Idag var dagen då febern skulle få avgöra om ett sjukhusbesök var nödvändigt eller inte. Tyvärr vaknade jag upp med feber och ringde in till akuten för rådgivning. Dom tyckte att jag skulle åka in direkt och ta det här på allvar. Det är inte det att jag inte tar det hela på allvar, jag är bara så less (och skraj) för alla prover som tas, allt dropp och för att bli inlagd. Dessutom har jag Theodor och det är väldigt jobbigt att inte få vara i hemmamiljö med en nyfödd. MEN Jenny kom hem till oss i morse och vi åkte in. Nästan direkt fick vi träffa en läkare och jag blev undersökt. Medan vi väntade fick vi ett "rum" med säng och sköna stolar. Läkaren som tog emot mig var väldigt seriös, jag har tidigare upplevt att läkare bara "gör det nödvändigaste" och inte gärna går in så djup på ämnet. Han gjorde ett ultraljud och kunde dessvärre konstatera att hematomet blivit större och att det troligtvis är där infektionen är. Ursäkta infon men då hematomet sitter mellan slidan och ändtarmen gör det att min svanskota hela tiden går med ett tryck vilket gör att sprickan inte får läka och jag upplever smärtan som värre. Vi tog även nya blodprover och infektionsvärdet har nu sänkts till 85 från 127 vilket är positivt. På måndag ska jag tillbaka för nya prover och för en ny undersökning av hematomet. Om det har växt eller är lika stort som idag kommer en ny operation övervägas.