5 punkter jag älskade med att vara gravid
Alva-Lis förlossning / Efter förlossningen

1. Att aldrig känna sig ensam. Om Daniel var ute på bestyr påminde de små buffarna och sparkarna mig om att jag inte var ensam. Jag kunde titta på magen i evigheter.
 
2. Längtan och förväntan. Pirret över vad som komma skall. Jag visste inte att man skulle bli helt uppslukad.
 
3. Gravidglowet som växte i takt med magen.
 
4. Att brösten blev större och fylligare.
 
5. Barnmorskebesöken, lyssna på det lilla hjärtat och mäta mage. Tänk att man kan älska en liten människa på bara några centimeter så mycket. 
 
 


En hyllning till kroppen
Alva-Lis förlossning / Efter förlossningen

Jag är väldigt duktig på att hitta fel när det gäller min kropp men nu tänkte jag ta chansen till att berömma och hylla den. Jag har burit på två barn och en degig mage, platt rumpa och påsiga bröst är milda konsekvenser. Vikten har aldrig varit något problem för mig och jag har enligt många genomgått två "dröm"graviditeter och endast gått upp ca 10 kilo båda gångerna.
 
Efter förlossningen med Theodor hade jag det väldigt tufft (mer om det hittar ni under kategorin 'Theodors förlossning/Efter förlossningen') och att träna fanns inte på världskartan. Sommaren kom snabbt och det var dags att visa sig i bikini. Lyckligtvis tog min kropp hand om det mesta på egen hand och jag hade inga problem med att visa mig halvnaken. Dock hade jag som mål att bli fastare och stärka upp kroppen, väldigt sunda mål enligt mig. Detta skulle jag ta tag i efter amningsperioden men kort därefter blev jag gravid igen. Nu efter min andra förlossning är kroppen nästintill i sin ursprungliga form men magen är fortfarande mjuk och musklerna nästintill obefintliga. Jag vill fortfarande bli fastare och äta sunt men det är ingen hets.
 
Alla är vi olika och mer eller mindre stolta över olika saker. Jag är stolt över min kropp och vill hylla kvinnokroppen bara för att den kan. 
 
Min kropp 4 veckor efter förlossningen med Alva-Li.
 


Förlossningsberättelse del 3
Alva-Lis förlossning / Efter förlossningen

Inrullad på förlossningsrummet möts vi av två barnmorskor och en undersköterska. En fantastisk trio som kom att förlösa lillasyster. De såg rädslan i mina ögon när jag berättade att jag verkligen ville föda med smärtlindring och gjorde en undersökning för att se mina alternativ. Jag var då öppen åtta centimeter och efter det snabba händelseförloppet, från någon enstaka centimeter till åtta på de två timmar jag var hemma, föreslogs spinal. Epidural var inte att tänka på men spinal har liknande effekt men ges i engångsdos. Med epidural sätts en liten slang in i ryggen och det finns möjlighet till påfyllning. Spinal tas också i ryggen som en spruta men den varar endast i en till två timmar. De var säkra på att lillasyster skulle vara ute innan dess. När spinalen började verka kände jag en sådan befrielse. 
Spinal tillsammans med lustgas var den smärtlindring jag använde mig av. Lustgasen var vriden till max och vid ett tillfälle spydde jag av yrsel och vid ett annat blev jag så hög att vi alla slutade i skratt efter mina vimsiga ord. Daniel var bäst och stod vid min sida genom hela förlossningen. 01.55 blev vi inskrivna och 03.18 började jag krysta. Det krävdes inte mer än några få krystningar innan barnmorskan talade om att hon snart var ute. Jag tittade på Daniel och frågade om han var beredd, beredd på att träffa våran dotter.
03.28, en och en halv timme efter inskrivning var hon ute. En perfekt liten flicka på 3520 gram och 49 centimeter lång. Tårarna började rinna och jag fylldes av kärek. Det var så självklart att det var just hon som vi i nio månader har väntat på. Det var ingen tvekan om att jag skulle kunna älska mina båda barn precis lika mycket. Kärleken är oändlig och familjen komplett. Välkommen till världen älskade lillasyster.
 
 
 
 
 
 


Förlossningsberättelse del 2
Alva-Lis förlossning / Efter förlossningen

I bilen påväg hem ringde vi facetime med en ledsen Theodor som vaknat upp och undrat vart mamma och pappa var. Väl hemma var det fullt hus och Daniel la sig för att natta Theodor igen. Jenny, Maximilian och Felicia gick hem till Jenny medan mamma stannade kvar om vi skulle behöva åka in igen. Jag la mig bredvid Theodor och Daniel men fick genast onda värkar och hoppade in i en varm dusch. Varm är en underdrift då jag nästintill hade kokhett vatten sköljande över magen när jag fick en värk.
Theodor kom inte till ro och måste ha känt på sig att det var något som var påväg att hända. Efter en timme lyckades han äntligen somna ovanpå Daniel och jag som hade intensiva värkar satt i soffan tillsammans med mamma. Hon masserade mig och höll mig lugn. Jag ville inte åka in igen för att sedan bli hemskickade. Efter att ha varit hemma i två timmar kom värkarna med fyra minuters mellanrum men gjorde så fruktansvärt ont. Jag väckte Daniel strax efter 01 och vi gjorde oss i ordning för att åka in. 01.30 ringde vi till förlossningen och i detta skede var smärtan extrem. Jag hann få tre värkar i bilen innan vi var framme och Daniel fick stödja mig från bilen. Jag blev undersökt direkt utan att bli uppkopplade till ctg. Vi såg att barnmorska blev stressad, hon slängde fram kläder och bad Daniel klä på mig och rullade fram en rullstol. DU SKA FÖDA BARN NU var det enda hon fick fram. Jag brast ut i tårar då jag var rädd för just detta, att inte hinna in i tid och att inte hinna få någon smärtlindring. 
 
 
 


Förlossningsberättelse del 1
Alva-Lis förlossning / Efter förlossningen

Lördagen den 2/1, efter att ha städat undan julen och provat alla möjliga husmorsknep för att få ut bebis fick jag regelbundna förvärkar. Inte onda men dem var där. På kvällen var Evangelina och Theodor över och vi hade precis druckit en kopp hallonbladste och skurit upp en ananas när jag började klocka värkarna. Jag ringde till förlossningen 19.23 med tre minuter i mellan varje värk. Barnmorskan tyckte att vi kunde åka in när vi kände oss redo och efter en googling valde vi att åka in på en koll för att försäkra oss om att det inte skulle gå för snabbt.
Andra barnet har en tendens att komma snabbare än första (givetvis är det individuellt) och eftersom att jag inte kände någonting med Theodor fören jag var öppen tre centimeter tog vi det beslutet. Klockan 20.23 ringde jag till förlossningen och berättade att vi var på väg in. Mamma, Felicia, Jenny och Maximilian kom över för att passa Theodor så att han kunde fortsätta sova ostört. Jag hade bara öppnats någon centimeter och värkarna kom inte lika tätt när jag låg uppkopplad med ctg. Tappen hade däremot påverkats och hon gav oss två alternativ. Antingen vänta i en timme i väntrummet för att sedan undersökas igen eller åka hem och försöka vila. Vi valde det sistnämnda.