Jag är nyligen hemkommen från en heldag på Andys lekland och Ikea barkarby. Ett perfekt ställe att stimulera sitt barn på. Det krävdes inte mer än att Theodor la sig ned i vagnen för att somna, utan napp dessutom och han sov i närmare tre timmar. Skönt för mig som fick fika och luncha i lugn och ro på Ikea med mamma och syster. Mindre roligt för dom som enbart ville träffa mig för Theodor hehe.

Om det var mycket folk på Ikea? Svar JA. Julbordet har börjat och jag kommer inte att vara sen med att äta där. 

Det var en dag innan simningen igår också och den spenderade vi med gudmor Lisette. Rensa bland skolsaker (vi fick oss både ett och flera skratt), fika och pyssla ihop en älg av washi tape var några av de saker vi gjorde. Ni ska få se en bild på älgen sen. Det blev en storlek mindre än tänkt och älgen kommer få plats på väggen i Theodors rum.

Måns ligger tätt intill, Theodor och Daniel sover medan jag tar mig tid att uppdatera er och har "inte ok"  på i bakgrunden. Att titta på tv gör jag nästan aldrig längre (bortsett från repriser av ph och bb när Theodor har lagt sig) men jag hänger inte alls med i tv världen. Jag älskar att vi har TiVo som spelar in allt jag någon gång i framtiden kanske vill se. 

Anyway, tanken var att jag skulle ta mig tid att söka runt bland klädessidor för barn. Jag älskar Zaras minikläder och Pompdelux har ett underbart utbud och..där tog det slut. H&M, Lindex och Kappahl i all ära men jag är ute efter något nytt. Har ni något förslag? Vart handlar ni bebiskläder? Hit me!

 

 

Jag sitter nu ned och pustar ut för första gången idag. Oj vilken fantastisk dag vi har haft. Fullt upp men ändå inte. Evangelina och Theodor har spenderat hela dagen hemma hos oss och med två små är det action nonstop.

Min Theodor har verkligen utvecklats något otroligt på bara en vecka. Han springer numera omkring i gåstolen i en rasande fart, tvkontrollerna ligger hädanefter alltid i skåpet och att kråla är plättlätt. Han har till och med börjat ställa sig i krypställning. Jag är sådär löjligt stolt. Bebisgosat, lekt, skrattat, promenerat i regnet, gungat, skrattat ännu lite mer och ätit är vad vi har hunnit med idag. För att inte glömma alla fina bilder vi tog på våra små. De förtjänar ett eget inlägg.

Tänk att det skiljer två veckor mellan mig och Evangelina. Vi är uppväxta i samma port och har känt varandra sedan dag ett. I gymnasiet tappade vi kontakten lite då vi studerade olika inriktningar på varsitt håll men tog upp kontakten igen några år senare. Båda två gravida, beräknade samma år. Att våra pojkar även fått samma namn är bara för gulligt. 

På sistone har jag och Daniel varit lite dåliga på att visa varandra uppskattning. Theodor har varit kinkig på nätterna i och med att tänderna är påväg upp vilket har resulterat i lite sömn för familjen som i sin tur leder till frustration och gnäll. Jag gillar inte den gnälliga sidan hos mig själv men ibland kan jag bara inte låta bli. Något jag (verkligen) måste jobba på. För att bryta den onda cirkeln vi hamnat i passade jag på att muntra upp Daniel nu när har är sjuk. Efter jobbet stod maten nästintill klar i ugnen och ett bubbelbad var upptappat. Ni skulle sett Daniels min när han öppnade badrumsdörren och såg alla ljus. Det är viktigt att lägga manken till! 

 

Det var svårt att få rättvisa bilder i mörkret. 

 

 

 

Godmorgon måndag!

Vi har börjat denna morgon med att dra oss lääänge i sängen, eller dra och dra, jag har försökt med allt för att få ytterligare någon minuts sömn medan Theodor inte alls tyckte att vi skulle sova vidare. Istället gick vi upp och lekte med bunkar och slevar. Vad lätt det har blivit att underhålla Theodor nu när något så enkelt som bunkar är roligare än alla leksaker tillsammans. Dammsugaren är också intressant så jag passade på att dammsuga lägenheten med en krålande liten hack i häl. Perfekt träning kombinerat med städning. 

Nu sover Theodor och jag passar på att avnjuta en frukost. Alltför ofta glömmer jag bort att äta på morgonen vilket brukar göra sig påmint vid lunch. Något jag har tänkt på är hur Theodor kan bli alldeles svettig i pannan när vi ger honom flaskan. Är det någon mer som märk det på sina bebisar?

Idag har vi flytt hemmet och låtit Daniel vara sjuk ifred. Promenad (standard), gungat och haft sushidejt med Linn är ungefär vad vår dag bestått av. På något vis känns det inte som en söndag, mer som en semesterdag. 

Vi har lagt till en extra powernap för Theodor med förhoppning om att han ska hålla sig vaken till åtminstone sju. Vi får se om det ger resultat på morgonen eller inte. Just nu är det nog ingenting som fungerar förens tänderna är ute.

Jag är precis hemkommen efter en otroligt välbehövlig massage. Min första någonsin i Sverige faktiskt. Det kändes i ryggen efter att ha burit omkring på Theodor i snart sju månader plus dom nio månaderna han låg i magen. Varför unnar man sig inte kroppslyx lite oftare? Skönt var det och ännu skönare är det nu efteråt. Jag fortsätter lördagskvällen i soffan framför så mycket bättre och har dukat fram onyttigheter.

Daniel är sjuk (igen) och medan han har kurerat sig har jag och mamma varit utomhus mestadelen av dagen. I timmar var vi ute och gick men när fingrar och tår frös till is gick vi hem, gjorde i ordning lunch och fixade mamma festfin. Hon ska på bröllopsfirande - inflyttningsfest - födelsedagsfirande i ett och idag var det jag som la maken. 

 

 

God morgon vänner eller för oss är det snarare god förmiddag, 

Regn och rusk är signatur för november men jag kan inte låta bli att tycka att det är mysigt. Lite. Det som stör mig mest är regnet som har en tendens att kännas som om att någon spottar en lite smått i ansiktet dagarna i ända. Det regnar inte tillräckligt mycket för att klä in vagnen i regnskydd, ta på sig regnkläder och använda paraply men ändå tillräckligt för att mina skor ska läcka in. Ja, ni förstår. Det jag gillar allra mest med november är att det är min födelsedagsmånad (29 november), det är ljus och lyktor som agerar ljuskälla i dom flesta hem, det är inte ångestframkallande att spendera kvällar/helger hemma i soffan och julpyntet går inte att missa ute i butikerna.

 

Idag kommer mamma hit för att spendera tid med sitt barnbarn (jag blir allt mer bortglömd hehe). Vi hade tänkt ta en fika och ge oss ut på en långpromenad med hundarna. Framåt kvällen har vi ingenting planerat och det känns väldigt skönt. 

 

Tidsuppfattningen är lite annorlunda nu när det både är mörkt ute när vi lägger oss och mörkt när vi vaknar. När Theodor började jollra och sparka mig i ryggen (ja han har fått sova mellan oss nu när han är extra kinkig) kunde jag inte tänka på annat än att han har varit duktig som endast vaknat tre-fyra gånger under natten. Tills jag kollade på klockan 03.49. Mindre duktig. Och han var sådär löjligt pigg. Det här är väl en av dom nätterna som faller sig i statisktikledet "förlorad sömn det första året". För i natt har jag inte sovit mycket alls. 

Utan att tänka efter för mycket har vi nu bytt blöja, matats och upptäckt att ena tanden har blivit liiiite mer tydlig än igår kväll. Det kan inte vara lätt. Jag vet själv hur det var med min visdomstand. Jag kunde varken sova eller äta och jag ville slita ut den med en tång på plats. Så Theodor, håll ut!

Nu ligger mini och sover, jag och Daniel har bäddat ned oss i soffan och en god middag har precis avnjutits. Faktiskt ett recept från Julia Krischels blogg. Mango chutney kyckling med ris och sallad. SÅ gott! Ikväll är det tv, tända ljus och onyttigheter som gäller. Trevlig fredag! 

 

Theodor har vaknat till och från även i natt. Vi misstänker tänder då två små genomskinliga streck har börjat synas och han verkar ha ont. Men det kan ta tid. Måns har varit hemma idag och han vände mitt humör från topp till botten på en sekund när han smet och sprang mot en annan hund. Jag var redan stressad för att hinna med bussen och att behöva jaga hundf*n hade jag inte räknat med. 

Idag tog vi oss upp till öppna förskolan med Michaela, Freja och Hilja men, till vår förvåning, var det stängt. Just idag. För att inte ha åkt upp till centrum i onödan gick vi hem till Linn och lekte med barnen, även Victoria och Sebastian gjorde oss sällskap. Det kan inte alltid vara lätt men att precis allt (nästan iaf) går emot mig är taskigt. Hos Linn var hissen avstängd och med en sovande bebis i en smal spiraltrappa kan det inte annat än att sluta fel. Theodor vaknade, lekte, åt och blev övertrött av den förtidiga väckningen. Trots kaoset var det lika trevligt som vanligt att träffa dessa mammor och små. 

 

Idag kom det på tal hurvida vi ska använda babysemp 1 eller babysemp 2 (ersättning). Babysemp 1 är modersmjölkersättning och babysemp 2 tillskottsnäring rekomenderat för barn fyllda sex månader. För mig föll det sig ganska naturligt att köpa babysemp 2 sist vi handlade då Theodor är sex månader, vi har slutat amma helt och han äter endast burkmat (eventuellt ersättning som mellanmål). MEN tydligen ska babysemp 1 vara "bättre" och jag är självklart ute efter att ge Theodor det allra bästa. Vad är skillnaden mellan babysemp 1 och babysemp 2? Ska man någonsin ge babysemp 2 eller fungerar det att alltid köra med 1:an? Hur gör ni? Har ni tips på andra alternativa mellanmål till en 6-7 månaders bebis? Theodor lägger sig som bekant väldigt tidigt och äter gröt som ett sista mål runt 17.30. Någon gång vid 22 brukar han vakna upp och då ger vi honom ersättning. Bör vi ge något annat? Vilken D J U N G E L alltså!

 

 

 

Liksom i många andra familjer är vår ulltuss till hund en av oss. En familjemedlem. När vi fick reda på att jag var gravid kom det aldrig på tal att lämna bort Måns (om det ens vore till någon i släkten) trots påfrestningarna och frustrationerna han ibland orsakar. Aldrig i livet. Jag/vi förstod att det vissa dagar skulle bli tufft och svårt att få tiden att räcka till och pratade mycket om hur vi skulle göra om dagarna. 

Som ni vet sedan tidigare har vi gått valp och hundkurser, haft två olika hundpsykologer hemma hos oss för att få ett bättre samspel mellan hund och människa och övat privat. Måns är en otroligt stressad och skällig hund som kräver ständig uppmärksamhet vilket i sin tur leder till att jag stressar ihjäl mig själv. Men dom positiva egenskaperna hos den lilla hårbollen väger upp dom negativa, gånger tusen. Han tyr sig till och litar fullt ut på mig, han är världens buse som alltid är på lekhumör, snäll mot alla och inte minst mot Theodor. Måns är verkligen min ögonsten och bidrar med otroligt mycket kärlek.

Ett djur är något man väljer att skaffa och kräver ett stort ansvar. Det är inget man bara kan ångra och "lämna tillbaka när det blir lite tufft". Självklart förstår jag de familjer som inte längre har möjlighet att ta hand om sin hund (sitt djur) pga diverse orsaker och därför väljer det som är bäst för denne. Det kanske helt enkelt inte fungerar att ha kvar hunden eller att den inte alls fungerar tillsammans med barn. Jag dömmer ingen. Däremot tror jag många lätt kan glömma hur nyttigt det är för barn att växa upp med djur. 

 

Det jag skulle komma till med detta inlägg är hur det fungerar med barn och hund för OSS. Och det fungerar förvånandsvärt bra. Visst att det kan bli bökigt ibland (läs: ofta) och speciellt att få ihop alla tider då Måns bör rastas. Med en bebis är det svårt att planera in sin tid exakt. Det ska kläs på, packas ned i vagnen, upp igen för att byta en bajsblöja och sen göra om samma procedur. Många hårstrån från detta huvud har slitits av kan jag lova. Det händer att Måns får vänta en halvtimme extra på att få gå ut eller inte får den tid han behöver ute men väldigt ofta är han med Daniel på jobbet. Där springer han fritt under rasterna och kan vara ute i hundgården om vädret tillåter. 

När Måns kommer hem efter en dag med Daniel springer han direkt fram till Theodor och pussar på honom. Åh jag skulle vilja visa er, Måns har verkligen något speciellt för Theodor. Dock får jag ofta dåligt samvete över att jag inte alls har samma tid och energi att lägga på Måns. Det sätter stor press på mig.

Stor eloge till er mammor som dagarna i ända kämpar med dessa promenader trots bebis, regn och rusk. Jag har turen som kan välja mina dagar. 

Idag har vi (jag och mini) ett alldeles lagom fullspäckat schema. Solen lyser med sin närvaro och vi ska möta upp Linn och Alina för en promenad vid vattnet, besöka bibliotekets nya barnavdelning med tillhörande lekhörna och äta lunch. 15.30 har vi babysim och ikväll är det inget annat än soffläge och repriser som gäller. 

Idag har vi inte gjort mycket annat än att busat hemma och umgåtts med syster. Theodor ÄLSKAR sin gåstol och springer omkring i hela lägenheten. Tidigare förstod han inte riktigt vad den gick ut på och stod mest still. Krålat har han gjort också. Det är mycket som "släppt" på senaste och vi har en mycket nöjdare bebis att handskas med.

Innan kvällsmålet tog vi ett bad. Inget slår Theodors glada min när han ser badkaret. Varje gång vi ska byta blöja i badrummet tittar han på badkaret och ler haha. 

När jag väntade Theodor minns jag hur jag alltid fick höra vilken liten mage jag hade och hur vackert gravid jag var. Och det var precis så jag kände mig, liten om magen och fin. Jag trivdes verkligen i min kropp under graviditeten (bortsett från den dåliga hyn jag hade fram till ca vecka 16) och jag har nog aldrig kännt mig så vacker.

När jag passerat vecka 30 pratade jag och Izabella om hur de flesta påstår att de saknar magen efter en graviditet. För oss som förstföderskor var det obegripligt då vi längtade mer än någonsin efter våra bebisar. Såhär i efterhand kan jag tänka tillbaka på hur mysigt det var att klappa på magen och känna sparkar. Tänk att jag i nio månader gick och ruvade på Theodor. Min lilla stora kärlek här i livet.

I nästa graviditet (om vi har den turen att få uppleva ännu en) ska jag njuta på ett annat sätt. Det kommer aldrig att bli likadant som den första med ett barn som härjar här hemma men nu vet jag vad vi har att vänta. Jag tror att oron inte kommer att vara lika ständig och jag kommer att vara lugnare i mig själv.