Jag ser på Theodor hur snabbt han växer och hur han har förvandlats från att vara en ledlös grönsak till att springa omkring med en stark vilja. Men jag förstår det inte. Jag förstår inte att det kan hända så mycket på ett år och jag förstår inte var tiden har tagit vägen. Om ca fyra månader är tanken att jag ska börja jobba. Nyss hade vi över ett år framför oss att spendera varje dag, timme och minut med varandra. Ska ett år verkligen gå såhär fort? Eller är det bara nu när vi har fått barn som vi upplever att dagarna flyger förbi på ett helt annat sätt än tidigare.