Hej! Efter mycket bök och gnuggande i ögonen lyckades Theodor somna om från 05 till 07. Jag var inte alls redo att kliva upp nästan mitt i natten och det var tydligen inte bebis heller. Två timmar extra i sängen är värdefullt för en något trött mamma med stora påsar under ögonen. Lagom till förmiddags kaffet kom våra favoriter Isabell och Melody över med en stor kaka och gjorde oss sällskap. Vi tog en promenad i solen som avslutades i lekparken. Tacorester till lunch och en Melody som var på sitt allra gosigaste humör. Hon delade ut kramar i massor och inte minst till Theodor. Det är en sån obeskrivlig lycka att få ha er i mitt liv och att få vara en del av ert. Snart blir vi äntligen grannar igen. Som jag längtar!

Till middag gjorde jag egna pannbiffar som hittills alltid är uppskattade (peppar peppar). Det här med matlagning går verkligen upp och ner. Ibland känner jag mig som en mästerkock och vill slå på stort medan jag andra dagar inte orkar göra annat än att koka nudlar. Men det är väl så med allt. 

 

Anyways, jag har tänkt ganska mycket på det omtalade ämnet amning. Inte minst efter alla kommentarer. Ska jag kämpa på tills nästa motgång eller ska jag redan nu börja trappa ned i hopp om att slippa en till mjölkstockning. Jag vet att vad jag än väljer gör jag det för min och Theodors skull. Att bara sluta tvärt är inget alternativ. Då kan någon lika gärna skriva MJÖLKSTOCKNING med stora röda bokstäver i pannan på mig. När jag väl bestämmer mig får jag ta en dag i taget. 

 

Ikväll tänkte vi försöka hålla Theodor vaken lite längre än vanligt men det fick vi snabbt ångra. Vid halv åtta tyckte vi att han kunde bli nattad, lättre sagt än gjort. Theodor var övertrött och gnällig. Bröstet dög inte alls och att ligga i famnen var ingen hit. Tur att vi är två och kan slå ihop våra kloka hjärnor. Daniel packade ned Theodor i vagnen och gick ut på en promenad. Efter fem minuter var dom tillbaka och bebis sov djupt, pjuh! Nu sitter mamman och pappan bänkade i soffan framför big brother med en varsin chipsskål.