Alltså vilken k ä m p i g natt det har varit. Jag visste att det var att ta sig vatten över huvudet när jag igår skrev att Theodor endast vaknat två gånger under föregående natt. Den här natten har jag eventuellt lyckats få, som max, en timme sammanhängande sömn.. Daniel var en ängel och gick upp med lilleman även denna morgon för att vid 08 göra mig sällskap i sängen och somna om igen.

Jag har läst och läst i både böcker och på internet och som det verkar är detta en fas då det händer ofantligt mycket i den lilla kroppen. Det gör det iofs hela tiden men vid sex månader kommer drömmarna ordentligt igång vilket självklart stör nattsömnen. Åh, jag hoppas vi får bukt med det här och så småningom får sova hela nätter (jag vet det är en STOR önskan). 

 

Snart kommer min pappa och hans flickvän hem till oss på fika och ikväll ska vi eventuellt hem till Susanne och Daniel för middag och mys. Allt beroende på hur jag mår. Trevlig lördag allesammans!

Jag känner sån tacksamhet över att Daniel såg hur mycket jag behövde få vila och tog eget (underbart) initiativ. Föräldraskap handlar mycket om att hjälpas åt och stötta varandra, bytas av och glädjas tillsammans. Men det är svårt. Vi jobbar fortfarande på det.

Två nätter i rad har Daniel sovit på soffan. Inte för att vi är oense eller har fått nog av varandra utan för att våra ryggar v ä r k e r! Efter att ha burit runt på en klängapa i snart sex månader säger kroppen nu ifrån. Sängen har blivit alldeles för mjuk och soffan är snäppet hårdare och SÅ skön. Vi övervägde faktiskt att sova på golvet. Ni förstår hur långt det har gått. Jag måste (!!) gå på massage. Vi måste gå på massage. 

I morse passade jag och lilleman på att busa och hoppa i pappas "nya" säng. 

Trots att min hals bränner, huvudet dunkar och kroppen ömmar gör jag allt i min makt för att vara den bästa mamma jag bara kan till Theodor. Han förtjänar det allra bästa plus mycket därtill. Att jag är dålig har ingen betydelse för visst får pappan inte vabba medan jag är hemma?

Dom senaste två dagarna har vi strandsatt oss i lägenheten och rivit ut varenda leklåda från barnrummet och spridit ut det mesta på golvet. 

Theodor underhåller sig som bäst själv när han får sitta upp. Att ligga ned kommer inte på tal, det kan fungera i högst två minuter. Bortsett från när han ligger på mage och kör sin nya grej. Att snurra ett helt varv på plats. Framåt kommer han än så länge inte men han har iaf uppfattat grejen och kan ta sig runt sidleds.

 

Just nu ligger Theodor och snarkar (ovanligt högt på grund av täppt näsa) medan jag läser ikapp bloggar. Egentligen borde jag också försöka sova efter ännu en k a t a s t r o f natt och sämre mående. Vad är det som händer? Om det här inte är sexmånadersfasen och istället en dålig vana behövs x antal kilon concealer på den här mamman i fortsättningen. Jag vet inte hur jag ska orka ta hand om bebis, sköta hushållssysslor och lyckas bli frisk utan sömn. 

Okej jag erkänner. Att vara mamma är inte enbart fika och rosa moln. I natt kan vi ha haft den tuffaste natten någonsin tror jag. Och så är jag hängig på det. Som vanligt nattade vi Theodor vid 18, han ammade och somnade direkt. De första timmarna sov han utan att vakna ens för nappen men mellan 22-05.30 vaknade han säkert 20 gånger. Han ville äta fyra gånger och resterande gånger ploppade nappen ut.

Idag har vi inte gjort annat än att leka på en filt, läst böcker och myst. Han har som vanligt sovit en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen men nu ikväll har vi försökt med något nytt. Inatt får han bara inte vakna flera gånger i timmen, då säger jag upp mig! Kvällsmål, bada och amma men en timme senare än vanligt. Klockan 19.15 gick Theodors ögon i kors och han somnade mätt och belåten (vi fick i honom lite extra mycket mat).

 

 

På LOPPIs event Babylove fanns en fotoautomat vi självklart var tvugna att testa. Roligt att fånga "in the moment" ögonblick. Inte det lättaste att få med både barn och en själv men det är precis det jag gillar, att det är oförberett.

I lördags blev jag inte människa fören sent på kvällen och då var det bara att dra på smilbanden och bege sig till ytterligare ett firande. Lisette som har fyllt år och tagit sitt efterlängtade gesällbrev var kvällens värdinna. Denna kvinna om någon kan ordna med fester. Temat var huvudbonad och dom allra flesta hade matchande utklädnader till. En sopsäck att dra över huvudet vore något för mig. Efter snittar, kex och gofika tog familjen på tre bilen hem och somnade gott.

I skrivande stund har vi en sjövild bebis i sängen och en mamma och pappa som önskar sig lite mer sömn än till 05. Nu för tiden är det en vana för mini att slå upp sina blå långt innan Daniel åker till jobbet. En stor kopp kaffe med påtår behövs minst sagt. Med detta inlägg önskar jag er alla en underbar måndag!

Om Theodor inte visar några tendenser på sjukdom idag är det menat att jag och min stora kärlek ska på fest. Det var inte igår! Theodor ska umgås och sova hos sin mormor medan vi får en "vuxenkväll". Jag är lite nervös över att lämna bort min prins och speciellt över natten. Jag litar inte på någon så mycket som jag litar på min mamma men det är alltid jobbigt att vara ifrån Theodor. 

När Daniel kommer hem ska vi åka och lämna in min kamera. Minns ni den jag lovade att fota med för att inte tråka ut er med enbart mobilbilder? Förmodligen inte då jag kan räkna på en hand hur många gånger jag använt den innan kameran sa upp sig. Daniel ville "passa på" att kolla på en bil i samma veva. Vi får se hur det blir med den saken. 

När vi inte längre ammar på dagarna är det mycket att hålla reda på i matväg. Han ska ha gröt på morgonen och kvällen, ersättning som "mellanmål" och burkmat plus efterrätt till lunch/middag. Tidigare hade jag alltid maten med mig och det krävdes ingen planering men numera krävs det en hel del. Skötväskan är full med termos, ersättningsdoserare, flaskor, haklapp, skedar, skålar, mat osv. Idag fyllde vi på i skafferiet och hittills är favoriten rödspätta med potatis.

Theodor bestämde sig för att göra morgon strax efter fem och jollrade så att hela gården vaknade. I två timmar hoppades jag på liiiite mer sömn men tji fick jag. Vid sju gav jag upp. Lika bra det. Theodor fick gröt, vi tog ett bad och sjöng sånger innan jag drog fram dammsugaren och plockade i ordning här hemma. Klockan elva tog vi bussen hem till Beatrice som bjöd på lunch. Där var också Emma och Cecilia plus våra små Såklart. Dagen, likt alla andra, flög förbi och runt tre tog vi en promenad hem. 

Nu har vi precis avnjutit pannbiff á la Sandra tillsammans med Theodors farmor, gudmor och gudfar. Nyklippt är jag också. 

 

 

Ibland dyker den där prylen som man länge gått och tänkt på utan att komma på vad det är man behöver upp. Precis så var det för ett tag sedan när jag satt och skrollade igenom Groupon. Tidigare låg mina klockor och skräpade i badrumslådan men nu står dom snyggt inne i vår walk in closet. Det blir en lyxigare känsla och jag kan lätt välja ut vilken klocka som matchar med dagens kläder. Jag har en hylla för min klockställning och Daniel har en för sin lite maffigare klocklåda. När vi var i Thailand köpte han närmare tjugo klockor och var tvungen att förvara dessa någonstans. Jag kan verkligen tipsa om denna för er som gillar ordning och reda. Passar också utmärkt till armband och dylikt. 

 

 

Att vara småbarnsförälder innebär en del uppoffringar och nya rutiner. Somliga större än andra. Något vi märkt tydlig skillnad på är hur middagen äts i omgångar. En typisk vardag hemma hos oss har sett ut som så att Daniel kommer hem från jobbet ungefär 16.30, han leker med Theodor medan jag lagar middag och den som är hungrigast äter först. Tills för några veckor sedan. Tiden med Theodor är prio ett och vi äter numera när han lagt sig. Nu lägger han sig redan vid 18 så det innebär ingen drastisk förändring men en rutin är alltid en rutin och särskillt svårt är det att ändra på en gammal vana. Vi har lärt oss att anpassa oss efter Theodors behov och hittills har det fungerat. Eftersom att Daniel och Theodor bara har ca 1,5 timme tillsammans på vardagarna innan ögonen går i kors på prinsen tycker vi att den tiden måste utnyttjas till fullo. Dom leker, tar ett bad och äter gröt. 

Idag hade vi äran att både bli serverade middag och äta upp den tillsammans. Klockan fem serverades sjömansbiff hemma hos min moster och Chribba. Mamma, Peter, Björne och Maria kom också.