Alva-Li har idag burit byxor från H&M, body från Newbie (den är ljuvlig) och mockasiner från Mila & Moccs (ålder från 3 månader).

 

 

 

 

 

 

Alva-Li blir idag en månad. Det är svårt att ta in hur starka band som på väldigt kort tid har vuxit och hur kärleken för denna minimänniska är så självklar. Vi älskar vår Li precis lika mycket som vi älskar hennes storebror, gränslöst. Men tiden måste sakta ned lite, du kom ju nyss. Ni är säkert trötta på alla föräldrar som skriver att tiden med barn går så fasligt fort, men det är precis så!

 

Vad har då hänt på en månad? Gällande vikt och längd får vi en ny uppdatering på fredag men jag är säker på att det går i rätt riktning. Överdelar/bodys i storlek 50 är numera för smått (somliga byxor kan hon fortfarande ha) och vi har börjat rota i 56 garderoben, Det är mycket mer vakna stunder, om än, fortfarande korta, hon har svårt att greppa nappen och får kväljningar till en början, sover bra om natten (peppar, peppar), har vänt sig från mage till rygg (största sannorlikhet av misstag eller så ville hon bara vara tydlig med att visa sitt missnöje hehe), lett till både mig och pappa. Alva-Li är dock inte så stark i nacken och vi måste bli flitigare med att ha henne på mage, håret har smått börjat skavas av på sidorna och hon har fått torsk på tungan.

 

Evangelina är min äldsta vän och dessutom en av mina bästa vänner. Vi är uppväxta i samma lägenhetshus, har gått i samma skolor och det skiljer endast fjorton dagar i ålder. Vi har känt varandra i 24 år. I gymnasiet tog vår vänskap ett, dessvärre, längre uppehåll men lyckligtvis fann vi tillbaka till varandra när vi båda fick en varsin Theodor (helt omedvetna om att vi valt samma namn till våra söner) år 2014. För 20 dagar sedan fick jag och Daniel vår första dotter och för 10 dagar sedan fick också Evangelina och Tobias sin första dotter. Med söner födda 2014 och döttrar 2016 blir vi dessutom grannar om två veckor. Våra barn kommer att växa upp tillsammans och dem kommer att få möjligheten till lika starka band som jag och Evangelina har till varandra. Jag älskar er!

 

 För fyra dagar sedan träffades våra töser för första gången. 

 

 

Lillasyster har den stora äran att få ärva Junis utväxta kläder och eftersom att hon bär storlek 50 fortfarande har hon många fina plagg framför sig. Body samt byxor är från Lindex och strumpor från Newbie.

 

 

Theodor vaknade tidigt och ville genast ha frukost, leka med bilar och läsa böcker innan vi far till förskolan. Lillasyster har börjat vakna mer om nätterna men sover desto längre på morgnarna. Jag hinner därför förbereda både Theodor, mig själv och skötväskan inför dagen innan hon vaknar för mat.

 

Idag hade vi ett återbesök på BB avdelningen för en ny hörselscreening. Lillan blev inte godkänd på vänster öra på det första återbesöket men dagens resultat var jätte fina. Vi fick en tid redan två dygn efter hennes födsel och då spökade mest troligt fosterfett och fostervatten i örat. De rekommenderar att man utför en hörselscreening tidigast vid fyra dygn.

Lunch åt vi på IKEA tillsammans med Jenny, Maximilian och mamma innan Theodor skulle hämtas.

 

Ni är många som undrar om lillasyster har fått sitt namn ännu, svaret är dessvärre nej. Däremot är det hög tid att vi bestämmer oss och det blir förhoppningsvis ikväll. Givetvis får ni veta så fort vi själva vet. 

 

Hej, vad roligt att du tycker om min blogg och tusen tack för grattishälsningen! Givetvis kan jag visa bilder på Theodors rum. Några av bilderna är dock tagna för några månader sedan och skillnaden från dem och hur rummet ser ut idag är möbleringen och att bollhavstältet har bytts ut mot ett kök. Lillasyster har inget rum ännu men hon har en egen hörna i vårt sovrum. Kram

 

 

Idag har lillasyster varit klädd i kofta och strumpor från Newbie, byxor från Next och en vit body från H&M. Vi hade ett extra besök hos bvc inbokat för en viktkoll. Eftersom att vi åkte hem direkt från förlossningsrummet hann hon aldrig vägas och mätas innan hemgång så vi bokade in några extra koller med barnmorskan. Hon går upp fint i vikt och väger numera 3766 gram och är 53 centimeter lång.

 

Dagarna med barn går ofantligt fort och likaså dessa två veckor som Daniel har varit hemma tillsammans med oss. Idag är han åter på arbetet och jag ska lämna Theodor på förskolan med lillasyster på armen. 

Jag hade helst sluppit ta med henne till en smittozon likt förskolan men vardagen ser annorlunda ut. Någon måste lämna och det faller sig naturligt att det blir jag. 

I natt har jag sovit fruktansvärt dåligt och det skyller jag på barnen. Lillan har velat amma och ligga nära men eftersom att Theodor kommer in till oss någon gång under natten vill jag inte ha henne liggandes i vår säng. Han slänger sig och sparkar i sömnen. Jag gav upp efter att jag ett flertal gånger försökt lägga ned henne i sin säng och resultatet blev en missnöjd bebis. Där låg jag på helspänn med hela familjen i sängen. Jag funderade på att lägga mig på soffan med lillasyster men då skulle vi bli väckta av Daniel som går upp tidigt. 

Morgonen har hittills gått bra och om en liten stund bär det av mot förskolan. Önska mig lycka till! 

 

Vid denna vita vägg fotograferade jag min graviditetsmagen varje vecka under loppet av nio månader. Att nu fotograferas tillsammans med dig hållandes i min famn är magiskt. Idag har du funnits utanför min kropp i 14 dagar och den lycka du och din storebror åstadkommer går inte att få ned i text. Mitt hjärta brinner för er.

I söndags morse blev lillasyster en vecka och alla känslorna bubblade upp till ytan. Lyckliga känslor. Att hon redan har funnits utanför min kropp i 9 dagar och att jag kan pussa henne precis hur mycket jag vill är magiskt, magiskt men samtidigt lite skrämmande. I magen var hon skyddad men nu är det upp till mig och Daniel att skydda båda barnen med våra liv. 

Jag grät innan vi skulle sova och tänkte på hur lyckligt lottad jag är. Jag har två friska, perfekta barn och en underbar sambo som står ut med mig. Tillsammans gör vi en stark familj och framtiden har stora möjligheter. Jag grät också lite för att jag är rädd att jag inte skall räcka till som mamma, sambo, matte, vän osv och för att detta mest troligt var min sista graviditet.

 

 

Vilket lyckorus jag känner! Med Theodor tog smärtan från hematomet över de fem första veckorna och bebisbubblan nådde aldrig sin höjd. Vi bodde i stort sett på sjukhus och jag blev extremt känslig av hormonpåslaget. Jag var lyckligast i världen men denna gång är det något helt annat. När lillasyster las på mitt bröst ville jag bara ta med mig henne hem och börja livet som tvåbarnsmamma. Ännu har jag inte gråtit hysteriskt men då och då börjar tårarna rinna, främst när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är och hur glad jag är över att mina barn har varandra. Det är något speciellt med syskonkärlek. Jag kan definitivt säga att vi befinner oss i en bebisbubbla!

 

Vi har haft väldigt mycket besök dessa dagar. Innan lillasyster kom pratade vi om hur vi skulle göra för att på bästa sätt installera oss och i lugn och ro låta Theodor lära känna sin syster. Det mest naturliga i vår vardag är att vi har besök mest hela tiden och det är då Theodor är som gladast. Därför valde vi att, i den mån vi orkar, ta emot våra nyfikna nära. Theodor tar sig an sin lillasyster och efter varje vila och sömn springer han fram och ropar bebbo. Vi visar då vart hon ligger och han vill fram och titta. När hon ligger i famnen klappar han fint och delar ut pussar. Dock har han velat ha mer uppmärksamhet och bekräftelse.

Jag och Daniel har fått dela upp oss och lekt med honom i omgångar, läst böcker, varit på lekland och röjt på kalas. Jag är fortfarande nervös över att låta lillasyster träffa andra barn då jag vet hur mycket sjukdomar som går. När Daniel är iväg med Theodor myser jag och grodan hemma och när alla är tillsammans leker eller pysslar jag med storebror. 

 

I fyra dygn har vi andats bebis och installerat oss i det nya föräldrarskapet. Theodor har blivit storebror, den bästa dessutom. 3/1 03.28, efter endast en och en halv timme inne på förlossningen, valde hon att titta ut med raketfart. Jag ser så mycket av Theodor i lillasyster. Då det var fullt på bb fick vi stanna kvar i förlossningsrummet i några timmar och i stället för att flyttas upp när det blev ledigt åkte vi hem. Vi ville hem till Theodor och visa upp familjens minsta medlem. Inte fören jag hade båda barnen vid min sida kunde jag känna mig hel.