Efter förlossningen med Theodor har jag blivit otroligt känslig när folk berättar om sina förlossningar eller när jag ser en förlossning på tv. Det väcker fantastiska men tumulta känslor hos mig och jag har lätt till tårar. Jag minns vår tid på BB som igår. Från att vi blev inskrivna till att jag krystade i 59 minuter (som för övrigt kändes som fem minuter) till att han låg på mitt bröst. I morse tittade jag på livet på BB istället för Nyhetsmorgon som jag vanligtvis ser på. Jag har gråtit genom hela programmet.