Blödig
Theodors förlossning / Efter förlossningen, Vardagsliv

Efter förlossningen med Theodor har jag blivit otroligt känslig när folk berättar om sina förlossningar eller när jag ser en förlossning på tv. Det väcker fantastiska men tumulta känslor hos mig och jag har lätt till tårar. Jag minns vår tid på BB som igår. Från att vi blev inskrivna till att jag krystade i 59 minuter (som för övrigt kändes som fem minuter) till att han låg på mitt bröst. I morse tittade jag på livet på BB istället för Nyhetsmorgon som jag vanligtvis ser på. Jag har gråtit genom hela programmet. 
Om bara en timme ska Jenny och Jonathan på rutinultraljud och jag väntar med spänning på hennes samtal. 

Såhär såg mina värkar ut mellan 20.36-20.55. Därefter glömde vi klocka värkarna regelbundet.





Tio fakta om min graviditet/förlossning
Min första graviditet, Theodors förlossning / Efter förlossningen

För er som inte följer mig på instagram (@sandralundqvist) lägger jag upp samma fakta lista här. Jag blev utmanad av en tjej att lista tio fakta om min graviditet/förlossning. Ni får gärna kommentera hur era graviditeter/förlossningar var. 
 
 
♥. Jag älskade att vara gravid och kände mig otroligt vacker. 
♥. Min gravida kropp skrek efter C-vitamin och jag åt mängder med clementiner och citroner.
♥. Jag åt Levaxin under graviditeten.
♥. Jag gjorde sammanlagt 5 ultraljud med Theodor i magen. 
♥. Theodor är född i V.39+2 (4 dagar innan bf).
♥. Vi åkte in till förlossningen pga en blödning. Värkarna kom igång i bilen. 
♥. Vid första undersökningen var jag öppen 3 cm och vi blev inskrivna. 
♥. Jag använde mig av lustgas och EDA.
♥. Precis innan krystarbetet, som varade i 59 minuter, klev nattpersonalen av och vi bytte barnmorskor. 
♥. Theodor skrek direkt när han kom ut och jag brast i lyckotårar. Mitt vackraste ögonblick är när han las upp på bröstet och jag fick se min son för första gången. 


21 april
Theodors förlossning / Efter förlossningen



Mens och snor
Theodors förlossning / Efter förlossningen, Vardagsliv

Godkväll vänner,
Söndag idag och efter en lugn helg känns det inte alls jobbigt. Helgerna blir så ofantligt långa när man tar dagen lite som den kommer. Vi har hunnit med långa promenader - storstädning - massa lek - en visit hos min gammelmorfar - middagsbjudning och avslutningsvis bingolotto. Med en vinst dessutom! Okej jag erkänner, både en och två chipspåsar vilar just nu i våra magar.
Dålig hy har jag haft dom senaste dagarna och det har fått sin förklaring. Jag slutade amma helt när Theodor var sex månader och i morse kom mensen som en käftsmäll. Alltså det känns SÅ ovant (!!), i juli 2013 hade jag mens senast liksom. Nu måste vi prata om vilket skydd vi ska använda oss av och ge oss in i preventivmedeldjungeln. 
 
I morse vaknade Theodor upp förkyld med en rinnig näsa. Det är ingenting mot vad han är nu. Dunderförkyld, hostar om vartannat och snorar som aldrig förr. Jag tycker så synd om honom! Jag lider verkligen av att behöva se mitt lilla hjärta vara sjuk. Hoppas han får sova någorlunda inatt och vaknar upp piggare i morgon. 
 
Oldie.


Fosterrörelser (tarmrörelser)
Theodors förlossning / Efter förlossningen

För någon dag sedan innan vi skulle gå och lägga oss kände jag hur det bubblade i magen. Jag la handen på magen utan att tänka mer på det. Helt plötsligt känner jag hur någonting kickar ut i sidan, precis som en liten spark och jag kunde känna en hård liten bula precis som en fot/hand. Ni skulle ha sett min min! Och Daniels för den delen när jag berättade haha. Det är i princip omöjligt att jag skulle kunna vara gravid igen och absolut inte så sent som i vecka 19 (då jag började känna rörelser med Theodor). Efter att ha googlat runt, jag vet att man inte ska göra det men i det här fallet hjälpte det, kom jag fram till att det var tarmarna som la sig till rätta.
Enligt google börjar tarmarna leva loppan i magen runt 4 månader efter födseln (där vi är nu) och vill hitta tillbaka till sin ursprungliga plats. Kunde ingen ha talat om det för mig så detta missförstånd aldrig hade uppstått? 


Mjölkstockning nr.2
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Hej fina bloggläsare, 
Ursäkta den dåliga uppdateringen men enda sen igår kväll har jag varit helt sänkt. Jag visste att det inte var någon bra idé att åka till Sandhamn utan bröstpump men inte trodde jag att några timmar skulle göra SÅ stor skillnad. Dessutom hade jag på mig en bygelbh vilket jag nu i efterhand kan tycka var lite osmart. Men återigen, jag visste inte att några timmar kunde påverka så mycket. Jag har slutat med bh helt och använder bara bikini eller linnen där ingen bh behövs. Vi var iofs borta i närmare nio timmar och jag var vid några tillfällen tvungen att gå in på toaletten för att handpumpa, inte så glamouröst kanske haha. Igår kväll blommade febern ut men det var inget som inte alvedon kunde hantera. Idag har det varit värre. Daniel fick ta Theodor i morse och när jag samlat kraft åkte vi hem från landet och jag bosatte mig i badet. Det sägs att en varm dusch/bad mjukar upp brösten och att man ska massera på knölarna. Det är ungefär det enda jag har gjort under min vakna tid. Theodor är inte alls så förtjust i att amma på det drabbade bröstet och jag får istället försöka pumpa. Överallt läser jag amma, amma, amma så mycket det går. MEN VAD GÖR MAN OM MAN HAR EN OTÅLIG LITEN SOM INTE VILL AMMA? Åå jag blir galen på denna mjölkstockning som efter den förra stockningen tycks gilla mina bröst och uppstå så fort jag nämner ämnet. Tillfällig status: hög feber - rödflammigt bröst- ömma knölar & ett humör som inte är på topp. 
 
Jag har precis nattat Theodor och väntar på att alvedonen ska börja verka så att min egentid kan börja. Jag är i stort behov av nya underkläder så lite internet shopping skulle inte skada. Daniel är över och firar grannen som fyller år med en öl. 


Mjölkstockning
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Det här är ett inlägg som främst riktar sig till mammor och ammande. 
Natten till igår vaknade Theodor vid 05 för mat. Jag har inte haft några som helst symptom på en kommande mjölkstockning (så vitt jag vet) men när han sög tag vid bröstet gjorde det så jäkla ont. Jag tänkte inte mer på det och ammade vidare. När det sen var dags att kliva upp på morgonen var bröstet ömt och där fanns rodnad. Jag började direkt misstänka att en mjölkstockning hade våldgästat mitt bröst och att det skulle bli värre. Tänk om jag kunde ha haft fel, men icke. Öm i kroppen och febern kom som ett brev på posten. När jag stod i duschen upptäckte jag en knöl (!!) i bröstet som ömmar något förfärligt. EN KNÖL. Nojig är bara förnamnet. Efter att ha googlat runt (jag vet, människans värsta fiende) verkar det som att jag har fått en helt "vanlig" mjölkstockning. Men jag trodde bara att det var något man fick om man ammade när det var kallt ute? Eller satt i drag? Fråga mig inte vart jag fått den teorin ifrån. Jag börjar fundera på om det har något att göra med att jag använder min bh bikini med bygel typ dygnet runt. Innan använde jag en trekants bikin eller ingenting alls. 

Alla husmorsknep är välkomna, hur blir jag av med mjölkstockningen eller hur kan jag förebygga. Jag vill inte att det ska bli värre. Bröstet är inte hårt och spänt utan det är som vanligt men väldigt ömt och knölen i bröstet ömmar som bara den när jag tar på det. 


Kroppen kan
Theodors förlossning / Efter förlossningen

I nio månader har min kropp burit och försett mitt barn med näring. I nio månader har kroppen anpassat storleken efter en minimänniska. Jag räknade inte med att kroppen skulle återhämta sig så snabbt som den har gjort, redan efter två veckor hade jag gått ner alla gravidkilon. Jag tror till stor del att jag har amningen att tacka. Några promenader kunde jag inte gå på grund av smärtorna jag hade efter och soffan/sängen blev min bästa vän. Nu hänger jag inte upp mig så mycket på vikten men det är så häftigt att se. Kroppen är verkligen anpassningsbar. Jag tror helt klart att det är en av fördelarna med att vara "ung" mamma. 

I morse ställde jag mig på vågen och enligt den väger jag precis som innan graviditeten. Kroppen kan. 




Stålkvinna
Theodors förlossning / Efter förlossningen, Vardagsliv


Inget passar väl så bra som ett superman linne till en nybliven mamma. Bara det faktum att vi burit, förlöst & förser bebis med mat förtjänar en guldstjärna. Jag älskar mitt linne och bär stolt upp det. Efter en förlossning, ett ingrepp, två operationer och många sjukhusbesök har jag från första sekund gjort allt för att inte visa mig svag. Theodor ska aldrig behöva se mig ge upp och jag kommer genom hela livet ge honom allt jag kan oavsett tillstånd. Att vara mamma till en helt fantastisk son är den finaste gåvan jag någonsin fått och jag är evigt tacksam. 
Ursäkta skrytinlägg men jag kan inte sluta förundras över hur stark kvinnokroppen är. Ni män förtjänar också en guldstjärna för allt ni gör för oss kvinnor och för att inte glömma att utan er hade vi aldrig haft våra bebisar i famnen. 


Träna
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Innan jag blev gravid tänkte jag att jag skulle vara tvungen att träna så fort kroppen läkt. Idag ser jag helt annorlunda på saken. Jag har gått ner alla gravidkilon plus några extra och kroppen ser nästan ut som innan. Skillnaden är väl magen som inte längre är lika "tight". Mitt mål idag är att få en fast och hälsosam kropp med hjälp av rätt kost och motion. Jag vill inte gå ner i vikt och tar därför inte så seriöst på det här med att träna. 
Johanna var förbi ikväll och vi tog en timmes promenad runt brunna. Dagarna känns så mycket längre när det är ljust ute till tio.





Min förlossningsberättelse
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Det är hög tid att jag berättar och delar med mig av min förlossning som jag upplevde som den optimala. Tidigare har jag skrivit om hur det var dagarna innan och när vi kom in till förlossningen och det inlägget hittar ni här (länk)
 
Den 20/4 (veckan 39+1) klockan 21.23 kommer vi in till BB Karolinska Solna efter en blödning hemma för att kontrollera att allt står rätt till. Jag blir där undersökt och barnmorskan konstaterar att jag är öppen 3 cm. I något chockartat tillstånd försöker vi smälta att inom det närmsta dygnet kommer vi ha vår lilla i famnen. Nu ringer vi till våra familjer och berättar att vi blir kvar och min mamma åker för att hämta Måns. 
Klockan 21.30 skrivs vi in på förlossningsavdelningen och får träffa barnmorskorna Annika och Tatjana som förväntas förlösa mig. Fram till 23.50 har jag inte använt mig av någon smärtlindring och har enbart andats mig igenom värkarna men bestämmer mig nu för att ta lustgas 50%. Klockan 00.07 den 21/4 (vecka 39+2) höjs lustgasen till 60% och 00.35 till 70% då värkarna blir mer intensiva. Hittills mår jag förvånandsvärt bra och känner mig inte särskillt påverkad av lustgasen men ber 00.45 om EDA. 
01.02 kommer en narkosläkare och sätter in epidural. När epiduralen börjat värka har jag svårt att känna värkarna annat än att magen blir spänd. Jag passar nu på att vila lite. Daniel ligger på en sackosäck på golvet och blir serverad smörgåsar. 04.13 tar dom mitt vatten som är klart och värkarna blir då mer intensiva. Dessa timmar som redan har passerat känns för mig som en timme, jag har svårt att uppfatta tiden. 05.52 sätter dom in CTG på bebis huvud då hjärtfrekvensen inte syns tillräckligt av enbart bältet på magen. 
Jag känner av krystvärkar 06.45 och prov krystar med god progress. Klockan 07.10 byts nattpersonalen ut mot dagpersonal och vi träffar barnmorskorna Kajsa, Marianne och Brita. 07.30 kopplas värkförstärkning in då jag krystat i 45 minuter. 
07.44 är det klockslag jag aldrig kommer att glömma. Det är då vår underbara son föds fram och känslorna jag känner är magiska. När Barnmorskorna berättar att jag har en krystvärk kvar har jag svårt att förstå att det är på riktigt. Jag samlar alla krafter och känner mig som en superkvinna. Det är nu det händer. I det ögonblick Theodor kommer ut börjar jag gråta direkt. Han skriker helt perfekt och läggs snabbt upp på mitt bröst. Jag har blivit mamma till en helt fantastisk pojke. Vi har blivit föräldrar. Det är något jag än idag har svårt att förstå. Jag måste ständigt intala och påminna mig själv om att det faktiskt är vi som har skapat denna underbara minimänniska och att han inte är lånad. Du är så älskad från dag ett. För dig gör vi allt. 
 
Jag är evigt tacksam att det är just du Theodor som tittade ut. Här är du bara en dag gammal. 


Som en mango
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Jag vill börja med att tacka alla er fantastiska människor som har skrivit både här, smsat och ringt för att önska mig lycka till. Operationen gick bra men den gick inte riktigt till som det var tänkt. Men återigen allt gick bra och det är huvudsaken. Hematomet gick att jämföra med en mangos storlek enligt doktorerna. Det dom då gjorde igår var att gå in den nedre vägen och skar upp hematomet och tömde det på blod. Närmare 3 dl fick dom ut. Läkarna som har tagit hand om mig under den här processen och följt upp min situation ska verkligen ha en guldstjärna i kanten. Det är inte ofta jag känner så efter x antal sjukhusbesök men jag är mer än nöjd. Hur känns det efter operationen då, det känns som att ett tryck har lättat och framförallt kring svanskotan. Jag är fortfarande öm och svullen men det kommer jag att vara i ca en vecka och det på grund av operationen. Jag har inte hunnit känna efter så mycket men vi tänkte gå ut i det fina vädret och då hoppas jag på stor skillnad.

Eftersom att jag fastade innan operationen igår åkte Daniel iväg direkt efter och köpte sushi.




I väntan på operation
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Vi har fått ett eget rum här på Karolinska och dropp har placerats i min arm. När som helst kan dom komma och hämta mig. Jag har fastat i precis sex timmar och jag kan inte tänka på annat än mat just nu, sushi vore riktigt gott. Trots att jag inte vill något hellre än att dom ska göra någonting åt min smärta kan jag inte undgå att vara nervös. Jag har aldrig tidigare blivit sövd och vet inte hur min kropp kommer reagera när jag vaknar. Tur att Daniel och Theodor är med mig annars hade jag varit skräckslagen vid det här laget. I morse när jag vaknade blev jag yr så fort jag ställde mig och det höll i sig i tre timmar. Att ha haft feber i 15 dagar gör sitt och kroppen säger ifrån. 





Ingrepp
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Idag har vi i stort sätt tillbringat hela dagen på Karolinska. I torsdags var jag där på grund av att jag i 8 dagar gått med feber trots penicillin. Då konstaterades det att hematomet (blödningen) växt och därav besöket idag. Dom vill följa upp mig nu och se så att jag blir bättre eftersom att jag gått med sjuka smärtor i en månad. Idag undersöktes jag av både läkare och överläkare och dom såg att hematomet var oförändrat sen i torsdags men att det är väldigt spänt och ligger och trycker på både bak och fram. Ena läkaren ville operera medan den andra ansåg att om man går in och skär i hematomet är infektionsrisken väldigt stor och tyckte ist att dom skulle gå in med en tjock spruta och försöka suga ut blod. Och det gjorde dom. Väldigt läskigt och obehagligt. På onsdag ska jag på ytterligare ett återbesök för att se om dagens lilla ingrepp gjorde någon nytta eller om det blir operation. Jag är så glad över att läkarna följer upp mig och inte bara ber mig gå hem och tar en alvedon. 


Ett bra bemötande
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Idag var dagen då febern skulle få avgöra om ett sjukhusbesök var nödvändigt eller inte. Tyvärr vaknade jag upp med feber och ringde in till akuten för rådgivning. Dom tyckte att jag skulle åka in direkt och ta det här på allvar. Det är inte det att jag inte tar det hela på allvar, jag är bara så less (och skraj) för alla prover som tas, allt dropp och för att bli inlagd. Dessutom har jag Theodor och det är väldigt jobbigt att inte få vara i hemmamiljö med en nyfödd. MEN Jenny kom hem till oss i morse och vi åkte in. Nästan direkt fick vi träffa en läkare och jag blev undersökt. Medan vi väntade fick vi ett "rum" med säng och sköna stolar. Läkaren som tog emot mig var väldigt seriös, jag har tidigare upplevt att läkare bara "gör det nödvändigaste" och inte gärna går in så djup på ämnet. Han gjorde ett ultraljud och kunde dessvärre konstatera att hematomet blivit större och att det troligtvis är där infektionen är. Ursäkta infon men då hematomet sitter mellan slidan och ändtarmen gör det att min svanskota hela tiden går med ett tryck vilket gör att sprickan inte får läka och jag upplever smärtan som värre. Vi tog även nya blodprover och infektionsvärdet har nu sänkts till 85 från 127 vilket är positivt. På måndag ska jag tillbaka för nya prover och för en ny undersökning av hematomet. Om det har växt eller är lika stort som idag kommer en ny operation övervägas. 




På återseende
Theodors förlossning / Efter förlossningen





Infektion x2
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Hej vänner! 
Som jag skrev igår skulle jag ringa till vårdcentralen om jag vaknade upp med feber även idag. Och det gjorde jag. Efter sex dagar med feber tog jag mig äntligen i kragen men med en klump av rädsla för vad proverna skulle visa. Efter att ha pratat med en läkare, lämnat blodprov på labbet (jag skulle även ha lämnat ett urinprov men nu efter förlossningen kissar jag inte mer än ca två gånger per dygn så det gick inte), väntat på provsvaren och pratat med läkaren igen visade det sig att jag fortfarande har en infektion om det nu inte är en ny. Värdena ska ligga på 10 men mina låg på 127. Jag ska äta en ny 10-dagarskur med antibiotika men om febern inte lagt sig redan efter två dagar måste jag åka in akut. Där kom rädslan fram. Om jag åker in igen finns det risk för att dom vill lägga in mig. Och med en nyfödd är inte det något att föredra. Självklart vill jag bli bättre och kunna ta hand om min son på bästa sätt, jag vill inget hellre, men jag vill inte ligga med dropp och ta blodprover var och varannan minut. 


Sängen till soffan
Theodors förlossning / Efter förlossningen, Vardagsliv

Vi har tillbringat större delen av dagen i soffan förutom den timmen vi var uppe i centrum på bvc. Jag flyttade ut täcke och kuddar så att vi skulle få det extra mysigt och satte på en film. Både jag och T slocknade nästan direkt och när jag vaknade upp stod tempen på 38,7. Det är femte dagen med feber och utan ork så i morgon tar jag mig i kragen och ringer till vårdcentralen och ber om ett blodprov. Förhoppningsvis kan dom se om det har med infektionen jag fick att göra så att vi slipper åka till ks. Innan vi åkte hem från sjukhuset sa dom att jag skulle höra av mig direkt om jag fick feber eller började få ont i magen men jag har hela tiden hoppats på att febern skulle släppa och att jag skulle bli bra. Jag orkar inte spendera en dag till på akuten eller på sjukhus över huvudtaget. 
Daniel köpte med sig hämtmat så att vi slapp tänka på middag och hela familjen ligger nu och myser bland täcke och kuddar. 

Både min mamma och Daniels mamma har hittat lite bilder från när vi var små, vem tycker ni Theodor är lik? 

Jag några timmar gammal
Daniel 
Theodor


39
Theodors förlossning / Efter förlossningen

Nu när svanskotan har blivit så pass bra att jag kan gå omkring utan att bli sängliggandes i flera timmar efter och sista tabletten antibiotika är tagen kom febern. 39 står termometern på. Förhoppningsvis mår jag bättre i morgon och kan sluta med febernedsättande och smärtstillande. Bara inte detta har med infektionen att göra. Inte en dag till vill vi behöva spendera på sjukhus. 
Jag vill vara den bästa mamma jag kan vara till den mest underbara minimänniska. Det finns inga ord som räcker till för att beskriva kärleken jag känner till vår son och hur ständigt tacksam jag är för att han är frisk.

Bästisar.




Operationen
Theodors förlossning / Efter förlossningen

En förlossningsberättelse kommer när jag sett journalen men jag tänkte börja med att berätta om operationen. 

Klockan 07.44 den 21 april fick jag upp världens finaste kille på bröstet. Det var ett magiskt ögonblick med många glädjetårar. Dessvärre tog det bara ca en timme efter det att han var ute tills jag fick plötsliga smärtor. Barnmorskan trodde det var för att jag var nyförlöst och gav mig två alvedon. Eftersom att jag inte visste bättre tog jag dessa tabletter i hopp om att smärtan skulle lindras. Efter ca 20 minuter blev dessa något hanterbara smärtor dom värsta jag upplevt. Att föda barn var inget i jämförelse. Jag fick börja med lustgas igen och efter bara någon minut kom paniken. Jag hade så ont att ingen kunde undersöka mig och tårarna sprutade. Det var nu dom började förstå att två alvedon inte kunde lösa problemet och jag minns hur alla började springa omkring. Någon sprang efter läkare, en annan försökte undersöka mig. Tillslut kom dom fram till att jag fått ett hematom, en inre blödning. Istället för att blöda ut efter förlossningen samlades allt blod i en klump (ca 15 cm) inuti mig. Jag hade så ont och mådde så dåligt nu att jag bara låg och grät. Daniel var världens bästa stöd (blir gråtfärdig när jag tänker tillbaka på hur tufft det måste ha varit för honom men hur han lyckades ta hand om både mig och bebis) och han skyndade på både barnmorskor och läkare. Efter mycket om och men körde dom iväg mig till "uppvaket" där personer efter en utförd operation får vakna upp. Dit kom narkosläkare och satte in en ny epidural, två olika dropp och gav mig morfin. Dom var tvungna att ge mig så mycket ryggmärgsbedövning att jag blev bortdomnad från höfterna och ner. En befrielse. Nu var klockan runt ett på eftermiddagen och klockan sju åkte jag in på operation. Det dom ville göra var att gå in och tömma hematomet på blod men lyckades inte. Istället sydde dom någonstans där inne i hopp om att kroppen själv skulle ta hand om det. Efter operationen kördes jag tillbaka till uppvaket och där fick jag nya slangar i bland annat näsan och blev uppkopplad med EKG osv. Inte förens nu fick jag träffa Daniel och T. Dom fick inte följa med mig till uppvaket så där låg jag ensam i sex timmar och Daniel blev hänvisad till BB rummet. Jag var inte ett dugg orolig över att Daniel inte skulle klara av att ta hand om lilleman däremot var jag otroligt ledsen över att missa dessa första timmar. När dom kom till uppvaket efter operationen (enda anledningen till att dom fick komma dit nu var för att jag låg där ensam) kunde jag inte sluta gråta av lycka. Nu var vi äntligen tillsammans. Vi fick stanna i ytterligare två timmar innan vi fick komma till vårt rum. 

Så trots en helt fantastisk förlossning, precis som vi ville ha den slutade det hela lite annorlunda och chockartat. Idag har jag inga som helst besvär av hematomet och märkte inte av att jag fått en infektion i det mer än att jag fick feber. Infektionen märktes på blodprover dom tog när jag sökte akut för svanskotan. Nu håller jag tummar och tår för att sprickan i svanskotan läker fort och att jag kan börja njuta på riktigt. 

Tidigare inlägg