Strax efter 05 gjorde vi morgon efter några tappra försök från min sida att få Theodor att somna om. Han gav inte med sig och tillslut gav jag upp. Snabbt som attan stängde jag mina ögonlock och låtsades sova när Daniels väckarklocka ringde och han fick ta första blöjbytet (förlåt älskling). Jag har svårt att vänja mig vid att jag inte längre har några amningshormoner som i sex månader har hjälpt mig att klara av dagarna utan vidare bra sömn. Förhoppningsvis sover Theodor bättre snart.

Idag är det frost som ligger på backen och oj så vackert det är. Jag packade ned Theodor i åkpåsen och släppte lös Måns för att ta vara på dagen utomhus. Det må vara vackert men ack så kallt. Är det bara jag som tycker att det är svårt att klä barn i denna "mitten" period. Det får inte vara för varmt eller för kallt. När ska man ha overall och när är det overall+åkpåse? 

Theodor somnade precis och jag passar på att uppdatera er samtidigt som jag städar lägenheten med ögonen haha. Det vore något! Det är inte klokt hur snabbt det går att stöka ner men desto långsammare att städa. 

 

Idag har vi hängt med min syster hela dagen och Måns har fått sig en rejäl promenad. Nu sitter vi med badpackning på bussen påväg till bro, 15.30 börjar dagens lektion och ikväll får vi middagsgäster i form av Theodors gudföräldrar.

 

Hjälp vad trött jag är! Vi har haft en heldag tillsammans med Evangelina och lilla Theodor i Sundbyberg. Det är svårare än man kan tro att hålla två bebisar nöjda samtidigt men vi lyckades otroligt bra. Kan man fortfarande kalla Theodor för en bebis förresten? Evangelina stod för dagens goda lunch och jag smakade hoisinsås för första gången. Om du inte har ätit det förut, PROVA! Alltså den var SÅ god! Theodor fick med sin en present hem och jag vet inte vem som blev gladast, han eller jag. 

 

Theodor hade ä n t l i g e n en bra natt med endast två uppvak för nappen (ändå är jag trött konstigt nog). Den fjärde tanden har ännu inte tittat ut, däremot har tandköttet som redan är svullet blivit blått precis som ett blåmärke. Är det något jag behöver oroa mig för? Jag har pratat med flera som säger att det är väldigt vanligt på grund av påfrestningarna tandköttet utsätts för. 

Här lyser jag med min frånvaro och det har sin enkla förklaring, jag har haft fullt upp! Dessa dagar har min födelsedag firats, jag tillsammans med sju härliga tjejer har gått loss inne på Ullared, jag har spenderat tid med familjen och tänt det första adventsljuset.

Vad mysigt det var att kliva upp till en julpyntad lägenhet i morse. Än är vi inte klara men på god väg. Julgran ska inhandlas och klapparna, som för övrigt är klara, ska slås in och läggas fram. Undra hur Theodor kommer att reagera över granen. 

 

I lördags slog vi två flugor i en smäll när vi både firade min födelsedag och åkte till Ullared. En oerhört lyckad resa som innehöll allt vad jag gillar. Att det skulle vara mycket folk var vi helt inställda på och till vår förvåning var det "endast" en halvtimmes kö in i varuhuset haha. Vi övernattade på en fin camping och där åt vi också middags. Ett ställe jag skulle vilja besöka på sommaren igen. Dessvärre var natten något av det jobbigaste och jag fick inte många timmars sömn. Mer om det i ett eget inlägg. Jag tänkte även lägga upp bilder och pris på det jag handlat i ett inlägg.

 

 

På senaste tiden har jag fått svårt att finna ro (läs: senaste året). Jag har svårt att njuta av nuet och planerar alltid för morgondagen. Något som får mig att ständigt gå på nålar och känna mig stressad. Under graviditeten räknade jag dagar och längtade efter en ny vecka och så har det fortsatt. Sedan Theodor kom till oss har jag velat få ut så mycket som möjligt av mammaledigheten att jag faktiskt glömmer bort att njuta. Visst njuter jag tillfullo av att vara hemma med min son, missförstå mig rätt, men istället för att ta dagen som den kommer och göra det som faller oss in bokar jag upp saker veckor i förtid. Och vips så har sju månader redan gått. Jag måste lära mig att slappna av och jag måste också lära mig att säga nej. Det kan vara småsaker såsom att inte planera in mer än en sak per dag. Inte ens när vi äter middag eller ska sova är jag avslappnad. Alla har vi något som vi behöver öva på och detta är något jag vill få bukt med.

 

För att inte enbart tala om mina svagheter vill jag lyfta något som jag varje dag tackar mammaledigheten för (bortsett från alla dagar jag får spendera med Theodor). Alla dessa underbara människor jag lärt känna och alla nya vänner jag fått. Det är gamla vänskaper som blommat upp på nytt och nya bekantskaper som visade sig vara otroligt värdefulla. Jag älskar att jag har många runtomkring mig som befinner sig i liknande situationer som mig själv och att Theodor har många barn att umgås med. 

 

Igår hade vi en mysig dag med Beatrice&Oliva och Josephine&gravidmagen. Beatrice bjöd på både lunch och efterrätt, potatis och löksoppa med knaperstekt bacon samt gino till efterrätt. Det känns oerhört lyxigt att bli bortskämd med både lunch och kaffe då jag vissa dagar knappt hinner med att äta. Nu är det fullrulle på Theodor från att han slår upp sina ögon till att han lägger sig. Han har börjat skrika högt (jag tror att det beror på att han hör sin egen röst) och ålar snabbt. Roligast är att jaga dammsugaren så ni kan gissa om jag får städa mycket här hemma haha. Mitt huvud känner kraftigt av hur ljudnivån förändrats och blivit snäppet högre. 

Theodor börjar bli rastlös då han inte alls är "sjuk" bortsett från snoret då. Jag är så rädd att smitta andra. Men som en klok kvinna sa, barn snorar och hostar året om men så länge dom inte har feber eller känner sig hängiga är det ingen fara. Så kanske det är. Hur gör ni när era barn är förkylda utan feber och är lika pigga som vanligt?

Igår hade jag en bloggfri dag och det behövdes. När Daniel kom hem åt vi middag och spenderade efterlängtad tid tillsammans. Ibland är det inte mer än en varm kram som får mig att samla energi (och ibland behöver jag en veckas sömn haha).

Idag är vi, som alla andra dagar, uppe med tuppen. Theodor kämpar på med allt som har med tänder osv att göra. Han har sovit lite bättre inatt och den fjärde tanden kan man nu ana men den har inte spruckit än. 

Thaimat ligger fint i magen och ett bad väntar på mig. Mini sover sedan en timme tillbaka och vi håller tummar och tår för mer sömn inatt. 

Ni vet fotograferingen på simningen jag skrivit om. Den är redan nu på onsdag och jag börjar bli nervös över att vi får ställa in det. Theodor går i första hand alla gånger men det känns trist att missa detta tillfälle. Jag har hört så mycket positivt om liknade bilder.

Söndag idag och efter en lugn helg känns det inte alls jobbigt. Helgerna blir så ofantligt långa när man tar dagen lite som den kommer. Vi har hunnit med långa promenader - storstädning - massa lek - en visit hos min gammelmorfar - middagsbjudning och avslutningsvis bingolotto. Med en vinst dessutom! Okej jag erkänner, både en och två chipspåsar vilar just nu i våra magar.

Dålig hy har jag haft dom senaste dagarna och det har fått sin förklaring. Jag slutade amma helt när Theodor var sex månader och i morse kom mensen som en käftsmäll. Alltså det känns SÅ ovant (!!), i juli 2013 hade jag mens senast liksom. Nu måste vi prata om vilket skydd vi ska använda oss av och ge oss in i preventivmedeldjungeln. 

 

I morse vaknade Theodor upp förkyld med en rinnig näsa. Det är ingenting mot vad han är nu. Dunderförkyld, hostar om vartannat och snorar som aldrig förr. Jag tycker så synd om honom! Jag lider verkligen av att behöva se mitt lilla hjärta vara sjuk. Hoppas han får sova någorlunda inatt och vaknar upp piggare i morgon. 

 

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hurvida vi skulle använda BabySemp 1 eller 2. Efter mycket googling och läsning fick jag denna text skickad till mig av Michaela och där står det tydligt att det är 2an som är rätt för oss. Jag tänkte dela med mig av texten så att ni slipper fundera. 

 

 

Jag är så ledsen! Ni vet hur man som förälder gör allt för att skydda sitt barn, precis allt. Idag var jag chanslös mot bebin och han gjorde sig illa. Dom senaste nätterna har Theodor fått sova mellan mig och Daniel för att vi snabbt ska kunna ge honom nappen vid uppvak. Han vaknar flera gånger på nätterna och för att jag åtminstone ska få någon timmes sammanhängande sömn nu när tänderna är påväg upp i raketfart har vi valt att göra så. Idag var sista gången! Jag älskar att ha honom nära och att vakna när han slänger upp sina små fötter på min mage.

I morse gjorde Theodor morgon redan vid 05.45. I hopp om att han skulle somna om fortsatte jag att blunda medan han låg bredvid och jollrade så vackert. Rätt som det var hörde jag en duns och han låg på golvet. På Theodors sju månadersdag till råga på allt. Jag måste ha slumrat till på någon sekund och Theodor såg sin chans att ta sig till fotändan och tog ett kråltag för mycket. Åh, jag får så dåligt samvete av att det här hände. Det borde aldrig ha hänt! Hädanefter sover Theodor i sin spjälsäng. 

 

Jag har varit pinsamt dålig på att svara individuellt på era kommentarer men jag läser varenda en. Från och med idag ska jag vara extremt noga och ge er den kärlek ni ger mig! Stor kram till er alla.