Vi har alltid haft bra sovrutiner på Theodor. Eller han har snarare valt sina sovrutiner själv och det utan tjafs. Mellan 18-19 har han sovit och vi har fått några timmar vuxentid varje kväll. Nu är det andra bullar. Visst vet jag att rutiner, faser och allt som hör bebis till ändras men det här tär på mitt tålamod.

Vi lägger Theodor vid 19 och får sitta bredvid sängen i ungefär 60 minuter. Om vi lägger honom bredvid oss kan det gå snabbare men vi vill egentligen att han ska sova i egen säng. Detta gör så att jag och Daniel knappt har någon tid där vi får vara med bara varandra och prata om dagen osv. Likadant är det på dagarna. Eller enligt mig är det värre. När han ska sova på förmiddagen får jag sitta bredvid sängen i minst en timme för att han ska sova i 15 minuter (?!). Hädanefter får han vara vaken tills han somnar sittandes.