Efter lunch serverades jordgubbstårta och en smash the cake fotografering riggades. Theodors första dessutom. Jag tänker att det ska bli en tradition att utföra vid varje födelsedag. Ida hade förberett med en pappersduk från golv till vägg och jag hade med mig Theodors vimpel. Till en början var allt annat än tårtan intressant men efter en stund var det kladd mest överallt. Jag kan tänka mig att nästa års fotografering kommer att bli stökigare. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trots nästintill ostörd sömn är påsarna under ögonen större än någonsin, kroppen sliten och huvudet tungt. Numera vaknar hela familjen av Daniels väckarklocka och Theodor blir ledsen när pappan går till jobbet. Idag är kaffet min bästa vän, därefter kommer solen. D-vitamin blir man glad av. 

Theodor har gett upp krypandet och går mest överallt. Mitt hjärta smälter varje gång han kommer gåendes och sträcker ut armarna för en kram. Han vill inte komma upp i famnen utan det är en snabb kram sen traskar han vidare. Han har blivit sådär medvetet mysig på senaste tiden. I morse låg vi tillsammans i soffan och kollade på Nyhetsmorgon, jag kliade honom på ryggen och han lutade sitt huvud mot min axel. Vi går igenom en helt underbar period. Jag älskar 1 års åldern (lika mycket som jag älskar alla åldrar). 

 

Vi har alltid haft bra sovrutiner på Theodor. Eller han har snarare valt sina sovrutiner själv och det utan tjafs. Mellan 18-19 har han sovit och vi har fått några timmar vuxentid varje kväll. Nu är det andra bullar. Visst vet jag att rutiner, faser och allt som hör bebis till ändras men det här tär på mitt tålamod.

Vi lägger Theodor vid 19 och får sitta bredvid sängen i ungefär 60 minuter. Om vi lägger honom bredvid oss kan det gå snabbare men vi vill egentligen att han ska sova i egen säng. Detta gör så att jag och Daniel knappt har någon tid där vi får vara med bara varandra och prata om dagen osv. Likadant är det på dagarna. Eller enligt mig är det värre. När han ska sova på förmiddagen får jag sitta bredvid sängen i minst en timme för att han ska sova i 15 minuter (?!). Hädanefter får han vara vaken tills han somnar sittandes. 

 

Både jag och Daniel har länge tyckt att Theodor behöver klippa bort tofsarna bakom öronen. Dagar blir snabbt till veckor och håret har växt i rasande takt. Idag fick vi besök av Theodors gudföräldrar och Lisette, som passande nog arbetar som frisör, fick klippa av den första hårlocken. Självklart ska den sparas i Theodors bok. Bara genom en ny kortklippt frisyr ser han mycket äldre ut.

 

Idag klär vi oss i blått. Den färg som riktigt får Theodors ögon att lysa. T-shirt - Next, Jeans - Lindex, Keps - Lindex. 

Nu står vi verkligen inför ett tufft beslut. Igår fick jag ett mail där det stod att vi fått ett platserbjudande till Theodor som ska börja på förskola efter sommaren, det är tanken iaf. Vi klickade oss vidare och där stod jag med tom blick. Vi har fått vårt tredjehandsval, det val som vi bara fyllde i "bara för att". Både förstahandsvalet och andrahandsvalet är två favoriter och vi hade blivit glada över vilket som men nu med facit i hand känner jag mig mållös. Inom tio dagar måste vi ha bestämt oss. Antingen tackar vi Ja och behåller vår plats i kön i väntan på förstahands- eller andrahandsvalet. Eller så tackar vi Nej och behåller vår plats i kön eller helt enkelt accepterar antagningen. Sist jag pratade med jobbet bestämde vi att jag ska komma tillbaka den 7 september men om vi tackar nej till förskoleplatsen vet jag inte när han kommer in.

Hur ser ni på att skola om ett barn två gånger på kort tid? Jag menar, om vi börjar på tredjehandsvalet och sen när vi kommer in på förstahandsvalet skolar vi om honom. JAG HAR BESLUTSÅNGEST! 

 

Klockan 13 kom de första gästerna i lördags och strax därpå var det fullt hus. Trots att Theodor inte riktigt förstod att alla gäster var där för bara honom hängde han på kalasstämningen. När det var dags för födelsedagssång såg han mest förvånad ut med glimten i ögat och vid presentöppningen var batterierna till leksakerna allra roligast. Det är fantastiskt hur något så litet och ointressant för oss kan vara så fascinerande för en 1 åring. Theodor fick allt från ett bollhavstält, trumset, kläder till en ryggsäck från Fjällräven och en alldeles egen snickarutrustning. Allt uppskattades och inte minst av oss föräldrar. Nästan all fika gick åt och jag var så uppe i allt att jag glömde smaka. Återigen vill jag ta tillfället i akt att tacka alla som förgyllde Theodors dag. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft en heldag med Theodors kompisar och mina fina vänninor. Med fyra starka viljor har vi mammor fått prova på multitasking utav dess like. En redig lunch, många koppar kaffe, en massa bus och planera in en vinkväll har vi hunnit med. Med sig hade de små kompisarna jätte fina presenter till Theodor. En sopkvast så han kan hjälpa mamma med städningen och sandleksaker. Sopkvasten fick vi slita ifrån honom innan läggning, som för övrigt tog tio minuter. 

 

 

 

 

Jag har aldrig tidigare haft möjlighet att åka in till Kungsträdgården när de ljuvliga körsbärsträden blommar. Jag är oerhört glad över att jag fick dela detta vackra ögonblick med min son och dessutom på självaste 1 årsdagen. Nedan får ni en oredigerad bildbom från dagen.

 

 

 

Vilken fantastisk dag vi hade igår! Theodors 1 årsdag började med plättårta och presentöppning innan vi for in till Kungsträdgården för att skåda de underbara körsbärsträden som står i blom tillsammans med Evangelina&Theodor. Vi fotade massor, skrattade i mängder, blåste såpbubblor och åt mjukglass. Theodor slocknade i vagnen efter en heldag och sov i närmare två timmare. Vad vore ett perfekt avslut om inte grillning hos grannarna. Dagen får 5/5 möjliga toasts. 

 

Födelsedagsfirandet har hållt igång sedan 05 i morse. Som jag skrev igår ställde vi alarm på 05.30 men med barn blir det inte alltid som man tänkt sig. Medan jag gick upp och förberedde tårtan och paketen lyckades Theodor somna om och till min glädje kunde vi smyga in och sjunga för honom. Fem sekunder tog det innan han var uppe ur sängen och det med en ilsk blick. Han måste ha blivit förvånad över att det var vi som väckte honom och inte tvärt om. Presenterna brydde han sig inte om. 

Det hör inte till vanligheten att Daniel är hemma när vi kliver upp så medan dem plaskade i ett bad och hade pusskalas städade jag undan och packade vagnen inför dagen. Grattis världens bästa unge på 1 års dagen!