Leva med hund och barn
Vardagsliv

Liksom i många andra familjer är vår ulltuss till hund en av oss. En familjemedlem. När vi fick reda på att jag var gravid kom det aldrig på tal att lämna bort Måns (om det ens vore till någon i släkten) trots påfrestningarna och frustrationerna han ibland orsakar. Aldrig i livet. Jag/vi förstod att det vissa dagar skulle bli tufft och svårt att få tiden att räcka till och pratade mycket om hur vi skulle göra om dagarna. 

Som ni vet sedan tidigare har vi gått valp och hundkurser, haft två olika hundpsykologer hemma hos oss för att få ett bättre samspel mellan hund och människa och övat privat. Måns är en otroligt stressad och skällig hund som kräver ständig uppmärksamhet vilket i sin tur leder till att jag stressar ihjäl mig själv. Men dom positiva egenskaperna hos den lilla hårbollen väger upp dom negativa, gånger tusen. Han tyr sig till och litar fullt ut på mig, han är världens buse som alltid är på lekhumör, snäll mot alla och inte minst mot Theodor. Måns är verkligen min ögonsten och bidrar med otroligt mycket kärlek.

Ett djur är något man väljer att skaffa och kräver ett stort ansvar. Det är inget man bara kan ångra och "lämna tillbaka när det blir lite tufft". Självklart förstår jag de familjer som inte längre har möjlighet att ta hand om sin hund (sitt djur) pga diverse orsaker och därför väljer det som är bäst för denne. Det kanske helt enkelt inte fungerar att ha kvar hunden eller att den inte alls fungerar tillsammans med barn. Jag dömmer ingen. Däremot tror jag många lätt kan glömma hur nyttigt det är för barn att växa upp med djur. 
 
Det jag skulle komma till med detta inlägg är hur det fungerar med barn och hund för OSS. Och det fungerar förvånandsvärt bra. Visst att det kan bli bökigt ibland (läs: ofta) och speciellt att få ihop alla tider då Måns bör rastas. Med en bebis är det svårt att planera in sin tid exakt. Det ska kläs på, packas ned i vagnen, upp igen för att byta en bajsblöja och sen göra om samma procedur. Många hårstrån från detta huvud har slitits av kan jag lova. Det händer att Måns får vänta en halvtimme extra på att få gå ut eller inte får den tid han behöver ute men väldigt ofta är han med Daniel på jobbet. Där springer han fritt under rasterna och kan vara ute i hundgården om vädret tillåter. 
När Måns kommer hem efter en dag med Daniel springer han direkt fram till Theodor och pussar på honom. Åh jag skulle vilja visa er, Måns har verkligen något speciellt för Theodor. Dock får jag ofta dåligt samvete över att jag inte alls har samma tid och energi att lägga på Måns. Det sätter stor press på mig.
Stor eloge till er mammor som dagarna i ända kämpar med dessa promenader trots bebis, regn och rusk. Jag har turen som kan välja mina dagar. 
 

 





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?