BABYLYCKA.
Vardagsliv
I lördags valde Evangelina och Tobias ljuvliga Theodor att möta världen. Hon skickade en bild på en alldeles nykläckt liten som låg på bröstet. Vetskapen om att allt gått bra och att alla mår bra gjorde mig varm inombords och tårarna började rulla ned för kinderna. Dom har gjort ett fantastiskt jobb och har ett helt nytt liv att vänta. Känslan av att själv bli kallad mamma är otroligt mäktig.
När jag tittar på Theodor som ligger tätt bredvid och sprattlar, jollrar och leker med tungan blir jag nära till gråt. Tänk att han är min. För alltid. Innan jag blev gravid hade jag en bild i bakhuvudet om en familj med två barn. Nu vill jag inte ha ett stopp. Tre barn vore en dröm. Om vi har möjligheten att få fler barn dvs.
Nu har min fina vän Isabell gått ut med en ny graviditet. I april väntar dom tillökning och melody ska bli storasyster. Jag var med vid plusset och dagarna sen dess har flugit förbi. Idag går hon in i vecka 15 och en kula kan redan anas. Är det inte konstigt hur snabbt andras graviditeter går men ens egna går om vartannat så sakta. Tänk om vi får äran att ge Theodor det allra finaste en förälder kan ge till sitt barn, ett syskon.
