Även gårdagen slutade tumult. Utan min fantastiska familj vet jag inte hur mycket mina axlar orkar bära. I dagsläget är jag stark men även verkligheten kommer ikapp och jag gråter en skvätt.

Fredagar är alltid extra efterlängtade då Daniel får helg och slutar dessutom tidigt. Min syster kom som en räddare i nöden och hänger med Theodor medan jag gör en förändring av mitt gula/orangea trista hår. Med ett oerhört aktivt barn (det är jag evigt tacksam för) är det ett pussel att hitta en tid i vardagen då jag kan prioritera mig själv. Jag märker hur jag sakta men säkert blir sunkig utseendemässigt och det är ett big NONO! Före/efterbild kommer när vi är klara.