En fem timmars vistelse på Ikea med Linn och våra små gryn fick dagen att susa förbi. Theodor låg och tittade på allt och alla som kom i vår väg och sov om vartannat. Inga ledsna miner och han sover nu gott i sin säng. Jag har dessvärre börjat må illa och känner av en enorm huvudvärk. Ikväll ska jag bädda ned mig i soffan med ett stort glas vatten! Jag vet inte varför men jag dricker nästan aldrig vatten, max ett glas om dagen. 

 

Nu har jag och Theodor i två dagar varit på eget håll medan Daniel gjort allt i sin makt för att krya. Igår var vi bortbjudna på middag hemma hos Evangelina och Tobias i Sundbyberg. Vi åt världens godaste kassler maträtt (alltså på riktigt, matkoma deluxe!) och mumsade en gudomlig äppelpaj till efterrätt medan vi pratade om allt mellan himmel och jord. Idag har vi tillbringat dagen i Jakobsberg med samma mammor och bebisar som igår, vi uträttade ärenden, åt lunch, promenerade och hade en allmänt underbar dag.

Mamma bjöd på middag och vi fick kvalitetstid tillsammans. Theodor bjöd på sitt allra bästa humör och visade upp hur han både kan sitta och gå (med stöd). Förresten, idag köpte jag världens smartaste sak till Theodor som han redan älskar. Mer om det i ett eget inlägg.

Nu är vi precis hemkomna och ska kolla igenom alla inspelade avsnitt av BigBrother och Paradise Hotel. Thank god for TiVo. När man som vi, lägger sig vid 19-20 är det inte många program man hinner se haha. 

 

 Ursäkta bildkvalitén.

 

Mamma, hennes pojkvän Peter, min moster och min "morbror" (vi kallar min mosters sambo för morbror då han i hela mitt liv funnits där) var i kroatien i början på september och kom hem med mängder av presenter. Dom flesta var till Theodor. Nu när vi fått barn är det inte längre vi som står i fokus utan det är Theodor som får den mesta uppmärksamheten och dom flesta presenterna. Han fick fyra tröjor med tillhörande byxor och en alldeles underbar gosedjursapa. Det är nästan så att jag vill sno den och ha apan vid min sida av sängen. Men denna gång tyckte mamma att även jag förtjänade en present. Hon gav mig en fin svart väska och jag älskar den! Den är enkel men med snygga guld detaljer. Perfekt som handväska och det följde med en axelrem samt en neccesär. 

 

 

 

 

Medan pappan ligger med feber i soffan har vi passat på att nyttja bilen och haft en bebis/mamma dag i jakobsberg. Vi träffade Izabella och hennes Viggo samt Emelie och lilla Dante som kom till världen för 4 veckor sedan. Han var sådär nykläckt och alldeles underbar. En ljuvlig kille med ett hår att avundas. Nu är Theodor och Viggo inte längre minst i gänget och idag insåg man verkligen hur stora dom blivit. Bebisarna hoppade runt i famnarna mellan oss tre och höll sig nöjda hela dagen. Theodor sov, chockerande nog, i två timmar och jag fick all tid i världen att mumsa i mig fika. 

 

Nu är vi hemma igen för att vända på klacken lika fort, pudra näsan och mata bebis innan vi for till Sundbyberg på middag hemma hos Evengelina och Tobias. Dom väntar tillökning om ca en månad så mycket bebisprat lär det bli. Trevlig kväll allesammans!

I tre dagar har den här lilla familjen på fyra (nej jag är inte gravid igen, Måns räknas som en familjemedlem) lagt sig innan sju. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. På riktigt. Vi är så slut att vi inte längre orkar ha någon kvalitetstid bara jag och Daniel när Theodor sover. Men hur mysigt är inte det. Att krypa i säng allihopa tillsammans. Idag nattade jag Theodor och somnade nästan själv. Jag låg länge och tittade på alla hans rörelser, hur händerna sträcktes upp bakom huvudet och hur han himlar med ögonen. 

Det är något vi alla tre gör likadant. Sover med halvöppna ögon. 

Tyvärr har förkylningen som började i den lillas näsa nått alla parter under det här taket och Daniel kämpar nu mot halsont och feber. Det kan vara en av anledningarna till att vi lägger oss tidigt och känner oss utmattade. Men klockan sju! 

 

I morgon väntar en mysig dag även den med bebisgos och lek (en och annan bulle kan jag också tänka mig). 

Idag har vi hängt med Jennifer och Thindra. Det har fikats i mängder, promenerats runt halva kungsängen och lekts i massor. Hundarna träffades för första gången och det gick över förväntan. Vi båda har väldigt skälliga och stressade hundar och var beredda på att det antingen skulle bära eller brista. Dom fann varandra direkt. Lika barn leka bäst.

 

Jag och Jennifer var väldigt bra vänner för ungefär fyra år sedan och nu har vi tagit upp kontakten igen. Ingen är gladare än jag att få ha denna fina tjej i min omgivning. Dessutom har vi nu fått barn med en månads åldersskillnad och har mer nytta av varandra än någonsin. Om det är någon gång i livet man verkligen behöver vänner som förstår en är det när man blir mamma. Vi kan dela glädjen, lyckan, oron och utvecklingen med varandra. Ingenting finputsas och vi pratar öppet om det mesta.

 

Jag har fått flera förfrågningar på instagram om att publicera ett "25 fakta om mig" inlägg. Istället tänkte jag skriva ned faktan här på bloggen. Jag ska försöka att vara så personlig som möjligt och berätta det ni inte tidigare läst om. Att Theodor betyder världen för mig är ganska obvious och jag tänkte inte lista hur mycket jag älskar honom. Om jag skulle skriva ned allt räcker listan inte till. 

 

Godmorgon vänner, jag gissar på att många av er precis vaknat och ligger i sängen och skrollar igenom mobilen. Här hemma gjorde vi morgon för länge sen. Igår fick jag upp hoppet om att vi hittat rätt i nattrutinerna igen men tji fick jag. I natt vaknade Theodor fyra gånger och skulle upp redan vid 05.30. Egentligen har jag inga problem med att kliva upp tidigt, dagen blir så mycket längre då, men att vakna ca varannan timme är ingen hit. Dessutom är jag inte helt frisk ännu så det blir extra kämpigt. Jag får glädja mig åt att det förhoppningsvis bara är en fas och att även vi ska hitta rätt. 

Jag tog faktiskt upp det med vår barnmorska på bvc i torsdags. För att inte hamna i några dåliga vanor (vilket jag är rädd för) ska vi ha koll på klockan och inte ge honom mat oftare än var tredje timme under nattetid just för att han så småningom ska vänja sig vid att sova hela nätter. Hittills är det omöjligt!

 

Vad gäller dagens planer tar vi det lite som det kommer. Jag vill göra en grundlig städning av altanen (det blev väldigt mycket fläckar efter dopet) och eventuellt moppa golv inomhus. Vi får se vad bebis tillåter. Granngården har annordnat med en loppis och det kliar redan i fingrarna trots att förväntningarna är låga. Jag älskar loppmarknader och lyckas nästan alltid komma hem med något fynd. 

 

Än så länge är paradise hotel favoritprogrammet men big brother börjar knappa in. 

På måndag ska det, enligt väderlekarna, bli runt 9 grader så detta kan ha varit sista gången vi nyttjar uteplatsen för i år.

 

Idag skulle vi egentligen ha spenderat dagen med Jennifer och Thindra och låta våra ulltussar till hundar leka. Men på grund av sjukdom ställde vi in. Som värst var det igår kväll och i morse men nu börjar jag redan känna mig lite piggare. Dock hostar jag som en storrökare och snoret rinner som ett vattenfall. 

Mig är det inte lätt att överraska då jag är stenhård med tider. Om Daniel slutar kvart i två borde han vara hemma SENAST två och när klockan rann iväg blev jag den här jobbiga och oroliga flickvännen. Jag får direkt för mig att någonting har hänt. Men idag lyckades han och jag hade inte en aning.

Dagarna går i ett och man hinner liksom inte med. Idag kom Johanna, Emma, Sixten, Josefine och Louie hem till oss för att umgås med dom små och prata om allt som mammalivet har att erbjuda. Vi åt kycklingsallad till lunch och Johannas hembakta morotskaka till efterrätt. Från att ha hela dagen framför oss till att få bråttom hem, dygnet skulle behöva några extra timmar. 

Theodor sover nu djupt efter dagens intryck. Han tycker att barn är väldigt intressanta och blir stimulerad på ett helt annat sätt än om jag underhåller honom en hel dag. En försenad doppresent fick Theodor och Louie av Johanna som döptes på samma dag. Jag ska försöka hinna fota alla gåvor han fick i lördags under morgondagen. 

När visdomständer spricker upp blir det ofta en bit tandkött som ligger löst kvar på tanden. Under där samlas smuts som inte tandborsten tar bort och då är sprutan kanon.

Jag fyller den med vatten, stoppar in den under tandköttet och spolar rent. Nu hoppas jag på att jag slipper ytterligare infektioner osv (peppar peppar). Om ni får problem med visdomständer som inte behöver dras ut, be er tandläkare om en spruta! 

Att vara bloggare och få gå på event känns lite extra lyxigt i mammaledighetsdagarna. Ett tips för dig som också är föräldraledig i Stockholm och vill hitta på något roligt med din bebis. Den 30/9 kl 13.00-15.00 är du varmt välkommen till LOPPIevent Babylove. Det blir massa kul för dig och din bebis - shopping, babyrytmik, maffig goodiebag och mellis till både stora och små. Biljetter kostar endast 100 kr och du köper din biljett HÄR.

Theodor har för övrigt skött sig exemplariskt utan att protestera trots in och ut i bilen x antal gånger. Nu har vi äntligen landat hemma igen och ska börja med allt som har med bakning att göra. Jag är mer än tacksam över den hjälp jag får och att Louise orkar böka runt med oss.

Alltså när ska det ta slut. Inte nog med att min kropp verkar ha sagt upp sig efter förlossningen och drar på sig en och annan infektion så har oturen gjort sig bekant med stormsteg. Hittills har allt löst sig i slutändan (som det mesta faktiskt gör förr eller senare) men ändå.

Idag fick Theodor vara med moster Jenny medan jag låg i tandläkarstolen och blev lagad. Efter besöket tog vi tre en promenad och den något övertrötta bebben passade på att sova i två timmar. Det vi här inte visste var att denna mysiga promenad skulle sluta i blod, svett och tårar minus blod. 

 

När vi satt och väntade på vår tur inne på SEB banken (Jenny skulle boka ett rådgivningsmöte med en handläggare) upptäckte jag att min mobil var borta. Det tog inte många sekunder innan Jenny for iväg i raket fart samma väg som vi gått, och jag efter med vagnen. Som tur är finns det människor med ett hjärta av guld och en snäll kvinna svarade att hon hittat min borttappade telefon. Jag har på riktigt halva mitt liv i den telefonen. Bankomatkort, körkort, busskort, inbokade möten osv. Nu i efterhand ångrar jag att vi inte gav henne något i "hittelön" men mitt uppe i allt hade jag inte en tanke på det. Sådana snälla människor måste uppmärksammas.

Med telefonen i säkert förvar fortsatte vi där vi slutade. 

 

Som om att vi inte varit med om nog idag gick även Jennys kakfat sönder som jag skulle låna på dopet. En av stålpinnarna som håller ihop tallrikarna gick av mitt itu (!!). Hur stor är den chansen liksom? Men även här hade vi tur i oturen och jag satt på en extra kakfatspinne hemma hehe. 

 

Ett tips är att kolla på blocket eller andra köp/sälj sidor. Där ligger dom runt tvåhundralappen. Nu kan han sitta med oss i soffan eller på matbordet.