Min instagram tävling är nu avslutad, ett stort grattis till Nathalie som vinner ett valfritt namnsmycke :) Maila mig på [email protected] för vidare information.
Tack till alla er som medverkade och hoppas ni vill vara med i nästa framtida tävling.
Jag vet inte vart jag ska börja. Igår när jag fick den där spydiga kommentaren i min frågestund läste jag den och tänkte sen inte mer på det. Det måste vara en person som har alldeles för lite att göra och för mycket fritid. Jag är imponerad av hur man kan gå in på en blogg och lämna en kommentar bara för att såra. Att jag skulle bidra till anorexi och vara tragisk enbart av att skriva om min vardag som mamma (?). Nog om det.
Det jag ville komma till var att ni underbara läsare/vänner får mig alldeles varm inombords. Att ni tar er tid och "försvarar" mig mot denna "Anonyma" människa. Ni förtjänar en stor eloge och det är för er jag orkar fortsätta blogga öppet. Huvudanledningen till att jag bloggar är för att jag i framtiden (så länge internet finns, och det vore väldigt konstigt om det skulle försvinna) ska kunna blicka tillbaka och bläddra bland pyssel, Theodor och resor. Om det inte vore för er positiva där ute hade jag låst bloggen och gjort den privat.
Det finns ingen anledning att ha en öppen blogg om det enbart är människor som "Anonym" som ska få tycka till. Ni gjorde verkligen min kväll och hela min dag också för den delen.
Jag har läst varenda en av era kommentarer och det finns inte nog med ord för att beskriva hur tacksam jag är. Tusen tack för era snälla kommentarer och värmande ord! Jag önskar jag kunde ge er alla en stor kram.
Theodor fick ett par solglasögon i present som man lätt spänner/spänner upp runt huvudet med mjukt "skumgummi" runt ögonen för perfekt komfort. Nu sitter vi aldrig direkt i solen men dessa är bra även då det är väldigt ljust ute. Både praktiska och väldigt snabba haha.
Efter gårdagens lek & stoj kände vi för en repris. Felicia övernattade och vi satt uppe till midnatt med stora chipsskålen framför Belgien-USA. I morse steg vi upp vid åtta och sedan dess har vi varit i rullning, därav den dåliga uppdateringen. Vi mötte upp Jenny, Filip och Fanny i Kista för en shoppingrunda och när vi ändå var där passade jag på att hälsa på mina Selecta kollegor över en lunch. Inte det lättaste att gå i affärer med tre starka barnviljor. Den ena vill prova kläder medan den andra vill kolla leksaker och den tredje äta glass. När vi fått nog åkte vi hem till mig och bollade gris på baksidan.
Nu halvligger jag i soffan mätt och belåten med Theodor på bröstet efter en storhandling på Willys. Jag hittade en jätte god kycklinggratäng med pasta på en matblogg som jag varmt kan rekommendera. Får se om jag orkar lägga upp receptet sen.
Borde inte du ändra din text om dig själv under bilden här på bloggen? Skojar bara :)
Svar: Det borde jag verkligen göra haha! Tack för påminnelsen :)
Anonym: Hur träffades du och Daniel?
Svar:Vi träffades för första gången hemma hos mig när jag var 15 (?). Jag hade en fest som Daniel och hans vänner försökte komma in på utan att lyckas haha. Vi träffades sedan tre år senare på en kryssning och små flörtade lite vilket i sin tur ledde till långa msn konversationer (som det var på den tiden) och lyckligtvis till ett förhållande. Jag glömmer aldrig när Daniel berättade att han var kär i mig. KÄR var ordet han använde, så gulligt!
Emilie : Hur länge har ni varit tillsammans? Har ni börjat fundera på när ni vill ha nästa barn (om ni vill ha fler!)? Vad för typ av "aktiviteter" hittar du på med T? (Träna nacken osv) Kom du in i baby blues efter förlossningen? Vad var jobbigast med att ha så ont efter förlossningen? Hur ser du på den kommande tiden som mammaledig, har ni några planer? Hur länge planerar du att vara mammaledig?
Kram :)
Svar: Jag och Daniel firar tre år tillsammans i augusti och jag blir mer förälskad för varje dag som går. Från den dagen Theodor kom och tog oss med storm har jag undrat hur det kan vara möjligt att älska ett till barn lika mycket som vi älskar honom. Självklart gör man det och älskar alla sina barn minst lika mycket men han är verkligen hela vår värld. Vi vill absolut ge Theodor ett småsyskon och helst ska det vara ganska tätt mellan barnen. Just nu vill jag ge all min tid åt prinsen men inom två år borde en ny graviditet vara officiell. Som jag tidigare har skrivit så är Theodor en väldigt nöjd bebis när äta, bajsa, sova är avcheckat. Dock blir han lätt uttråkad och det känns väldigt viktigt att hålla honom sysselsatt. Det vi "brukar" göra är främst att spendera långa stunder vid skötbordet. Han älskar att ligga där och jollra och i morgon borrar Daniel upp en mobil som kommer hänga över. Vi försöker också ta varje tillfälle i akt att rulla över på mage för att träna just nack och ryggmuskler. Dock endast så länge han själv vill. Annars brukar jag ha Theodor på en filt och prata från olika platser i rummet och se hur han uppfattar min röst. Han älskar att härmas och prata och inte minst nu när han snappar upp så pass mycket. Lipa åt mamma och pappa är inte långt borta. Theodor är snudd på att öppna sina händer (innan har dom varit knutna) och jag brukar därför locka med mjuka leksaker som han kan greppa. Mycket dans och sång blir det om dagarna och ni vet när man står och ser sådär löjlig ut, viftandes med armar och ben, precis så beter jag mig dagarna i ända haha.
Efter förlossningen svävade jag på moln. Lyckan jag kände över min son går inte att beskriva. Tyvärr hade jag en väldigt tuff start som nybliven mamma och det var många dagar jag funderade på om smärtan någonsin skulle gå över. Men den smärta jag kände då var värt för den fantastiska gåva jag fick. Den går inte att jämföras med förlossningen då jag direkt efter kunde föda 20 barn till om det vore så bara för att slippa, slippa känna. Som tur är fick jag ett enormt stöd och kunde hamna i "bebis bubblan" precis som det ska vara. Så som svar på din fråga blev jag aldrig deprimerad, snarare tvärt om. Det jobbigaste med att ha så ont var att nästan allt var jobbigt, att amma sittandes eller liggandes var jobbigt, att inte kunna ta en promenad var frustrerande och varje gång jag skulle äta var jag tvungen att sitta snett på halva skinkan. Tillslut köpte vi en nackkudde som jag satt på.
Jag planerar att vara mammaledig fram till augusti 2015. Då är det inskolning och jag har varit hemma i ca ett och ett halvt år. Under den kommande mammaledigheten måste jag bli bättre på att ta en dag i taget och njuta av livet som mamma. Jag vill kunna ge Theodor allt han behöver och uppfylla hans behov så hädanefter vänder vi kappan efter vinden. Vi har ingenting planerat men jag hoppas på en utlandsresa inom en snar framtid.
Kram
Anonym: hur fick ni pengar till att renovera hela lägenheten? :)
Svar: Innan den här lägenheten vi bor i nu hade vi en tvåa som vi också renoverade. Där hade vi en liten budget och tack vare oerhört mycket hjälp från vänner och släkt kom vi undan med en billig peng. Det gäller att använda pengarna smart. Vi köpte tex. nästintill det billigaste köket från IKEA men lyckades få till en bra planlösning och ett tidslöst tänk. När vi sen sålde den gick vi med en bra vinst och det är med dom pengarna vi kunnat renovera vår nuvarande lägenhet.
Sofia: Hur tycker du att det fungerar att ha både hund och barn? Jobbigt att gå ut med båda tillsammans? Kram
Svar: Jag tycker det fungerar alldeles utmärkt. Jag har turen som har Daniel som kan ta med Måns till jobbet och slipper därför detta måste. Jag vet faktiskt inte hur det hade fungerat annars. Det handlar väl om att få det att fungera och planera sin tid. Dock så är det väldigt mycket svårare att planera och anpassa tiden med barn. Men allting går och Måns är världens snällaste hund.
Nathalie: Hur många barn vill ni ha?:) vad jobbar du med annars? Och vad vill du jobba med?:)
Svar: Vi vill ha två barn i framtiden :) Jag jobbar som service konsulent på Selecta. Det jag gör är att ansvara för ca 90 stycken stora kaffemaskiner på Eriksson som ska fyllas på, rengöras och lagas. Mitt drömyrke är att jobba med djur. Jag skulle vilja vara djurpolis och kämpa för djurens rätt i samhället. Eller vara volontär och hjälpa djur i något land utomlands.
Anonym: Det är synd att unga tjejer läser din blogg eftersom du hela tiden visar på hur viktig ytan är. Att vara snygg är viktigare än allt annat. Unga tjejer tar efter och det är så vi fått vårt utseendefixerade samhälle med ätstörningar och måsten för att nå snygga resultat. T o m er lilla bäbis stylas..tragiskt
Svar: Oj, hej på dig med. Jag förstod inte riktigt din fråga? Att jag bryr mig om mitt utseende visste jag inte skulle betyda så mycket för dig. Jag tycker alla förtjänar att känna sig vackra och i en vardag full med sömnlösa nätter, blöjbyten och spyor kan ett par fina fransar pigga upp när jag kollar mig i spegeln. Det är inte ofta jag klär upp mig längre, snarare tvärt om, men när jag väl gör det tänker jag att det kan vara roligt för er läsare att se en mamma som faktiskt då och då även hon känner sig fin nog för en bild. Smink vet jag knappt ordet av längre. Det jag spenderar pengar på i skönhetsväg är fransar och naglar och det rekommenderar jag alla till att göra som inte orkar sminka sig men ändå vill känna sig fräscha. För jag vill inte spendera tid framför spegeln när jag kan ligga och mysa med min son. OCH att du lägger dig i hur han ser ut? Vad är du för en människa? Jag har aldrig stylat Theodor mer än att klä på honom. Jag vet inte hur du tycker att han ska se ut, vara naken kanske? Patetiskt hur du kan reagera på en tvåmånaders kläder..Egentligen förtjänar du inte denna förklaring men jag kände mig tvungen.
Bye june, welcome july! Eller snarare oktober..vilket grått väder juni månad har bjudit på. Förhoppningsvis får vi sensommar åtminstone. Nästa vecka börjar Daniels semester och jag ser fram emot att spendera vår första sommar tillsammans som en familj. Vi har inga planer förutom att ta vara på tiden med våra nära och eventuellt åka några dagar till Oskarshamn.
Mina småsyskon har sommarlov sedan två veckor tillbaka och idag har vi haft en riktig syskon dag. Felicia och Fanny kom hit redan vid åtta och hela dagen har vi sysselsatt oss med bak, tvmys, promenad och skumbad. Till lunch åt vi nudlar av begäran från tjejerna. Billigt och bra tyckte jag!
Jag älskar att ni är så många nya fina läsare här på bloggen och vill ge er en ärlig chans att fråga precis vad ni vill. Ni som följt mig och mitt liv ett tag är självklart också mer än välkomna att ställa era frågor. I morgon kväll tänkte jag försöka svara på era funderingar och hoppas ni lär känna mig lite bättre. Jag vill att ni ska kunna läsa om sånt ni tycker är intressant och behöver därför veta vad ni undrar över.
Idag är en "mysa ner sig i soffan med alla filtar vi äger och sappa på tvn" dag. Theodor somnade precis i min famn efter att ha legat och jollrat högt i nästan två timmar. Vi ringde både mormor, morfar och pappan som alla fick ta del av skönsången. Det är underbart hur han förgyller min dag med kärlek. När Theodor är nöjd då är han verkligen nöjd och jag kan inte göra annat än att le. Att vara mamma till en så fantastisk kille är en gåva och jag älskar att följa Theodors utvecklingen från nyfödd till en nyfiken individ med en alldeles egen personlighet. Idag blir han dessutom tio veckor. TIO VECKOR (!!). Jag längtar till alla nya faser vi snart kommer få uppleva men så länge kan väl någon pausa tiden.
Det blev dåligt med bilder igår men jag hittade några halvsuddiga i mobilen. Jag behöver verkligen köpa ett nytt mobilskal förresten. Varje gång jag ska fota någonting måste jag ta av det och då är ofta ögonblicket borta.
Just nu har jag en tävling på min instagram, @sandralundqvist. Vinn ett personligt namnsmycke med valfri text. Tävlingen avslutas på onsdag klockan 21.00.
Vilken dag det var igår. I en månads tid har vi ett gäng tjejer planerat för vinmys och utgång. Vi träffades hemma hos Cecilia vid 14 (jag kom lite senare då det drog ut på tiden att fylla på naglarna) och korkade upp. Jag har varit nervös för hur det skulle gå att lämna Theodor enda sen evenemanget skapades men med underbara vänner och en fantastisk pojkvän släppte det och jag hade riktigt roligt. Theodor var hemma med sin pappa och märkte säkert inte av att jag var borta.
Vid 19 vankades det middag och vi åkte upp till centrum för att äta på gc. Här valde somliga av oss att stanna kvar medan resten åkte in till den stora staden. Kvällen började inne på escalade för att sen fortsätta på V.
Det känns idag att det var elva månader sen sist jag var ute på klubbar och fötterna som hela kvällen gick omkring i 15 cm klackar vill inte riktigt sammarbeta. Inte förens vid halv fyra kom jag i säng och Theodor vaknade vid 06. Någon pigg mamma är jag inte men vad gör väl det när jag får spendera dagen med världens gladaste kille.
Igår fick jag mitt otroligt fina namnsmycke från @FRILJA_DESIGN på instagram. Theodors vikt, längd och födelseklockslag är ingraverat på baksidan och fullständiga namn med datum på framsidan. Jag är så nöjd och kan verkligen rekomendera att beställa från Michaela. Perfekta presenten.
Ikväll blev vi bjudna på middag hemma hos Lisette och Michael, numera gudföräldrar till Theodor. Vi tog tillfället i akt att fråga. Theodor hade på sig en body där vi skrivit "vill ni bli mina gudföräldrar?". Vi klädde av honom sin jacka framför Lisette och Michael och av ren reflex läste Lisette upp högt vad det stod. Så roligt att se deras glada miner och både jag och Lisette brast ut i glädjetårar. Världens bästa gudföräldrar har han.
God oxfilépasta åt vi och det blev mycket prat om det kommande dopet. Det serverades också en gudomlig efterrätt gjord på sorbet - grädde - hasselnötter och maräng. Nu ligger familjen nerbäddad i sängen framför tio matchen och håller tummarna för Algeriet och Belgien.
I morse mötte jag upp Michaela för en promenad med vagnar och hundarna. Vi gick upp till centrum för att köpa med oss smörgås och kaffe från caféet och sen satte vi oss nere vid vattnet på en filt. Victoria kom förbi med Sebastian och gjorde oss sällskap. Jag älskar att vi mammor har blivit så okänsliga när det gäller allt från bajs till spyor haha. Det finns inget ens bebis gör som är äckligt.
Att pyssel och heminredning ligger mig varmt om hjärtat är ingen hemlighet. Däremot börjar fantasin ta slut och jag behöver ny inspiration. Kom gärna med tips på pysselbloggar. Vilka bloggar föredrar/läser ni?
Min dagssysselsättning har idag gått ut på att umgås med bebis, bara vi två. Det finns inget bättre om du frågar mig. Vi kan ha haft den skönaste dagen på länge. Myst i pyjamas i soffan, jollrat på skötbordet och sovit i varandras armar. Det mest ansträngande vi gjort var när vi gick till Coop för att köpa ersättning inför kvällens nattning.
Jag fortsatte att vara lat även när Daniel kom hem och på middagsbordet serveras hämtpizza. Idag förväntas inget annat av mig än att vara mamma.
Efter bvc besöket mötte jag upp Louise och Amanda på en lunch hemma hos Louises föräldrar. Där stannade jag fram till tre för att sedan åka till jakobsberg och umgås med Emelie. Vi köpte med oss mat från tastys, som alltid levererar, och gick hem till henne. Där stannade jag i ca två timmar innan Daniel kom och hämtade mig. Nu när vi blivit så fotbolls intresserade fick jag välja om jag ville bli hämtad innan eller efter matchen. Att åka hem vid halv nio kändes lite väl sent med tanke på att jag inte visste hur Theodor skulle reagera på vaccinet. Jag tyckte det smartaste var att åka hem och ta det lugnt. Som tur är har Theodor hittills (peppar, peppar) inte fått några biverkningar.
Jag fick många bra tips av er angående rutiner och nattning. Ikväll har vi badat tillsammans (som är en favorit sysselsättning) och sista målet ersattes med ersättning. Förhoppningsvis ska han sova lite längre och inte vakna lika ofta. Tusen tack för att ni tog er tid och beskrev era rutiner, en mamma till en annan!
Jag skulle mer än gärna sova i någon timme till men lilleman har legat och jollrat ett tag. I natt tyckte Theo att mamma glatt kunde stiga upp tre gånger istället för två och det är något jag inte är van vid. Jag har börjat fundera på om hans nya nattrutiner beror på mindre mjölkproduktion? Han kanske inte blir mätt och vaknar därför oftare? Eller så har det att göra med att han somnar så fort han kommer till bröstet och därför inte blir mätt..Inte det lättaste att veta. Igår pratade jag och Daniel om att vi så småningom ska vänja Theodor med fasta kvällsruriner. Det känns viktigt att vi ska få lite kvalitetstid tillsammans. Theodor sover i sitt babynest mellan oss men trots våran 1.80 säng tycker jag att det blir lite trångt, det vore kanske inte så dumt att ta in hans säng och vänja honom vid den redan nu. Måns sover ju också med oss.
Otroligt nog har vi kollat alla spelade matcher under detta VM förutsatt att dom inte spelas mitt i natten (JA, vi liknar ett pensionärspar som gärna lägger oss vid nio). Varken jag eller Daniel är särskillt fotbollsintresserade om inte Sverige spelar men nu när vi är med och bettar på matcherna sitter vi som bänkade. Det första vi pratar om när vi vaknar (nästan iaf) är vilket lag vi ska hålla på och vad vi ska laga till middag för att hinna äta innan. Igår fick vi sällskap av Chriztian och det är extra roligt när vi alla har satsat på olika lag och sitter som på nålar.
Nu ligger jag i sängen med tre snarkande killar bredvid mig och kollar på Mexico-Kroatien. Vi håller på Mexico :)
Sandra heter jag och jag är 22 år. Jag bor tillsammans med min pojkvän och vår älskade pomeranian i Kungsängen. I april 2014 väntar vi tillökning och här kan du följa vår resa.
I min blogg kommer du även kunna läsa om allt spännande och mindre spännande som händer i mitt liv, min alldagliga vardag och vår renovering av lägenheten. Lämna gärna en kommentar!
