Ni blir fler och fler som kikar in här varje dag och jag älskar att det jag skriver väcker intresse hos er och att jag får sån fin respons. Det är mycket tack vare er som jag skriver men främst är det för mig själv. Men hur mycket kan jag dela med mig av egentligen?

Frågor som tex. "när vill ni försöka bli gravida igen och ge Theodor ett syskon" har börjat dyka upp lite varstans och om vi har den gåvan att få älska ännu ett barn vill jag berätta det för er. Med två missfall i bagaget vet jag dock inte hur tidigt jag kommer att våga skriva ut det. Egentligen vill jag dela med mig av lyckan direkt men kan inte undgå tankar som, tänk om. Den här gången vill jag däremot berätta för min familj. Tidigt. Det gjorde vi inte sist just på grund av oron men jag vet att dom är mitt bästa stöd om det skulle hända igen.