Jag och Daniel pratade om det senast idag, hur svårt det är att förstå att vi är föräldrar. VI har fått äran att vara mamma och pappa till den allra finaste lilla minimänniska. Kommer jag någonsin att förstå? Det har snart gått sex månader sedan du tog oss med storm, ETT HALV ÅR (!!), och jag förstår fortfarande ingenting. Magen är ett minne blott och att jag burit omkring på ett barn i min kropp är overkligt. Jag kan gå igenom bilder från graviditeten och varje gång blir jag alldeles varm inombords. Tillsammans har vi skapat dig och jag ska älska och finnas där för dig varje sekund av mitt liv. Theodor du är MIN mening med livet.