Okej varning för gnällinlägg. Idag känns det inte lika lätt att hålla Theodor ifrån amningen. Ena bröstet har jag inte ammat på sen 03 i natt och resultatet lyder som rubriken. Aj! Det håller bokstavligt talat på att sprängas. Jag vet att det är självförvållat och att ni säkert är några som tycker att jag får skylla mig själv. MEN om jag aldrig börjar trappa ner skjuter jag bara upp smällen. Jag är världens lyckligaste som fick gåvan att kunna amma och över att det fungerade från start. Det har inte varit annat än mysigt att få krypa ned bland filtar i soffan (bortsett från alla mjölkstockningar) men nu saknar jag att kunna ha på mig vad jag vill utan att tänka på vad som är amningsvänligt plus att jag vill att Daniel ska kunna vara delaktig på ett annat sätt. Jag får glädja mig åt att detta förhoppningsvis enbart håller i sig i några dagar och att mjölken snart minskar. Om 45 minuter ringer Theodors inbyggda sovklocka och då får jag äntligen tömma bröstet.