Jag älskar att magen smått börjar träda fram och även de som inte känner mig kan ana en graviditet. Med Theodor fick jag en liten mage i vecka 22 och jag minns hur stolt jag var över min bula, denna gång är jag minst lika stolt och längtar tills den ordentliga magen kommer. 

Vågen visar +2 kg och förhoppningsvis slipper jag en kraftig viktuppgång. 

 

Det är inte ofta jag unnar mig själv någonting men enligt mig är det nödvändigt med tid på tu man hand för att samla ny kraft och för att få sakna i några timmar. Igår gjorde jag just det och dessutom med bästa vän på bästa möjliga vis. Jag och Isabell hade en heldag på centralbadet inbokat och efter timmar av avslappnande bad och massa prat i våra morgonrockar åt vi lunch på en utsökt thailändsk restaurang. Avslutningsvis hann vi med en snabb shoppingrunda innan regnet nådde oss och vi for hem. Vi båda kände oss matta efter dagen och benen skakade. Det måste bero på abstinens efter den vardagliga kaosen haha. 

 

Denna graviditet har dessvärre kommit lite i skymundan. Jag hinner inte reflektera över att jag är gravid men blir med jämna mellanrum påmind av mitt låga blodtryck men framförallt av min bubblande mage när jag ligger ned. Redan i vecka 14 fick jag en liten kula som man tydligt kunde se och känna i liggläge och för fem dagar sedan (24 juli) kände jag tydliga buffar och fladder. På kvällarna är jag svullen och magen syns tydligt genom tighta kläder. Jag är otroligt dålig på att fota magen i de olika veckorna, faktum är att jag inte har tagit en enda bild (jag ska försöka hinna med det ikväll!). 

 

Det 16 veckor gamla barnet är nu 12,5-14 cm långt mellan huvud och stjärt och vikten är ca 200g. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår. Små luftbubblor som kallas alveoler eller lungblåsor bildas nu i lungorna. Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats - barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu. Ofta görs en ultraljudsundersökning i vecka 16-19, det görs dock inte alltid för de som gör NUPP-test i vecka 13. 

18/7 05.08 får jag ett sms av Jenny från landet där hon skriver att slemproppen eller något hon tror är slemproppen har gått och att dem är påväg in. I själva verket var det vattnet som rann och bara några timmar senare, 14.05, föddes en perfekt prins. Tre veckor för tidigt. Jag är obeskrivligt stolt över min syster och Jonathan och kärleken till Maximilian går inte att få ned i text. JAG HAR BLIVIT MOSTER!

 

Vi har inte blivit bortskämda med varma och soliga dagar men när vädergudarna väl chockerat har vi tagit vara på varenda sekund. I början på Juli åkte jag och min då höggravida syster (JAG HAR BLIVIT MOSTER! Men det förtjänar ett eget inlägg) till Jonathans familjs landställe på Orrholmen tillsammans med Pernilla, Karoline, Nova och Luna. Vi åkte båt, åt god mat och köpte glass på Bullandö. En idyllisk sommardag.

 

Ni vet den där känslan när det finns miljoner ting som behöver göras och minst lika många nya sprudlande ideér som bubblar inombords men istället skjuts allt upp och en fet chipsskål åker fram till en bra film. Ungefär så har mina prioriteringar de senaste veckorna sett ut, snudd på iaf. Det är trots allt semester. Daniel började jobba igår vilket innebär att jag och Theodor blir själva. Lyckligtvis har han ytterligare en semestervecka nästa vecka och då hoppas vi på bättre väder. Vi vill åka båt, bada och spendera kvällarna ute med vänner. 

 

Detta inlägg skrev jag samma dag som graviditeten blev bekräftad med ett clearblue digital test och har sedan dess legat i utkast. 

 

Igår, 150428, sex dagar innan beräknad mens dyker att svagt, svagt streck upp bredvid kontrollstrecket. Jag bestämde mig för att vänta i några dagar men i morse kunde jag inte hålla mig. Jag och Theodor for till Coop och med mig hem hade jag ett Clearblue digital. Vi fick ett plus. ETT PLUS? Jag kunde känna hjärtat slå utanförkroppen och tårarna rinna längst kinderna. Där och då vet jag inte om jag blev gladast för att vi ska bli föräldrar till ännu en skatt eller för att Theodor ska bli storebror. Det måste ha varit både och. Graviditeten var planerad och detta var andra månaden som vi prickade in ägglossning. Med två tuffa missfall i bagaget vågar vi inte hoppa av glädje fören vi har sett det lilla hjärtat slå. Men jag kan inte låta bli att le. Om allt går vägen är vi fyra i början på Januari. 

 

 

 

Den 28 april fick vi ett svagt, svagt streck bredvid kontrollstrecket. Ni vet sådär svagt att det lika gärna hade kunnat vara en skugga. Morgonen därefter kunde jag inte hålla mig och köpte ett digitalt som visade +. Jag var gravid i vecka 4. Känslorna stormade genom kroppen och jag var så otroligt lycklig över denna graviditet. Min fjärde graviditet. På grund av missfallen vi fått innan Theodor kunde jag inte glädjas fullt ut, jag vågade inte. I vecka 7 (strax innan Turkiet resan) gjorde jag ett VUL för att se om det fanns något levande foster. Det man då kunde se var en liten ärta med ett pickande hjärta. Det levde jag på fram till vecka 10 då vi gjorde ett tidigt UL. Bebisen hade växt fint och denna gång såg man kroppskonturerna, ansiktet och benen så tydligt. Jag grät glädjetårar och började hoppas. Igår såg vi bebis för tredje gången på KUB och allt såg ut precis som det skulle. Jag är idag i vecka 14 (13+1) och det beräknade datumet för knytet att komma är den 5 januari. 

 

Vilken fantastisk dag! Jag antar att jag likt många andra spenderat de flesta timmar utomhus. Jag, Theodor och mina två systrar åt en gemensam dunderfrulle, svidade om till badkläder och strandsatte oss vid min svärfars pool. Ungefär så har min dag sett ut. Nu på kvällen har jag och Jenny storhandlat och bunkrat upp med gottigheter inför semestertider.

Ni som följer mig på instagram @sandralundqvist fick veta den stora nyheten först men nu tänker jag även dela med mig av den här. I januari beräknas vi få en ny familjemedlem. Det känns overkligt att äntligen kunna skriva ut det och än har vi svårt att förstå att Theodors lillsyskon växer i magen. Igår fick vi se knytet för tredje gången och varje gång blir jag lika lättad av att det lilla hjärtat slår. Ikväll tänkte jag skriva ett inlägg om graviditeten och berätta vilken vecka jag är i men även publicera det jag skrev samma dag som graviditeten blev bekräftad. Jag kan inte tacka er tillräckligt för alla gratulationer.