Vet ni, igår på hundkursen kände jag mig som världens stoltaste matte! Och jag fick massa glada besked på samma gång, så gårdagskvällen var ett stort plus kan man säga. Det började med att vi skulle göra en rätt så enkel övning (eller den är iaf enkel för Måns för som jag sa så är han jätte duktig på "vardagslydnad") och kursläraren kom fram till oss men vände nästan lika fort, hon slängde iväg en skön kommentar "Gud så duktig lilla Måns är, det är ingen idé att jag står här och försöker kolla när han redan kan". Redan då blev jag på bra humör, min lilla Måns bäst i gruppen på enkla övningar *blink*. Men sen kommer vi till det där med allt skällande..Ja han kan verkligen inte sluta skälla och det är där mitt problem sitter. Men som tur är kom läraren fram ännu en gång och sa "du Sandra, jag har tänkte på det här ett tag nu..Måns är redan jätte duktig och just här bland alla andra hundar kan jag inte hjälpa dig med ditt största problem, så jag tänkte att vi kunde träffas utanför kursen och ta en privatlektion." Skoja inte om att jag blev glad:D