Lördagen den 9 juli klockan 13 ringer klockorna och vi går nervösa in i en fullsatt kyrka. Dagen som länge har planerats och nästan gjort mig gråhårig var äntligen här. Daniel och Michael gick in med Alva-Li och Juni tätt följt av mig, Lisette, Isabell, Jenny och Chriztian. Jag och Daniel är gudföräldrar åt Juni (Lisette och Michael är i sin tur gudföräldrar åt Theodor) och min syster, Chriztian och Isabell är gudföräldrar åt Alva-Li. För att klargöra så är Juni och Alva-Li sysslingar och det skiljer bara tre månader mellan tjejerna så vi slog på stort med ett dubbeldop. 

 

Vid mötet vi hade med prästen några veckor tidigare berättade vi att vi ville ha ett lättsamt dop och att stora som små var välkomna fram. Det var tjo och tjim mellan varven och det är precis så det skall vara på ett barndop (enligt mig). Några barn sprang upp, Theodor bjöd in till lek och både Alva-Li och Juni var nöjda dopet igenom. De psalmer vi sjöng var du vet väl om att du är värdefull och den blomstertid. Jag är förvånad över att jag lyckades hålla mig från tårar under hela ceremonin trots att det sved under ögonlocken när fina Emma sjöng vart du än går och kärleksvisan.