Nu är det inte långt kvar och det har börjat kännas i nerverna. Jag är fortfarande inte nervös inför själva förlossningen (jag kan inte påverka hur den kommer att bli i slutändan och jag gör mitt bästa för att förbereda mig mentalt) men det känns pirrigt att jag snart kommer att få titulera mig som mamma. Bebis sparkar och har sig i magen och eftersom att h*n ligger med ben och armar på min högra sida är det dom revbenen som får ta smällarna, kan bli lite ömt ibland men absolut värt varenda sekund jag får känna liten röra på sig.