligga kvar i sängen, om jag inte vill bli hårlös dvs. Theodor drar verkligen av mitt hår och inte minst när han vill få min uppmärksamhet. En stor skål med gröt till frukost innan vi som dom flesta morgnar tog ett bad. Theodor plaskar, ställer sig mot kanten och lever rövare. Det är svårt att själv försöka duscha med den vildaste huligan av dom alla. Jag börjar med att sätta honom i sin balja medan jag tvättar mig men snabbt lyckas han ta sig ur. 

Nu snarkar han sött bredvid och jag ligger och lyssnar på hans andetag. 

 Fina Louie!

Igår hängde Jag&Theodor, Emma&Sixten och Isabell hemma hos Josefin&Louie större delen av dagen. Hon bjöd på alldeles för god fika och jag åt både en och två bitar för mycket. Vi fick äntligen se det nya huset och dom har verkligen fått det SÅ fint! Barnen tjoa och tjimma mest hela tiden och var fascinerade av varandra medan vi mammor fick tid för prat och kaffe. 

Idag har Theodor fått agera tomtenisse, något han var bedårande som men inte stormförtjust i. Jag älskar hur Theodor är alldeles egen och inte alls vill sitta still. Det ska dras i fårskinnet, klättras ur lådan och gnisslas tänder. Ja just det, han har börjat gnissla tänder något maniskt och det mina kära läsare, det får hela kroppen att rysa. Världens sötaste tomtenisse har vi iaf!

 

 

 

 

 

 

 

Björn Borg kan sluta leta. Här har vi honom, den ultimata kalsongmodellen som får varenda människa att stanna upp och vilja bära ett par likadana kalsonger. Hur gulligt är det inte med en minimänniska som kryper omkring med världens fräckaste fillingar. Dessa plus två par till fick Theodor av sin gudfar för några månader sedan. Nu sitter dom som en smäck. Jag älskar att Theodor och Daniel kan matcha varandra. Ett par jeans, kalsonger som sticker upp över kanten och en snygg t-shirt. 

Det är ingen hemlighet att jag har en förkärlek till virkade ting. Jag har tänkt att jag så småningom ska samla på mig en virkfamilj till Theodor. Hittills har vi två medlemmar, bortsett från den underbara ugglemobilen, och det nyaste tillskottet är den blå grisen som Evangelinas mormor har virkat till Theodor. Jag vet inte vem som blir gladast, jag eller Theodor, av denna nya hobby haha. En apa är mitt nästa mål.

 

 

 

Igår var Evangelina, lilla Theodor, Therese och prinsessan i magen över på lunch och fika. Isabell tittade förbi en kort stund för att pussa på min Theodor och jag fick klappa på magen. Tänk vad fort andras graviditeter alltid går. Hon har redan gått halva tiden och i april beräknas lillebror titta ut.

Numera består dem flesta luncher jag äter av att kombinera bebisunderhållning med att pricka rätt i mun. Ofta hinner maten bli kall eller så får jag helt enkelt vänta till ett mer passande tillfälle (finns sådana?). Som dom allra flesta barn har även Theodor en automatisk klocka som ringer lagom till att jag ska äta. Antingen vill han sitta i famnen, är extra kinkig eller vaknar upp efter en tupplur. Men..(trumvirvel)..hör och häpna, igår sov han igenom både lunch och fika. Jag njöt av varm mat och en stor kopp varmt kaffe. Trevlig hade vi med mycket bebis i fokus. 

Okej nu har jag dåligt samvete. Dåligt som i f r u k t a n s v ä r t! Till att börja med kan jag konstatera att natten inte alls varit bra. Theodor har vaknat en handfull gånger men istället för att somna om har han ätit och vridit & vänt på sig. Vid 03 var vi uppe i 40 minuter och strax efter 05 var han så täppt att jag kämpade förgäves med nässugen. Jag förstår inte alls hur jag ska lyckas få ut snoret! Så fort jag tar fram sugen börjar Theodor vifta och likaså med nässprayen. Han ligger inte stilla och allt blir pannkaka. Hur lyckas ni andra? Det som till sist fick honom att somna om var att han fick ligga på en av våra kuddar så att han kom upp lite. Dock var både Theo och kudden helt svettig/blöt. 

Som vanlig är han på sitt allra bästa humör på morgonen och nu när han tar sig fram har han även börjat upptäcka. Något jag tycker är jätte roligt och jag blir alldeles varm av att se hur nyfiken vår pojke är. Däremot blir jag inte lika glad av att se hur han med rasande fart siktar in sig på eluttagen (vi har inte hunnit säkra dom än), glaslyktorna som pryder tvbänken och kontrollerna. Jag försöker lugnt säga ajaj med en bestämd ton men det går in i ena örat och ut genom andra. Han förstår nog inte än men jag tänker att det kan vara bra att börja i tid?

Idag siktade han in sig på ett nytt byte i form av vår internetrauter. Den sitter lite i skymundan men tillräckligt synlig och långt ner för att Theodor ska kunna hänga på den. Sagt och gjort, i ett naffs låg den på golvet och hakarna till upphängningsplattan gick av. Jag höjde rösten och visad mitt missnöje genom att säga NEJ. Till gensvar fick jag en ledsen bebis som inte alls kände igen sin mammas tonläge. Fy vad dåligt jag mådde efteråt och tog upp honom direkt. Som tur var förlät han mig i samma sekund som jag sträckte fram armarna. 

Ska det alltid vara såhär? Kommer jag må dåligt varje gång jag säger ifrån? Nej idag blir det extra mycket gos och kärlek.

Dagarna med barn är dom snabbaste i mitt liv och dygnets timmar räcker inte till. Julafton närmar sig med stormsteg och inte förens idag (andra advent) slog det mig att vi inte har någon adventsljusstake (!!). I lördags höll jag och Daniel i en glöggbjudning för att fira in julen och att jag fyllt år. Blandad kompott av vänner och släkt fick smaka på olika sorters lussebullar & andra bakverk, vin, julskinka och för att inte glömma glöggen. Trevligt som attan och från att endast vara en eftermiddagsbjudning (som slutade in på små timmarna) till att eventuellt bli en tradition. Jag är mer än nöjd! 

Det är precis vad jag ska göra idag, njuta av dom små sakerna i livet. Jag minns inte senast alla syskon var samlade och fick egentid med mamma. När Daniel kommer hem vid 14 packar vi in oss i bilen minus Daniel och åker till Jakobsberg för att möta upp Jenny. Daniel ska på julbord och vi ska lussebaka och mysa ned oss i soffan med en stor tacotallrik framför Idolfinalen. Två olika sorters lussebullar, radiokaka, knäck och chokladbollar ska vi försöka hinna med. Trevlig fredag vänner!

Jag vet inte om det är jag som är överkänslig, larvig eller helt enkelt inte känner mig trygg utan min familj. Jag skrev tidigare att det var en tuff natt för mig när vi övernattade efter Ullared och jag tänkte berätta varför. I lite mer än tre års tid har jag inte sovit en natt utan Daniel (bortsett från något fylletjaffs som slutade med att jag gick hem till mamma) och dom få gångerna vi lämnat bort Theodor har jag och Daniel sovit tillsammans. Det är minst lika jobbigt att vara utan Daniel som att vara utan Theodor och att inte ha någon av mina killar vid min sida fick tårarna att rulla nedför kinderna. Den jobbigaste känslan var nog att jag på kvällen låg och tänkte på att det tar ca fem timmar att bila hem och att vi under den färden ska stanna för mat osv. Så fort jag slår upp mina ögon vill jag pussa familjen godmorgon. Totalt tror jag att jag sov två-tre timmar den natten, sista gången gången jag kollade på klockan var den 03.48. Det är svårt för mig att vara utan Daniel och Theodor men någonstans tror jag att jag behövde det. Jag behövde få sakna och det gjorde jag! 

Ni är några som undrat över hur ni skall gå tillväga för att beställa ett armband till förmån för Barncancerfonden så jag tänkte ta upp det igen plus meddela er om vårt julerbjudande. För att beställa ett armband kan du/ni antingen maila mig på [email protected], lämna en kommentar här på bloggen eller besöka vår facebooksida "Armband som gör skillnad". Du väljer själv färg och text och inom några dagar har du armbandet tillhands. 

 

Nu i jultider vill vi passa på att ha ett erbjudande, beställ ett armband och få ett gratis att ge till en vän. Den perfekta julklappen som passar alla. Ett armband kostar 60 kronor och 20 kronor går oavkortat till barncancerfonden / sålt armband. Var med och gör skillnad du också! Stor kram

 

Strax efter 05 gjorde vi morgon efter några tappra försök från min sida att få Theodor att somna om. Han gav inte med sig och tillslut gav jag upp. Snabbt som attan stängde jag mina ögonlock och låtsades sova när Daniels väckarklocka ringde och han fick ta första blöjbytet (förlåt älskling). Jag har svårt att vänja mig vid att jag inte längre har några amningshormoner som i sex månader har hjälpt mig att klara av dagarna utan vidare bra sömn. Förhoppningsvis sover Theodor bättre snart.

Idag är det frost som ligger på backen och oj så vackert det är. Jag packade ned Theodor i åkpåsen och släppte lös Måns för att ta vara på dagen utomhus. Det må vara vackert men ack så kallt. Är det bara jag som tycker att det är svårt att klä barn i denna "mitten" period. Det får inte vara för varmt eller för kallt. När ska man ha overall och när är det overall+åkpåse? 

Theodor somnade precis och jag passar på att uppdatera er samtidigt som jag städar lägenheten med ögonen haha. Det vore något! Det är inte klokt hur snabbt det går att stöka ner men desto långsammare att städa. 

 

Idag har vi hängt med min syster hela dagen och Måns har fått sig en rejäl promenad. Nu sitter vi med badpackning på bussen påväg till bro, 15.30 börjar dagens lektion och ikväll får vi middagsgäster i form av Theodors gudföräldrar.

 

Hjälp vad trött jag är! Vi har haft en heldag tillsammans med Evangelina och lilla Theodor i Sundbyberg. Det är svårare än man kan tro att hålla två bebisar nöjda samtidigt men vi lyckades otroligt bra. Kan man fortfarande kalla Theodor för en bebis förresten? Evangelina stod för dagens goda lunch och jag smakade hoisinsås för första gången. Om du inte har ätit det förut, PROVA! Alltså den var SÅ god! Theodor fick med sin en present hem och jag vet inte vem som blev gladast, han eller jag. 

 

Theodor hade ä n t l i g e n en bra natt med endast två uppvak för nappen (ändå är jag trött konstigt nog). Den fjärde tanden har ännu inte tittat ut, däremot har tandköttet som redan är svullet blivit blått precis som ett blåmärke. Är det något jag behöver oroa mig för? Jag har pratat med flera som säger att det är väldigt vanligt på grund av påfrestningarna tandköttet utsätts för. 

Här lyser jag med min frånvaro och det har sin enkla förklaring, jag har haft fullt upp! Dessa dagar har min födelsedag firats, jag tillsammans med sju härliga tjejer har gått loss inne på Ullared, jag har spenderat tid med familjen och tänt det första adventsljuset.

Vad mysigt det var att kliva upp till en julpyntad lägenhet i morse. Än är vi inte klara men på god väg. Julgran ska inhandlas och klapparna, som för övrigt är klara, ska slås in och läggas fram. Undra hur Theodor kommer att reagera över granen. 

 

I lördags slog vi två flugor i en smäll när vi både firade min födelsedag och åkte till Ullared. En oerhört lyckad resa som innehöll allt vad jag gillar. Att det skulle vara mycket folk var vi helt inställda på och till vår förvåning var det "endast" en halvtimmes kö in i varuhuset haha. Vi övernattade på en fin camping och där åt vi också middags. Ett ställe jag skulle vilja besöka på sommaren igen. Dessvärre var natten något av det jobbigaste och jag fick inte många timmars sömn. Mer om det i ett eget inlägg. Jag tänkte även lägga upp bilder och pris på det jag handlat i ett inlägg.